fredag 30 september 2016

Ups!


Om ett par månader har jag bloggat i fem år. Och som ni noterat genom åren, driver jag ingen kommersiell blogg. Då finns inget budskap, endast en reklampelare.
 
Ibland kollar jag min statistik. Och ni läsare är verkligen spridda över välden. Länderna skiftar. Det är kul!
 
Nedan ser ni exempel på antal läsare / sidvyer på en dag. Inte lika många som storbloggarna. Men bättre en fågel i handen, än tio i skogen.
 
Jag får även statistik över trafikkällorna. Vilket betyder att det framgår vilken site som läsare befunnit sig på och därifrån navigerat hit. Tala om tvära kast - från hotgirlclub porno-site, till denna intellektuella sida.
  
 
Läsare / Sidvyer per dag
 
 



 
 
 
 
 
 


fredag 23 september 2016

Lars Laurila

Sally Salminen Duhrkopf
 
Född 25 April 1906 Vårdö, Åland
 
Död 18 Juli 1976 Köpenhamn
 
*****
 
Hahaha... Javisst har jag rest med Lars - i Böckernas Värld!

Sally Alma Ingeborg Salminen var åländsk författare. Hon blev berömd som författare när hon 1936 vann en svensk-finländsk romantävling med boken Katrina. Romanen översattes till ett tjugotal språk och filmatiserades 1943 av Gustaf Edgren. Hon skrev romanen medan hon arbetade som hembiträde i New York.
 
Sally Salminen gifte sig 1940 med den danske målaren Johannes Durkopf, och var bosatt i Danmark. Hon skrev flera romaner efter Katrina. I Danmark blev hon en stor och berömd kulturpersonlighet. Boken Katrina betraktas som upptakten till en av Nordens största säljsuccéer genom tiderna, men vars sociala kritik väckte starka reaktioner i Sally Salminens hemby Vargata på Vårdö.
 
Boken blev öppningen till en litterär karriär, men också en börda för sin författare. Hon publicerade under sitt aktiva författarliv sjutton böcker; romaner, reseskildringar och självbiografier.
 
Jag fann boken Katrina, bland Kära Mammas böcker. Den bär en Julhälsning och årtalet 1954, så Mamma var då tonårig flicka. Har under hela min uppväxt sett bokens rygg i hyllan. Och beslöt mig för några månader sedan, att läsa den. Den var en oerhört stark upplevelse och det är svårt att beskriva dess innehåll. Boken är stark, fängslande och man gråter sig stundtals igenom den. En nyttig bok även ur historisk synvinkel. Den ger inblick och förståelse. I allt detta tvingas man ta ställning. Och att se sig själv naken och skör. Boken Katrina har en framträdande plats i nordisk kvinnolitteraturhistoria. Skall läsas av både män och kvinnor.
 
***** 
 
Efter läsning av detta mästerverk, fann jag även boken Lars Laurila. Lars är Sally Salminens romankaraktär i fyra böcker. Och det är om dessa fyra verk jag vill berätta. Boken Lars Laurila är Sally Salminens fjärde bok, skriven 1943 (480 sid) - Den skildrar pojken Lars Laurilas uppväxt på Åland, från hans allra tidigaste barndom till ungdom. Lars är den äldste av tre bröder. Fadern är från Finland och modern av åländsk släkt. Lars är en stor tänkare och den ende i familjen som är bokligt lagd. Han skriver dikter, läser allt han kan komma över, engagerar sig för Ålands sak och drömmer om utbildning. Arbetar hårt för att förtjäna sitt uppehälle. Han ser oättvisor och noterar dem. Skäret Bossholm, Jonsbylandet blir honom för litet och han vill ut och se sig om. Lars frågar sig; "Vad innebär det att vara färdig. Bakom orden "att vara färdig", kände han ett helt livs och en hel människas utveckling, alla krafter prövade, alla anlag odlade, alla möjligheter tillvaratagna"
 
"Vad människorna ändå var ynkliga! Så få det fanns som bars av stora känslor, av mäktiga lidelser". Efter den slutsatsen beger han sig till Stockholm.
 
Boken Nya Land kom 1945 (268 sid). Denna berättelse fortsätter där den förra slutar. Lars Laurila kommer till Stockholm, arbetar och möter Anna. Deras relation är komplicerad. Lars vill gifta sig men Anna är proletär och delar inte hans syn på kärlek och äktenskap. Så Lars utvandrar till New York. Två av Lars svenska vänner i NY, beslutar sig för att resa till Ryssland, som de kallar Nya Amerika.
 
