tisdag 31 december 2013

Happy New Year 2014!

 
Ett Gott Slut
 
&
 
Ett Gott Nytt År
 
2014!
 
tillönskas
 
alla goa'
 
människor
 
som alltid
 
strävar efter
 
Sanning,
 
Rättvisa
 
&
 
Fred!
 
Och även denna
 
helg,
 
går mina tankar
 
till ensamma
 
och sjuka
 
till dem
 
som
 
sörjer
 
och
 
saknar
 
 
 
Kram på er!!!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 


söndag 22 december 2013

Den Fjärde Advent

 
Följande Underbara Julhälsning kom idag till mig.
 
Och nu vidarebefordrar jag den till er läsare!
 
 
 
Världens Första Julnatt
 

När Maria sjunker ner på halmen som Josef har föst samman i stallet...
 
står världen i tyst förväntan
 
Det är sista natten enligt allt som utlovats i Gamla Testamentets tidsålder
 
Profeternas tid är slut
 
Förberedelsernas århundraden är nära nog fullbordade
 
med bara ett par korn kvar i timglaset
 
Allt är redo för andra akten i Guds världsplan,
 
den stund som mänskligheten har väntat på
 
under sekler och årtusenden
 
 
 
De sista ljusen släcks i de små husen i Betlehem
 
Mörkret sveper tungt över staden
 
över landet,
 
över världen
 
Men det är om denna natt som orden gäller;
 
"Natten skall lysa som dagen,
 
ja mörkret skall vara som ljuset"
 
Inkarnationens under sker
 
Gud träder in i mänskligheten på ett sätt som aldrig förr
 
Världens mörker fylls med osynligt ljus
 
Det rymmer en hemlighetsfull närvaro
 
Och hädanefter skall människor
 
mitt i mörkret
 
kunna tro på ljuset
 
 
 
Världens Första Julnatt...
 
i ett stall...
 
som den natten
 
var
 
universums medelpunkt
 
 
 
*****
 
 
 
I Bön går mina tankar till dem som mist någon
 
Till dem som far illa utan att någon ser
 
Till barn som har det svårt
 
Till ensam och sjuk
 
 
 

*****
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 



 

lördag 21 december 2013

Ser du stjärnan i det blå?

För några dagar sedan stod att läsa i DN, att var femte svensk inte vet vems Födelsedag vi firar till Jul. Om man inte vet det, kanske man skall låta bli att fira Jul, och i stället kalla helgen något annat? Varför inte Mediamarkt-afton? Eller Gina Tricot-dagen? Eller Storfrossa-helgen?
 
De flesta tevekanaler har reklam, och det är verkligen inte svårt att undgå det kommersiella budskapet och framförallt elektronikindustrins aggressiva marknadsföring av sina modeprodukter. För det är med dagens elektronikutbud, inte annorlunda upplagt, än klädindustrins idé att väcka ständiga behov av köp. Förr brukade köplystna kvinnor, kallas "modeslavar". Men idag representeras dessa slavar, av båda genus.
 
Elektronikjättarna "uppfinner" hela tiden nya saker, som de spottar ut på löpande band, och får folk att tro att de inte kan vara utan. Snacka om mindfucking! Konsumenten köper det senaste, som är en evig kapplöpning, eftersom allting alltid, är det senaste... Vad tröstlöst! Och korkat. Men så vill uppenbart folk ha det. Göda jättar och köpa en stunds tillfredsställelse av att vara hot? Not. 
 
Jag har tagit ställning. Och aktivt valt att nöja mig med en liten, lätt knapptelefon, som det går att ringa till och från. Och jag skickar även mess och mms. Har också en laptop, som har ett antal år på nacken. Det är en dator av hög kvalitet och jag är ännu nöjd. Så varför byta? Jag var en av de första som hade en Nokia Communicator - telefon och dator i ett. Alla skrattade åt min klumpiga telefon, som ju i själva verket var en liten pc. Så kommer det att bli i framtiden, svarade jag. Att de flesta har internet i sin telefon. Nänänä... blev svaret. So... I have been there, done that...  
 
