Basic

Vänskap - Kärlek - Sanning...

 

... är tre kända ledord. Men om jag skall rangordna dem, så är Sanningen det fundament, som Vänskap och Kärlek, vilar på.

Det har nu gått drygt två år sedan mina Älskade Föräldrar gick bort. Känslor av tomhet och ensamhet, gör sig dagligen och ibland stundligen, påminda. Som ekon i själen... Och porten till min historia, står på glänt... Som att stå på tröskeln och kika in i ljus och värme, på samma sätt som man betraktar ett kalas, med pärlskratt och klingande kristall... Som min barndoms Jul och Påsk...

Oändligt tacksam är jag, för de fina gåvor som jag fått. Främst avser jag presenten som varken burit papper eller band... Nej, gåvan heter Sanning, och är nyckeln till allt.

Under beklagansvärda omständigheter (läs inläggen Dallas-sallaD), miste jag ett Älskat hem och plats, och har därefter flyttat runt en del. Och den känslomässiga smärtnivån, är sedan länge passerad, vilket korttänkande människa inte ser, utan sarkastiskt uttrycker mitt "eget val" av rève de surrealisme... De flesta av mina tillhörigheter har jag kärleksfullt nedpackade, och varje sak har en historia, likt ett foto - en bit av den jag är.

Ett hem är inte blott en bostad, utan är en borg av trygghet - likt en helgedom av minnen och värderingar att vila i... En plats att odla och kreera, skapa och förundras... Så efter ett oändligt antal flyttar, bär jag hemmet inom mig och med mig... ihop med längtan efter sannings-gjuten hamn-famn... I Sanning vill jag bo och leva.

Att ha mist dem som utgjort del av mitt mentala hem, gjorde att jag helt tappade kontakten med min inre kompass - Vadan och Varthän? Behövde bottna, finna ro...

Jag tackar Gud, för stunder av skratt och glädje, för den kreativitet jag oftast har, för eftermiddagssolen i Advent, för människor som ler med ögon... Jag tackar Gud, för omdöme och insikt, för kunskapstörst och strävan efter växtkraft!

Sakta har jag återerövrat mitt inner flow, mer än förr... Som om förlust, förtydligar och pekar... visar och (för)stärker... och allt blir tydligt...

Vikten av rötter och tillhörighet... Skånska är jag till hälften. 31:a generation, rakt nedstigande led, till Ingegerd Knutsdotter Digre och Adèle av Danmark (af Flanders)...

Finsk släkt i flera generationer... Men, alltid har den funnits där - den varma kärleken till det danska... så nu har jag äntligen gjort en (sen) anmälan till universitetskurs i danska och danskans språkhistoria. Får se om jag kommer med, just på grund av att min anmälan kom in sent. I annat fall blir det nästa termin! 

 

 

Kram till alla jag tycker om!