"Men utan att i ord ha kunnat delge någon sin vetskap, erfor han vad det betydde att gån genom livet med blottade nerver. På det sättet blev sorgen honom till rikedom. Han lärde något, visste något mera om livet". 
*****


Fyra år senare 1949, kom Uppföljaren till Nya Land - boken Små Världar (467 sid). Den skildrar Lars Laurilas åtta år i New York. De öden som styr Lars in i storstadens obamhärtiga malström är både goda och onda. Han finner ne trogen kamrat på färden, i den modiga Vivi, tills dne nervslitande tillvaron blir henne tragiskt övermäktig. Lars ser många av sina kamraters vänner, föra kampen för livet, som nummer i de hårt arbetandes stora armé. Och han får själv ständigt pröva på jäktet och pressen att tjäna under mycket hårda villkor. Han kämpar sig segt igenom och finner en personlig frihetsväg - utåt och uppåt; Lars Laurila blir en livserfaren man, med sitt människovärde i behåll.
 
När denna bok Små Världar utkom i Danmark, hälsades den som en betydande roman - Den bästa sedan Sally Salminens genombrott med boken Katrina
 
Små Världar beskriver utan tvivel det mest fängslande skedet i Lars Laurilas liv.  
 
*****  
 
 Sviten om Lars Laurila, avslutas med verket Klyftan och Stjärnan som kom 1951 (311 sid). Brättelsen inleds med Lars återvändande till Sverige, landstigningen i Göteborgs efter nio dagars ångbåtsfärd från NYC, för att från Göteborgs ta sig vidare till Stockholm och Åland. Vid tidpunkten har Lars skrivit boken om sin hembyggd Åland och dess invånare. Hans karaktärer i boken bär fingerade namn. Vid ankomsten till Göteborg, möts Lars av journalister. Liksom i Stockholm och Mariehamn. Han hyllas av litteraturkritiker och hans bok blir översatt till tjugo språk. En stor och världsvid succé...
 
Men... hembyggdens invånare och Lars närmaste, tar avstånd från honom. Han fryses ut av så gott som alla på Åland. En sjökapten (redare) känner sig genom sina vidlyfftiga otrohetsaffärer, utpekad i boken. Lars baktalas av ortsbefolkningen och beger sig till Provence, för att söka lugnet. Där möter han Erika - konstnär och dotter till en annan sjökapten på Åland.
 
Lars Lurila:
 
"En människa i olycka, skall inte lämnas i fred. Hon väntar och hoppas innerst inne, att en eller annan ska älska henne för högt att kunna låta henne vara i fred..."
 
"Gud ske tack för trösten, om den så också är falsk som blinket från en stjärna som slocknade för ljusår tillbaka!"
 
"Jag tror att det kan vara uppfostrande och rekreerande att stanna på ett ställe, där den mest lumpigt klädda gamla käring hälsar med en värdighet som om hon själv vore en drottning och jag en fin herre på besök",
 
"Ja, jag hör till det slags människor som ännu skriver Gud med stor bokstav".
 
*****
 
Sally Salminen är en stor berättare. Och korad til Nordens största kvinnoförfattare. Hennes språk är oerhört rikt och målande. Man förnimmer ljud, stämningar och dofter. Storslagna och träffsäkra beskrivningar av karaktärer och miljörer. Alla hennes böcker har självbiografisk grund. Och i böckerna om Lars Laurila, följer man i honom, Sally Salminens egen resa. Alla de sjutton verk hon skrivit, vittnar om en gigantisk iakttagelseförmåga, människokännedom, stora historiska kunskaper och en aldrig sinande källa av livserfarenhet.
 
Jag har nu alla elva romanerna! De två första jag läste, "snubblade" jag över i mina kära föräldrars stora boksamling. jag fångades direkt och resten av böckerna fann jag på www.bokborsen.se ett fantastiskt ställe att söka gamla böcker på! Nu söker jag bara hennes fyra självbiografier och två reseskildringar...
 
Önskar man försjunka i länge varande berättelser, vill låta sig beröras, ryckas hän och göra historisk tidsresa... så är Sally Salminen rätt - och alla hennes verk, rekommenderas å det varmaste!
 