Min lilla telefon har oftast täckning, när de mera moderna, lider pinnes-förlust. Och jag har inte Facebook. Också ett medvetet val. Ser uppriktigt sagt inte tjusningen med det. Har provat. Hela tiden rasslade det i inkorgen - "Nu har den och den uppdaterat". Och så höll det på... Vad är grejen? 
 
Uppenbart är det väldigt lätt att manipulera de indolenta massorna, och sedan kontrollera dem genom tekniken. Och det blir allt större brist på kritiska tänkare med egen vilja.
 
För att återknyta till telefonerande, så kan jag inte låta blir att reflektera, när jag ser människor sitta med samma hållning som en gam och peka på sina elektroniska pekplattor... Som grottmänniskor. Pekfingret har i den utbildade världen, alltid representerat "det varnande fingret" eller som det finger det ansågs fult att använda, vid just pekande på annan. I utvecklingsländer där analfabetism är utbredd, doppas pekfingret i bläck och utgör stämpel med fingeravtryck - i brist på underskrift.
 
Att se så många aktiva pekfingrar i ett modernt land, ger märklig signal. Men är kanske ett relevant tecken i tiden, med tanke på människors allt sämre kunskaper om allt möjligt. Som Julen till exempel.
 
 
 
Quo Vadis?
 

 

 

 
 
 

 
 
 
 
 
    

 

torsdag 19 december 2013

You raise me up...

 
Kära Älskade Föräldrar
 
 
Jag behöver nog inte längre
 
uttrycka hur oändligt mycket
 
jag Älskar och Saknar er
 
Inte en dag utan er i mina tankar
 
Tack för allt ni gjort för mig
 
och mina barn...
 
 
Tack för värdegrund som bär mig
 
Tack för Värme och för Kärlek
 
Tack för kloka ord och skratt
 
Tack för Omtanke och
 
Trygghet...
 
 
Idag är min födelsedag
 
Jag önskade mig att idag 
 
besöka graven för att
 
tända där ett ljus
 
och bara vara
 
ett med
 
stunden
 
"För dyrt att köra"
 
sade han som
 
alltid fått
 
er hjälp
 
 
Ni gav honom
 
er tillit
 
traditioner
 
ingenjörsring utav guld
 
kontanta medel
 
råd och stöd
 
Ringen blev han av med
 
Medlen de försvann
 
Och nu är ni borta
 
 
Ni missar inte
 
tomma löften
 
tomma ord
 
Lögner
 
och
 
en
 
galen
 
värld
 
 
Det jag
 
vill visa er
 
är ögonblick
 
av Lycka
 
Ljus
 
och
 
Glädje
 
som
 
barn
 
och
 
barnbarn
 
skänker
 
mig...
 
 
 
 
Älskade - Saknade
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


lördag 14 december 2013

Den Tredje Advent

 
Livskamrat sökes...
 
 
Med gammaldags värdegrund
 
och kristen livssyn
 
Alltid Sanning
 
I medgång och
 
motgång
 
 
Trygghet
 
och tillit
 
Beröra
 
Beröras
 
Med humor
 
och
 
värme
 
 
Familj
 
Tradition
 
Historia
 
 
Välutbildad och klok
 
Med civilkurage och driv
 
Med stil och smak
 
Djur och natur
 
 
Borta bra
 
men hemma
 
bäst
 
 
Böcker
 
Klassisk konst
 
och musik
 
Romantik
 
Teater
 
Balett
 
Opera
 
 
Vara
 
hel
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


fredag 13 december 2013

Lucia

Ljusets drottning...
 
Såg ett program igår, om unga tonårsflickor som lever som escort-girls. Flickor på 14 - 17 år...
 
Sexköpslagen omfattar vuxna prostituerade, men inte barn...
 
Eftersom man från samhällets sida, reagerar kraftigt mot pedofili, så borde även dessa tonårsflickor omfattas av den aspekten!
 
