Haren med Bärnstensögon - Boktips!

Har läst en del böcker på sistone, och vill gärna rekommendera dem! Här en av dem!

 

Haren med Bärnstensögon

 

av

 

Edmund de Waal



64 japanska snidade figurer i trä och elfenben, ingen av dem större än en tändsticksask. Keramikern Edmund de Waal blev hänförd när ha första gången såg netsukesamlingen i gammelmorbror Iggies lägenhet i Tokyo. När han senare också ärvde samlingen upptäckte han att den var nyckeln till släktens mycket dramatiska historia.

 

Ett spirande imperium i Odessa, salongerna i fin de siècle-Paris, det ockuperade Wien och efterkrigstidens Tokyo - Edmund de Waal lär känna sina excentriska släktingars öden i flera generationer när han följer i spåren av netsukernas resa genom ett omtumlande århundrade.

 

haren med bärnstensögon berättar om ett svunner Europa och ger en extraordinär upplevelse av närhet till den tid som flytt.

 

Edmund de Waal är världsberömd keramiker och bor i London med sin familj. Haren med bärnstensögon har belönats med Costa Biography Award 2010 och Edmund de Waal har utsetts till New Writer of the Year av galaxy National Book Awards 2010.

 

"Den mest briljanta bok jag läst på flera år... En rik berättelse om glädjen och smärtan det innebär att vara människa" - Daily Telegraph

 

"Det här är inte årets bok, det är decenniets" - The Times Literary Supplement

 

"Du håller i ett mästerverk" - Sunday Times 

 

 

 

*****

 

 "Och den 27 april (1938) tillkännages det att fastigheten på Dr Karl Lueger Ring 14, Wien 1, före detta Palais Ephrussi, är helt ariserat. Det är en av de första fastigheter som förlänats en sådan hedersutmärkelse. Där jag står utanför de rum de har beviljats, på andra sidan gården, ter sig toalettrummet och biblioteket alldeles nära. Detta är nog det ögonblick då landsflykten börjar, det ögonblick då man har hemmet inom sig men det ändå är långt, långt borta.

   Huset var inte längre deras. Det var fullt av folk, somliga i uniformer, somliga civilklädda. Folk som räkande rum, gjorde upp listor på föremål och tavlor, förde bort saker och ting. Anna är därinne någonstans. Hon har fått befallning att hjälpa till att packa i lådor och lårar, blivit tillsagd att skämmas för att hon har arbetat åt judarna.

   Och det är inte bara konstverken, inte bara prydnadsföremålen, allt det förgyllda från bord och spiselhyllor, utan också kläderna, Emmys vinterkappor, en lår med vardagsporslin, en lampa, en bunt paraplyer och käppar. Allt som har tagit årtionden på sig att komma in i detta hus, sorteras i lådor och kistor och vitrinskåp och koffertar, bröllopsgåvor och födelsedagspresenter och souvenirer, bärs nu ut igen. Detta är den underliga upplösningen av en samling, ett hus och en familj. Det är det ögonblick av klyvnad när storartade föremål bärs ut och när familjens ägodelar, som man känner och har hållit i handen och älskat, blir till vad skräp som helst."

 

 

 

I marginalen vid detta stycke i boken, har jag antecknat;

 

"Detta förstår jag alltför väl hur det känns!"