Kära
 
Sally Salminen
 
Av hjärtat
 
Tack


 
 
 
 
 
 

torsdag 15 september 2016

Lars & Jag...

Sedan ett tag tillbringar jag tiden med en fantastisk man. Lars heter han. En mycket klok och bildad gentleman. Verbal och skrivande, liksom jag. En penseur med samma etiska uppfattning och rättspatos, som jag. Naturälskande estet.  Ja, vi har verkligen mycket gemensamt. Halvfinländare är vi båda dessutom, med känslan det innebär av att ha två fosterland. Även våra livserfarenheter är likvärdiga. Lars är min tvillingsjäl...

Befinner mig just nu i Cuers, nära Barreskedjan i Provence. Vilken plats! Vita, ljusgrå och ljust röda stenhus med gröna och grå fönsterluckor, fontänen på torget, det fyrkantiga kyrktornets klockspel som anger varje kvart... kullerstensgränder, olivlundar, doft av vild timjan... Den blå himlen, hög klar luft och milsvid utsikt. Ingen turistort med lyxhotell, utan här finns ett personligt gästgiveri med god lantlig mat... Ljumma kvällar med ljuden från caféer... Härliga samtal under den sammetssvarta och stjärnbeströdda himlen...


Dessförinnan Åland
 
(Bossholm)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 
och NYC...


 
 
 
 
Men nu alltså Cuers
 
 
 
 
 
 

 
 
 

 
 
 
Sedan återresa till Mariehamn
 
Åland
 
 
 
Fortsättning följer...
 









lördag 10 september 2016

Svarabiska?

Har ni tänkt på att språkets utarmning / avveckling, är en ren konsekvens av förändrade attityder och beteenden. Så är det.
 
Numera benämns allt som anses bra och kul - "grymt bra / sjukt kul". Vid adjektivförstärkning använder man motsatsord. Grymt och sjukt är ju för de flesta något negativt. Men för barn, ungdom och vuxna utan bildning är det lilla ordförrådet trendkänsligt. Och associala medier göder tillståndet. Ja, till och med befäster det. Lyssna på framförallt de kommersiella kanalerna. Som en farsot sprids den nya "svenskan". Undrar var den kommer ifrån?
 
Och lyssna på idrottsfolk! Oavsett grenar, låter intervjuerna likadant; "Ja, vi gjorde vårt bästa... äää... Och nu skall vi ladda om... äää... Sen får vi se... äää... Nu är vi grymt taggade... äää... och tänker bara gå in och ha kul och köra ända in i kaklet... äää... Vi ska ge järnet... äää... och visa att vi äger fett... äää... Det blir helt magiskt"  
 
Lyssna på tonårsflickor som intervjuas; "Asså ja ba... typ trodde ja sku dö asså... så sjukt pinsamt lixom känns de som ... Asså ja sto typ kolla en grej... så kom han ba typ lixom tafsa... så ejengklin va de typ sjukt kul känns de som... ja, eller hur?". Gettosvenska? Vaddå "Ja ba"? Jabadabado? Tja, tillbaka till Flinta...
 
Intervjuklipp (teve / radio) som är endast tio år gamla, har en helt annan vokabulär. Det lät då som om man tänkte efter, innan orden uttalades. Hem och skola bär ansvar. Slöa föräldrar och curlande lärare... Och alla dessa förb-de surfplattor! Hur många barn kan skriva med vacker handstil? Språket - talat och skrivet - speglar livsstil och personlig utveckling. Vilken chock det måste bli, att komma ut från den i det närmaste betygslösa skolan, för att upptäcka att lön är något man får för prestation. Oj.  
 
Stockholmare som betraktar sin dialekt så som varande rikssvenska, har en benägenhet att vränga till bestämd form plural - husena - istället för husen. Och imperfekt form av verbet stå - stog - istället för stod. För att inte tala om alla tj-ljuden - kärna, stjärna och så vidare... Inte heller att förglömma bokstavskombinationen - rst - först, störst... I Skåne uttalar vi samtliga dessa bokstäver i kombination. Men i Stockholm gör man även tj-ljud i ord med bokstavsföljden - rst - (!)
 
 
Journalister hör till dem som är sämst på att skriva och tala
 
  Nedan rubrik fann jag i tidningen Svenskt Näringsliv
 
 Vad är andemeningen?

Gengångare?
 
 
 
 
Från respektive sida
 
bör det heta.