För vad är det för små individer, som söker sex med barn och tonårsflickor? De är uppenbart vem som helst. Även de som har egna barn i sina offers ålder... Medan de unga flickorna tror att de kan ha kontroll över sin situation, tvingas de istället, sakta men säkert, att tänja på sina gränser... En starkt nedåtgående spiral, av kränkning och förnedring...
 
Så vad spelar allt prat om jämlikhet, för roll? När det inte når ända in i skuggan...? Vad hjälper diskrimineringslagstiftning, när flickan / kvinnan fortfarande kan behandlas som en handelsvara? Vilka skydd finns i form av komplementerande och heltäckande lagstiftning? Det drar kallt av otrygghet, från alla glipor i den lag som sägs skydda oss alla!
 
 
 
Trygghet...
 
 
 
 
 
   
 
 
 
 
 
 
 


lördag 7 december 2013

Hundén

 
Här kommer en bild
 
tagen för flera år sedan
 
föreställande
 
Min Lille
 
Chester
 
En
 
riktig
 
liten
 
nallebjörn
 
var
 
han...


 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Den Andra Advent

Adventstider och Julefrid...
 
På snabba steg mot Andra Advent. Fick migrän igårkväll. Säkerligen till en del, orsakat av Sven och hans härjningar. För är man känslig, så kan migrän triggas av lufttrycksförändringar. Från högtryck till lågtryck och vice versa. Ansträngning av nacken bidrar även. Det är sällan en faktor, utan några stycken som interagerar. Tittade på Idolfinalen och tänker inte följa detta spektakel fler gånger. Två charmiga, men totalt tondöva finalister. Programmet gör parodi på sig själv. Tacka vet jag CNN News! Mer sådant!
 
"Barnen Hedenhös uppfinner Julen", heter årets Julkalender. Träffande programtitel i ett kristofobiskt land... Och PISA konstaterar att svenska skolelevers kunskaper inte är mycket att hurra för. Förvånad? Not. Eftersom allt annat är upp och ner, så varför skulle skolan vara annorlunda? Eleverna kan ju alltid söka till Idol... där det uppenbart inte heller ställs krav...

Kunskapsbrist och dåligt omdöme, ligger i tiden. Elakhet och själviskhet likaså.

I Jultider blir det än mer kännbart att sakna dem som stått en nära. Eftersom det mesta av kära tillhörigheter ligger nedpackade, så händer det då och då när jag söker efter något, att jag vid blotta åsynen av en sak, fylls av tusen ord och bilder... Mitt hjärta blöder... då jag som i ett eko, erfar all den Kärlek och Omtanke som genomsyrade exakt allt som Mamma och Pappa utförde och stod de för...

En Människokärlek och Värme, som räckt åt många...

E contario, upplyser mig NN, dagligen, om vilken "stor belastning" jag utgör, i hushållsekonomin. Och jag funderar över vad som händer med ens själ som ännu befinner sig i sorgebearbetning, när man dagligen får höra vilken enorm börda man är...

Som i en vitbok, ämnar jag här redogöra för mitt dagliga matintag;
 
Frukost; Ett äpple, ett litet päron och en halv avocado som mixas. Till det, ett smulat knäckebröd och en mugg thé med havremjölk i.
 
Lunch; Två rågbrödsskivor med pastej och två skivor salami. En näve salladsblad och ett glas havremjölk.
 
Mellanmål; En mugg thé med havremjölk och en halv frukt.
 
Middag; Ex. en laxfilet med grönsaker och ris. Vatten som dryck.
 
Kväll; Två skivor knäckebröd med Lätta.
 
Jag "är en stor belastning" (nästan 160 cm och knappt 49 kg), liksom kartonger med föremål från Mina Föräldrar, som är vad jag har kvar av dem. Han kallar mig för "ingen", när han refererar till andra. Trots att jag är den som tillagar maten även då jag är sjuk, är den som alltid trollar fram hemtrevnad och julstämning med mera,  och är den som besitter kunskap och förmåga att förvalta, så är allt det som är jag - belastande. Så, köpa mina reverser, någon? Någon i "drevet", kanske?
 
Att han för alltid skadat min nacke och amputerat min och mina Föräldrars ekonomi... är däremot en börda jag skall bära och helst hålla käften om. Han tittar då och då in i denna blogg. Inte av empatiska skäl. Utan för att kontrollera vad jag yppar om honom. Vilket får ses som en bekräftelse av behovet att isolera mig, för att bereda homom fritt projiceringsutrymme.



 
Svensk kunskapsstandard...





 
 
 


 
 

 

 

söndag 1 december 2013

Chester

Kan inte låta bli att låta er ta del av en uppsats / kåseri, jag nyligen fann, när jag letade efter julsaker...
 
"En alldeles vanlig dag...
 
Betraktad cirka 40 centimeter över havet, från fyra ben...
 
Brum, brum, gnissel, BONK! Och brum, brum, brum igen...! Klockan måste vara ungefär fem på morgonen. Jo, det är den. Jag lyfter på ena ögonbrynet och spanar mot microugnens digitalur. Det är fortfarande mörkt. "Bonket" var ljudet från brevlådelocket som smällde igen. Varje morgon kommer det en hög med prasselpapper som sedan folket sitter och krafsar i till frukost. Sådant prasselpapper som jag brukade kissa på när jag var liten. Konstiga är de, folket! Jag tar en djup suck, kliar mig i örat och intar åter ryggläge i någon timme till.
 
"Den store med mörka rösten, kommer inklampandes i köket och börjar plocka fram sådant de äter, från "vita skåpet" på väggen. Det är kallt därinne. Brrr! Och ofta har jag funderat över hur jag skulle kunna komma åt dess innehåll, med samma lätthet som folket. Men, men... Jag blinkar sömnen ur ögonen, sträcker på kroppen och promenerar fram till min blå keramikskål, med mat. Sedan säger "den store", att det är dags att gå ut! Gå ut?! Det regnar ju! Varför skall jag kissa ute när folket har ett eget rum, tillika inomhus, för just sådant?! Det känns orättvist! Så när jag, av någon anledning, är sur på folket, så gör jag sådär litegrand, på köksgolvet... Fniss, fniss, fniss! Det kan de ha! Vi har ju yttrandefrihet, eller hur?
 
Ja, så är det att ha fyra ben! Men jag skall inte gläfsa. Oftast är det kul. Som när en hel dag ligger framför mig och hela huset finns att upptäcka. "Den mellanstore" med mörk röst, brukar vara lite morrig på morgonen. Är det därför det heter "morr"-gon? Kanske det! Han mumlar något och stänger träluckan till den här jättekojan som jag och folket bor i. Jag går och lägger mig igen... Fast jag vill ju ha sällskap. NU! Så jag går till "den med den ljusa rösten". Lägger mig vid hennes nannakorg och börjar klia mig frenetiskt. Det gör susen. Då kommer hon upp. Av någon anledning tycker hon inte om att jag kommer upp i hennes korg. Det kan ha att göra med den där gången i våras då jag gav uppehållstillstånd åt en stackars hemlös loppa. Folket blev som tokiga och började tvätta allting i den burrande, snurriga saken, som står längst ner i jättekojan. Den där konstiga saken hoppar och skakar så jag blir alldeles yr, när jag sitter och tittar in i den. Tänk att man kan få sådan panik av en liten loppa... Okej, okej jag ger mig. Jag skall erkänna, att jag sade till loppan att det var grönt att låta resten av släkten komma och bo här. Här är ju så stort. Som straff har folket låtit mig gå med ett äckligt, pestigt, citronstinkande halsband, dygnet runt, hela sommaren. Vad jag led...
 
Medan hon med pipiga rösten, tvättar kroppen, under vattenfallet i väggen, smyger jag in på den morriges rum. Där finns en behållare på golvet, och den innehåller alltid något intressant. Jag kollar den varje dag när han har gått iväg. Vad sägs om smaskiga chokladpapper, en liten pizzakant, halvtuggat tuggummi eller gammalt hushållspapper som torkat spilld mjölkchoklad? Allt gott kan man finna i denna behållare.
 
Dagen går sin gilla gång. Pipiga rösten och jag är i jättekojan för det mesta. Ring, ring, ring... Och pipiga rösten springer så att hon nästan snubblar över lilla mig, där jag lagt mig på tvären på tredje plankan, i en av de stora trästegarna i jättekojan. Hon tar den ringande plastsaken och sätter den under pälsen och över örat! Sedan pratar hon rakt ut i luften... De är konstiga, folket. Stå och prata med någon jag inte ser eller kan känna doften av. Ibland blir jag så irriterad över det, att jag börjar skälla!
 
Precis som när hon sitter och slår med tassarna på en platt plastsak, framför en platt teveruta. Och säger att det är "arbete". Jag trivs bäst i trädgården. På en speciell plats. När det är som varmast på året och solen lyser varje dag, brukar där finnas röda, söta bär. Folket kallar bären jordgubbar. Jag tycker de heter solbär. För så tycker jag att de smakar. Året om, kollar jag den platsen. Och jag vaktar den och resten av trädgården! Jag vaktar den särskilt mot de små svarta fjäderbollarna som åker upp i luften varje gång jag närmar mig dem. Och jag vaktar mot de bruna bollarna med taggar på ena sidan... Dom hatar jag!
 
Hon med pipiga rösten plockar fram saker från vita skåpet i väggen. Hon hackar och skär. Och stoppar i grytor som det ryker ur. Det luktar bara så gott, att jag måste sitta nära, nära, hennes nedre tassar. För det händer dessutom att lite av det goda, faller rakt ner på golvet. Och då är det ju bra att jag finns där och håller rent. Hellre det, än att hon plockar fram plastelefanten. Den stora svarta stackaren som inte har tassar, utan hjul! Sedan drar hon den, allt vad hon orkar, i den långa snabeln. Och tvingar det att snorkla in allt som ligger på golv och mattor. Inte konstigt att den burrar... Dra mig i nosen, så burrar jag minst lika högt!
 
Nej, jag begriper mig inte alltid på folket... Blir lite trött när jag tänker på dem. Jag tror jag går till korgen en stund. Bäddar ner mig sköt och njuter av dofterna som omger min känsliga nos. Krafsa, krafsa, krafs... AAAUUUHHH!!! Vad var det??? Det stacks och det gör mycket ont i min svans! Shit! Min fina, kungliga svans! Pipiga rösten kommer springande och klappar mig. Hon frågar vad som hänt och jag blänger surt på min korg. Hon kopplar direkt. Säga vad man vill om folket. Men av någon märklig anledning, så kan vi prata med varandra, på något sätt. Pipiga rösten ser getingen som ligger och fläker sig på min filt... Snyggt! För jag förstår precis vad det handlar om. Detta är en konspiration! Det är naturligtvis en hämnd för att lopporna avvisades. Då skickar de getingmaffian...
 
Den store med mörka rösten, lyfter mig och sätter mig längst fram i plåtlådan på hjul. Veterinären nästa. Stick i nackskinnet och salva. Jag är en stolt individ, så jag piper inte om det gör lite ont. Jag är ju Man! Chester... MY NAME IS CHESTER! Tur att jag fick stick i nacksskinnet, som motvikt till sticket i svansen. Veterinären sade att jag fått en chock och behöver vila. Tillbaka till jättekojan, för lugn och ro.
 
Jag går sakta uppför stora stegen, till den plats där folket har sin lägereld. Fast den är fyrkantig och låter. Man styr den från en liten sak med knappar på. Ibland finns det andra djur i den stora fyrkantiga lådan. Då går jag till attack så att lådan nästan välter. Då ropar alla "fy" åt mig! Och ändå vill jag bara rädda mitt älskade folk! Ikväll ligger jag i den stora mörka röstens knä. Han kliar mig på bröstet, och jag somnar, nöjd över ännu en vanlig dag i mitt hundliv..."
 
 
 
 
En Älskad Hund...
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


 


lördag 30 november 2013

Den Första Advent

Advent är...
 
Väntan på Messias!
 
Min gamla Julkrubba
 
som också varit
 
Min Pappas...
 
