söndag 20 april 2014

Påskdagen 2014 - Söderåsen

 
Vara här och nu...


 
 
Känn doften av solvarmt timmers kåda...
 

 
 
Se det stora i det lilla...
 

 
 
Lycka är gyllene ögonblick...
 
 
 
 
...och att nå mitten i en nygräddad kanelsnäcka
 

 
 
Under vårblå molnfri himmel...
 

 
 
Och brisens lek i torra löv...
 

 
 
Dåtid blir nutid och alltid den tid vi har...
 

 
 
God Fortsättning!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Den farliga vänskapen - Boktips!

Den farliga vänskapen
 
av
 
Stanley Loomis

Som jag inledde förra boktips, så har jag läst en del böcker på sistone. Efter Haren med Bärnstensögon, som tar sin kronologiska början i tiden sent 1700-tal - Paris, Frankrike och Wien, Österrike... kände jag behov av mer från denna intressanta och händelserika epok i mellaneuropeisk historia, så jag gick på upptäcksfärd bland mina böcker, och fann en bok, som jag  under denna Påskhelg, har jag läst ut...
 
Den farliga vänskapen - Marie Antoinette, Axel von Fersen och flykten till Varennes, av författaren Stanley Loomis. Författaren var en amerikansk förlagsman med specialintresse för franskt 1700-tal. Han har skrivit framgångsrika böcker tidigare, bl a en om Madame du Barry och en om Paris under revolutionens terror. "Han är en boren berättare och kombinationen kunnig historiker och talangfull författare är mycket ovanlig" New York Times. 
 
Den farliga vänskapen är ett spännande historiskt reportage och en gripande människorskildring, som ger det kanske hittills fylligaste porträttet av en motsägelsefull och fascinerande kvinna, Marie Antoinette.

Detta är berättelsen om den förtrolighet som utvecklades mellan Axel von Fersen och Marie Antoinette, och som blev till kärlek. Och om de ödesdigra följder denna kärlek fick för dem båda. Det är en historia som fascinerat och förbryllat historiker långt in i vår tid.

Var von Fersen drottningens älskare i fysisk mening? Hur trofast var hans kärlek? Kände Ludvig XVI till förhållandet? Vilken roll spelade von Fersen i den kungliga familjens katastrofala flyktförsök till Varennes?

Genom att söka sig tillbaka i samtida dokument, brev och vittnesmål har författaren Stanley Loomis försökt besvara dessa och en lång rad andra högintressanta frågor. Loomis ger också en levande bakgrundsskildring av hovlivet kring den unga drottningen som endast 14-åring giftes bort med den klumpige 16-åring som slumpen utvalt att bli Ludvig XVI av Frankrike.

Bokens huvuddel handlar om det allra mest dramatiska äventyret i Marie Antoinetts liv, flykten till Varennes, då felaktiga beslut och olyckliga tillfälligheter staplats på varandra på ett sätt som ingen romanförfattares fantasi kunnat göra mer spännande.

"Det började en vinterkväll 1773 på en operabal i Paris, där en glad och nöjeslysten prinsessa intresserade sig för en ung vacker främling. Främlingen var den svenske greven Axel von Fersen och den unga prinsessan var Marie Antoinette, blivande drottning av Frankrike..."

"Det är genom Axel von Fersens liv, vars växlingar var så ödesdigert förbundna med hennes, som man får en inblick i hennes hemliga drama som kvinna. Och det är med de ömma ord hon sände honom ur sitt lidandes djup - ord som likt en italiensk aria sjungen till klavecinackompanjemang fortfarande väcker minnet av denna svunna tid - som deras historia får sin naturliga avslutning;

 
Tutto a te mi guida;
 
"Allting för mig till dig." 



 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


fredag 18 april 2014

Lillhagen Lilla Hammar - Memory Lane

Långfredagen 2014
 
 
Besök i Höllviken
 
Graven
 
Stora Hammar
 
och
 
Lilla Hammar
 
Mormors & Morfars
 
Lillhagen
 
i
 
Påskskrud
 
och
 
Lärkans drill
 
över
 
strandängar
 
Mitt barndoms
 
Paradis
 
 

 
Från havsidan



 
 
Vår badplats
 


 
 
Lillhagen från badplatsen
 

 
 
Vy mot havet


 
 
Tack Älskade
 
Mamma & Pappa
 
Mormor & Morfar
 
för
 
värdegrund
 
och
 
Kärlek
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


lördag 12 april 2014

Haren med Bärnstensögon - Boktips!

