Hur stryker man streck över sin historia? "Gå vidare, glöm sådant som varit..." är ju ett vanligt uttryck när man ber någon resa sig, borsta av knäna och blicka framåt. Jag instämmer i uppmaningen om det handlar om ältande av gamla oförrätter. Men - jag håller inte med om syftet med uttalandet är att ständigt bagatellisera eller skänka legitimitet åt sådant som är pågående, som sårar och tillför skada.
Ponera att någon utsätts för långvariga och dagliga kränkningar genom ord eller handling. Var börjar nutid och var slutar dåtid, för någon som befinner sig i den situationen? Att då döma / påpeka för den utsatte att han blivit si eller så, till följd av tappad tillit och fått förändrad självbild, uppfattning om andra eller hävda att vederbörande på annat sätt är förändrad, riskerar att permanenta och förvärra tillvaron för den drabbade. Av egen erfarenhet vet jag att stress är det allra sista som behövs som ett extra ok över smärtsam sorg. Bägaren är då redan fylld till bredden, och minsta droppe får den att rinna över.
Om inte historiken spelar någon roll, så har ju nuet uppenbart inte heller någon betydelse, eftersom nuet alltid hamnar i historiken, som man ju "bör" stryka streck över...
När något är avslutat, kan man göra avslut. Det säger till och med själva ordet "avslut".
Vägen fram...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar