fredag 31 augusti 2018

Oidipus

I Unionens facktidning Kollega nummer 5, finns att läsa ett reportage om mobbning på arbetsplats. Två personer i veckan tar sitt liv på grund av mobbning...

Mobbning i arbetslivet kan appliceras på situtioner i privatlivet / familjelivet. För även där förekommer mobbning. Vuxenmobbning tar sig oftast inte fysiska uttrryck, utan utövas till mycket stor del genom utfrysning från sociala sammnhang i vilka deltagande är normalt. En arbetsplats kan ersättas av en annan. Även om det ibland kan ta lite tid att finna det nya bättre arbetet. Dock kan det vila en trygg känsla i att det i arbetslivet går att lämna en destruktiv situation.

Emedan mobbning i privatlivet, utövas raffinerat genom manipulerande och intrigerande. Och mobbaren använde inte sällan "trojaner" för att nå sitt syfte. Människor som mobbaren brukar via sanktioner och skuldbeläggande. Känner ni igen det hela? Jo, jag har skrivit om det många gånger... Inte riktigt kunnat sätta ord på essensen, förrän nu efter att läst reportaget. 

För oftast behövs bara några rätt formulerade ord, för att bringa klarhet i tanken. Just de ord man själv förgäves sökt. Hur mår man efter tre decennier av förtal, ständig kränkning och utfrysning...? Ja, man börjar ifrågasätta sitt förstånd. Man börjar se på sig själv så som mobbaren ser en. Man tappar tillit och trygghet...

Men varför gick Du inte bara? Ja... frågan är befogad och svaret är komplext. Har man kristen syn på äktenskapet och det finns små barn... och man vill tro att maken skall vakna och värna sin familj... då går man bara inte. Man tror på det goda. Vill se det goda i andra människor. "Vad Gud sammanfogat, må människan icke skilja åt". 

Likväl finns det dem som sätter sig över Guds ord. Som i allt sitt agerande låter andra klä skott för egna misslyckanden och brister. Kvinnor är värst drabbade av mobbning. För flera år sedan kom en studie som visade att en elak svärmor de facto drivit kvinnor i döden. En kall och beräknad satkärring. 

Organisationen Mot Mobbning arbetar för lagförslag om att göra mobbning straffbart. Man nämner straffsats om böter till upp till fyra års fängelse. En utökning av lagtext (kränkning och förtal) i Brottsbalk. Ett utmärkt förslag! Konsekvenserna av mobbning är ett mycket svårt lidande och en nedbrytning som är svår att komma ur. En sanktion mot mobbaren och dem som ser på i det tysta, är ett sätt att befästa samhällets syn på att skada en annan människa.

Det man som mobbad fått och får utstå, kan inte gottgöras med skadestånd. Sår och lidande minskar inte. Inte heller kan väldigt många förlorade år återbetalas. Men det är av största vikt att även elaka svärmödrar och tysta fega medhjälpare, kriminaliseras. De vidrigaste sakerna jag fått mottaga i form av ord och bemötande, har levererats på tu man hand... För mobbaren är feg. Mycket mån om att isolera den som utvalts som mottagare av ormens gift. På så sätt blir den mobbade inte trodd. Mobbare är dubbelnaturer. 

Och jag har nu kommit till vägs ände. Har tagit timeout på grund av bland annat detta. Men vad hjälper det egentligen, när allt fortsätter...? Det finns ingenstans att vila. Stora stresspåslag och "Projekten fortsätter och allt löser sig sedan..." Läs alla inlägg - märkta Dallassallad...

Var finns min Vän, som delar med sig lite av sin styrka, som med Kärlek och Sanning låter mina vingar läka? Var finns Han som vill ha all min Kärlek? Som lägger armen om min axel och säger "Kom Älskling, mardrömmen är över..."


måndag 20 augusti 2018

Tumme och pekfinger

Så, nu är valcirkusen åter igång...

I teves partiledarutfrågning klargjorde KD's Ebba Busch Thor att "KD har kristen etisk grund, men det är inte det samma som religion..."

Jag undrade om utfrågaren skulle ta uttalandet ett steg längre... men det uteblev. Knappast förvånande. Men dock ännu ett bevis för vänsterstyrd media. Trump har rätt!