Har läst en del böcker på sistone, och vill gärna rekommendera dem! Här en av dem!
 
Haren med Bärnstensögon
 
av
 
Edmund de Waal

64 japanska snidade figurer i trä och elfenben, ingen av dem större än en tändsticksask. Keramikern Edmund de Waal blev hänförd när ha första gången såg netsukesamlingen i gammelmorbror Iggies lägenhet i Tokyo. När han senare också ärvde samlingen upptäckte han att den var nyckeln till släktens mycket dramatiska historia.
 
Ett spirande imperium i Odessa, salongerna i fin de siècle-Paris, det ockuperade Wien och efterkrigstidens Tokyo - Edmund de Waal lär känna sina excentriska släktingars öden i flera generationer när han följer i spåren av netsukernas resa genom ett omtumlande århundrade.
 
haren med bärnstensögon berättar om ett svunner Europa och ger en extraordinär upplevelse av närhet till den tid som flytt.
 
Edmund de Waal är världsberömd keramiker och bor i London med sin familj. Haren med bärnstensögon har belönats med Costa Biography Award 2010 och Edmund de Waal har utsetts till New Writer of the Year av galaxy National Book Awards 2010.
 
"Den mest briljanta bok jag läst på flera år... En rik berättelse om glädjen och smärtan det innebär att vara människa" - Daily Telegraph
 
"Det här är inte årets bok, det är decenniets" - The Times Literary Supplement
 
"Du håller i ett mästerverk" - Sunday Times 
 
 
 
*****
 
 "Och den 27 april (1938) tillkännages det att fastigheten på Dr Karl Lueger Ring 14, Wien 1, före detta Palais Ephrussi, är helt ariserat. Det är en av de första fastigheter som förlänats en sådan hedersutmärkelse. Där jag står utanför de rum de har beviljats, på andra sidan gården, ter sig toalettrummet och biblioteket alldeles nära. Detta är nog det ögonblick då landsflykten börjar, det ögonblick då man har hemmet inom sig men det ändå är långt, långt borta.
   Huset var inte längre deras. Det var fullt av folk, somliga i uniformer, somliga civilklädda. Folk som räkande rum, gjorde upp listor på föremål och tavlor, förde bort saker och ting. Anna är därinne någonstans. Hon har fått befallning att hjälpa till att packa i lådor och lårar, blivit tillsagd att skämmas för att hon har arbetat åt judarna.
   Och det är inte bara konstverken, inte bara prydnadsföremålen, allt det förgyllda från bord och spiselhyllor, utan också kläderna, Emmys vinterkappor, en lår med vardagsporslin, en lampa, en bunt paraplyer och käppar. Allt som har tagit årtionden på sig att komma in i detta hus, sorteras i lådor och kistor och vitrinskåp och koffertar, bröllopsgåvor och födelsedagspresenter och souvenirer, bärs nu ut igen. Detta är den underliga upplösningen av en samling, ett hus och en familj. Det är det ögonblick av klyvnad när storartade föremål bärs ut och när familjens ägodelar, som man känner och har hållit i handen och älskat, blir till vad skräp som helst."
 
 
 
I marginalen vid detta stycke i boken, har jag antecknat;
 
"Detta förstår jag alltför väl hur det känns!"
 
 
 
 

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


söndag 6 april 2014

Omständighet

Bristande resurser inom vården...? Not!

Har allergisk astma och i pollentider, blev hostan igår, för mycket. Så jag behövde uppsöka läkare. Begav mig till Helsingborgs sjukhus akutmottagning. Tog kölapp och blev stående i väntan på min tur. Man har av någon obegriplig anledning infört ett nytt system, som jag försökte förstå...

När ens nummer visas på en digital display, skall man gå fram till en sköterska som står vid en pulpet med dataterminal. Hon står mitt i väntrummet och frågar högt och tydligt vad man söker för. Då skall man bland övriga väntande, uppge orsak till sitt besök (?!) Ingen integritet där inte.

Hon sätter kryss i en ruta på ett halvt A4-papper. Överräcker lappen och hänvisar till damen i luckan (receptionen), en meter bakom sköterskepulpeten i väntrummet. 