 
Den är för mig
 
den allra
 
viktigaste
 
symbolen
 
för
 
Julen
 
och
 
dess
 
Budskap!
 
 
 
 
 
 
(Jesusbarnet lägger jag dit på Juldagsmorgon!)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


torsdag 28 november 2013

Upside down...

Två världar under samma tak.
 
Vad passande att mitt förra inlägg handlade om min syn på Sanning som alltings fundament.
 
Säter-sekten med Lambertz som dess Sancho Panza... Mer än vidrigt! Hur många är vi inte, som levt med föreställningen att rättspsykiatrin är den yttersta funktionen / inrättningen för att försöka rehabilitera / förvara och skydda allmänheten, från mentalt sjuka brottslingar...?  
 
Och hur många är vi inte som hyst tilltro till Högsta Domstolens justitieråd...? Denna skandal, skakar Sverige i sina rättsliga grundvalar!

HK är sjukskriven på grund av stress. En grundkurs i företagsekonomi och aktiebolagslag, vore mera relevant. Känns som en provokation gigantus.

Sensommaren 2011, efter Mammas begravning, rasade hela min värld. Nyligen kommenterade HK, att "alla mister någon någon gång". Själv har han syster och föräldrar i livet. Att sakna syskon och tillika en fast punkt som utgör ens hem - gör, som jag tidigare skrivit om, att man skapar sig ett mentalt hem i dem man håller av. Just därför har jag har tagit mina Föräldrars bortgång, mycket, mycket hårt.

Blev jag sjukskriven? Nej. Har jag ens blivit sjukskriven då läkare en gång sjukskrev mig tre månader, till följd av smärtor i skuldror och kapprygg (av nackskadan)? Nej, det gick inte Försäkringskassan, med på. De vet ju bättre än den som de facto, undersökt mig.

Inte heller blev jag sjukskriven efter allvarlig bukhinneinflammation... Nej, då var det att åka till huset han då hyrde, och bara att hugga i... medan han "projektade".

Vitsen med sjukskrivning är att befrias från sysslor man just då inte klarar av. Det har aldrig någonsin hänt mig. Att dagligen (oavsett smärta) laga middag, åligger alltid mig att prestera. Och än mer problematiskt - men av annat slag, blir det då han tillåter sin mamma att sätter samman matkasse för honom att hämta (!?) trots att han har rätt till a-kassa, men vägrar att bruka. Så jag förstår inte "grejen". Hur som helst så består denna gåva av sötsaker, laktosprodukter och extrasaltat... Alltså, precis allt sådant jag undviker.

Idag i matbutiken, hade jag skrivit en inköpslista med; Bröd, knäckebröd, äpplen och honung. Honung är till skillnad från kakor och godis (alltså vanligt raffinerat socker) ett nyttigt sötningsmedel. Och tål man inte laktos (mjölk, fil, yoghurt osv) så gör honung att man själv bildar viktiga laktobaciller i magen. Jag intar därför en matsked honung om dagen. "Är du klar nu så går vi!?" Nej, det är honung också. Han, kommenterade med en ljudlig och besvärande suck, för att jag skall känna mig som en ekonomisk belastning - 39 SEK. Att han själv dricker filmjölk, yoghurt, öl, mineralvatten på flaska, kaffe, sex olika sorters thé, nämner han inte. För mig är det ett thé, havremjölk och kranvatten.

Vid återkomst till bostaden, då han satt i telefon med bredbandsleverantören, eftersom teve-signalen helt försvann igår, fräste han åt mig, att jag även beträffande bredbandet, "är en belsatning". Morgon och kväll öppnar jag datorn. Och dessa inlägg här i bloggen, skriver jag först ner, och sänder sedan iväg. Medan han själv tillbringar hela dagar, kvällar och fritid framför sin teve-stora bildskärm...