I receptionen frågar man efter legitimation och receptionisten slår in namnet i en annan terminal. Och hänvisar till väntrummet, där man skall invänta att en tredje person ropar upp numret på kölappen. När så sker, kommer man till en sköterska som än en gång frågar vad man söker för... Därefter ombeds man vänta ett antal timmar, i väntrummet.

Så jag gick därifrån.

Gick hem och ringde akuten i Ängelholm. Där fick jag en angiven tid då jag kunde komma, en och en halv timme senare. Resa till Ängelholm. Kom in tio minuter efter att jag anlänt och anmält mig hos endast en person - tillika i normal avskildhet från väntrummet.

Träffade läkare av icke-svensk härkomst. Vad vill du? Jo, jag behöver Atrovent inhalationsspray. Den finns inte längre, du får nässpray. Ok...?!

Färd till jourapotek i Väla kommers-tempel. Du har fått nässpray för astma?! Ja...?! Men hur tänkte läkaren här då?! Det finns ju Atrovent inhalationsspray...

Ok. Ringa vårdcentralen imorgon, för att försöka få inhalationsspray... istället för nässpray som inte precis når luftrören.

Först blir man mottagen av tre sjukvårdspersonal (slöseri med personalresurser), på Helsingborgs sjukhus. Sedan på Ängelholms sjukhus träffa läkare, som inte kontrollerar produktinfo beträffande läkemedel.


Tillbaka på ruta ett.





  










torsdag 3 april 2014

Monkey Business

Varje år presenteras nya ord, som får sin plats i SAOL. Ord som speglar vår nutid. Jojo. Men har ni tänkt på alla de ord som inte längre verkar ha ett existensberättigande? Ord, som i likhet med modeorden, e contrario, beskriver karaktäristika och värden, ej längre på tapeten...
 
Disciplin. Ansvar. Sanning. Kunskap. Inte längre inne i Sverige - möjligheternas land. "Alla skall med..." lät det i förra val-cirkusen. Människors lika värde. Jämlikhet. Ojojoj...
 
I skolan skyller man sin lutning i PISA-frågan, på bristande anslag och för få lärare... Rikta då ljuset en liten aning, åt föräldrahållet. Och ställ krav på desamma! Kräv engagerade föräldrar, som dagligen följer upp sina telningars studieinsatser! Sluta dadda med föräldrarnas ansvarsroll! Låt ungarna anpassa sig efter skolans värld, inte tvärtom! Men varför skulle svenska skolan, göra annorlunda än Svenska Kyrkan - en sellout i populistisk anda...
 
Förbjud alla förbaskade telefoner och pekplattor, innanför skolans område. Man har numera ett ämne som heter Idrott och Hälsa. Vad bra. För då kanske man kan lära ungarna att en god ergonomi, skärper uppmärksamheten. Sitta rak i ryggen, och lyssna uppmärksamt. Samt upplysa om att huvudbonad inomhus, blir god  kläckkammare för löss och skit. Lär ungar självkritik och uppmuntra reella kunskaper och begåvningar! Det blir bara så patetiskt när alla (lågpresterande) skall bli rockstars, "köra järnet", "ha sjukt kul", i total avsaknad av talang...
 
Kunskap är en långsiktig investering, som sparar mycket och mångas framtida lidande. Okunskap och oförnuft, går oftast hand i hand. Med mygel och lögner på släp. Och jag hävdar att dumhet, är det absolut största hotet vi lever med. För i dumhetens spår tar sig människan, själv rätt. Trotsar lagar och förbud. Agerar som lobotomerade höns. Saknar empati. För ett kortsiktigt leverne utan förmåga att överblicka konsekvenser. Saknar struktur. Låter planlöst käften löpa utan innebörd och hastighetskontroll. Ingår avtal. Gör falska utfästelser. Och skyller ansvarslöst i från sig... Och framförallt bristande lojalitet. 
 
 A har ett bolag. B sitter i samma bolags styrelse. B har även ett bolag. Men i det sitter inte A. B säljer med påslag, varor till A, som A säljer vidare. B har del av vinst i bolaget som hör till A. Så B plockar således två vinster ur samma vara... Men å andra sidan är A även anställd av C... Hej vad det går!
 
  

Reinfeldts Nya Moderater? Nej, tack!
 
Var är mina Gamla Moderater?