Den här sortens kommentarer möter mig dagligen. Och den totala terrorn är att ständigt vara beredd på att han tar precis alla tillfällen i akt (och ser till att skapa sådana, för att få utlopp för egna tillkortakommanden), att upplysa mig om vilken börda jag är. Om jag då kontrar med information, om summan av enbart de uteblivna räntorna på mina reverser... ombeds jag "fara åt helvete". Jag skall med andra ord, ta emot och svälja, och inte låta någon annan, få vetskap om hur störd behandling jag ideligen får. Han har behov av att titta i denna blogg, dock utan att läsa inläggen i sin helhet, för att skapa sig ett sammanhang, och därmed utan förmåga att förstå dess uppkomst.

 
 
Så snälla Gud... Hör min bön!
 
 
 

 
 









 


lördag 23 november 2013

Basic

Vänskap - Kärlek - Sanning...
 

... är tre kända ledord. Men om jag skall rangordna dem, så är Sanningen det fundament, som Vänskap och Kärlek, vilar på.

Det har nu gått drygt två år sedan mina Älskade Föräldrar gick bort. Känslor av tomhet och ensamhet, gör sig dagligen och ibland stundligen, påminda. Som ekon i själen... Och porten till min historia, står på glänt... Som att stå på tröskeln och kika in i ljus och värme, på samma sätt som man betraktar ett kalas, med pärlskratt och klingande kristall... Som min barndoms Jul och Påsk...

Oändligt tacksam är jag, för de fina gåvor som jag fått. Främst avser jag presenten som varken burit papper eller band... Nej, gåvan heter Sanning, och är nyckeln till allt.

Under beklagansvärda omständigheter (läs inläggen Dallas-sallaD), miste jag ett Älskat hem och plats, och har därefter flyttat runt en del. Och den känslomässiga smärtnivån, är sedan länge passerad, vilket korttänkande människa inte ser, utan sarkastiskt uttrycker mitt "eget val" av rève de surrealisme... De flesta av mina tillhörigheter har jag kärleksfullt nedpackade, och varje sak har en historia, likt ett foto - en bit av den jag är.

Ett hem är inte blott en bostad, utan är en borg av trygghet - likt en helgedom av minnen och värderingar att vila i... En plats att odla och kreera, skapa och förundras... Så efter ett oändligt antal flyttar, bär jag hemmet inom mig och med mig... ihop med längtan efter sannings-gjuten hamn-famn... I Sanning vill jag bo och leva.

Att ha mist dem som utgjort del av mitt mentala hem, gjorde att jag helt tappade kontakten med min inre kompass - Vadan och Varthän? Behövde bottna, finna ro...

Jag tackar Gud, för stunder av skratt och glädje, för den kreativitet jag oftast har, för eftermiddagssolen i Advent, för människor som ler med ögon... Jag tackar Gud, för omdöme och insikt, för kunskapstörst och strävan efter växtkraft!

Sakta har jag återerövrat mitt inner flow, mer än förr... Som om förlust, förtydligar och pekar... visar och (för)stärker... och allt blir tydligt...

Vikten av rötter och tillhörighet... Skånska är jag till hälften. 31:a generation, rakt nedstigande led, till Ingegerd Knutsdotter Digre och Adèle av Danmark (af Flanders)...

Finsk släkt i flera generationer... Men, alltid har den funnits där - den varma kärleken till det danska... så nu har jag äntligen gjort en (sen) anmälan till universitetskurs i danska och danskans språkhistoria. Får se om jag kommer med, just på grund av att min anmälan kom in sent. I annat fall blir det nästa termin! 

 
 
Kram till alla jag tycker om!  
 
 
 
 
 


 









torsdag 21 november 2013

Lättstickat!

 
 
Knitted cowl / neckwarmer
 
hood
 
 
Garn;
 
Carolina Fantasy
 
Marin / Blå / Röd
 
 
Perfekt
 
under jackan
 
eller vid datorn
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


söndag 17 november 2013

"I want to break free, I´m so tierd of your lies..."

 
 
Ahhh...YEEES!!!
 
Har idag huset
 
för mig
 
själv!!!
 
 
Djupa andetag,
 
gott thé
 
Sol ute
 
soul inne
 
 
Se bilden;
 
 
Mig spelande
 
luftgitarr...
 
"Smoke on the waaateeer...!"