Om kristen etik inte har med religion att göra, så undrar jag vad islamsk "värdegrund och "heder" är för något? Analogt kan Busch Thors uttalande tolkas så som att islam inte är någon religion, vilket tar tanken vidare... I Sverige få ingen diskrimineras för sin religion. Vad bra då beträffande islam. Förbjud moskéer, minareter och böneutrop! För i den Svenska Kyrkan har till och med prästerskapet avskaffat Gud. 

För några år sedan samtalade jag i mail, med en präst. Bibelfrågor. Han jämförde Bibeln med böcker skrivna av Selma Lagerlöf. Så vem vet - Gud kanske är kvinnna... Nåja, kvinnna... Selma drogs ju till likakönade. 

Gud är avskaffad. Även av Kristdemokraterna. Och Ebbas parti krymper. Inte så konstigt kanske? Och Gud är avskaffad också av media, som flitigt sprider arabpropaganda, och underblåser kristofobi. Och även heterofobi.

Staten använder Google som redskap för kontroll av medborgaren. Man bjuder "normal"- och underbegåvade, ego-kickar genom Fejan, Insta och så vidare... och får i utbyte inblick i brukarens tummetottade muffinsbak... med möjlighet att rikta reklam och hjärntvätt. Tala om opium för folket.

Överallt ser man dessa drogade individer, ineslutna i sin smartfån-värld... Ja, jag har ocks en sådan - istället för dator. För jag vill förmedla något! Reflektioner och jag utbrister ideligen likt pojken i Kejsarens nya kläder... att kungen är naken! Och har i över trettio år fått skit för det av fd svärföräldrar med vapendragare. Det finns dem som hellre vänder sig, somnar om och drar sitt täcke av lögner, över sig.

Yttrandefrihet? Nej, det finns inte. Du bloggar ju och uttrycker dina åsikter...? Ja, just därför! Vanliga tidningar publicerar inget systemkritiskt. Så länge du är vänster, rödstrumpa och arabkramare, är debattsidorna öppna. Men är du höger och värnar Gudstro, fosterlandet, det du lärt av föräldrar, skola och det Sverige du vuxit upp i, då Sverige låg i topp i världen beträffande välfärd och ordning... Och är du dessutom heterosexuell - står du för allt detta, då är du facist, nazist, rasist, islamofob, homofob osv. 

Men varför tillskrivs inte en vänsteranhängare, marxist, leninist eller stalinist? De röda fanorna äcklar mig då de har sitt ursprung i blodig revolution! Nazistsymboler tillåtas icke. Men röda fanor...En sådan vidrig dubbelmoral.

Stenkastare mot blåljusfordon / personal och stenkastande vänsterelement som av media kallas "motdemonstranter" när andra försöker tillämpa yttrandefrihet? Ge dessa individer hederliga arbeten inom t ex rivningsverksamhet eller då gatsten skall ersättas av asfalt. Var och en till sitt. Alla har inte studiebegåvning.

Att vara höger, är för mig att tillvarata tradition och den värdegrund som alltid fungerat och som utgjort och för många utgör ramnorm. Sedan finns det plasthöger som i första hand dyrkar penningen och lever ytliga liv. Till dem bekänner jag mig inte. Jag värdesätter som ni vet genuinitet.

När allt sköts via smart-fånen, är det tidsfråga innan man kan ringa och rösta (partival), ladda ner en app och med pekfingret klicka sig fram. Ungefär som i u-länder där ingen kan läsa och skriva. Man lämnar sitt fingeravtryck. Ja, se till det stadiet tåga vi...

Jag avrundar för denna gång. Det lär finnas anledning att återkomma! 

Kram alla!



måndag 6 augusti 2018

Fegisar

Det är ganska precis ett år sedan jag var aktiv här. I Januari blev jag sjukskriven på grund av "långvarig stress och fysisk utmattning". Finns mycket jag vill berätta. Men, eftersom jag har ljuskänslighet, skriver jag som sagt, från telefon och meden stylopen. Har ett tangentbord, som vägrar skriva å, ä och ö... 

På hemmaplan egentligen inget nytt. Känner mig bakbunden. Behöver möjlighet till återhämtning, vilket är svårt under rådande omständigheter. Saknar det vuxna och seriösa samtalet som man växer av... Till fd svärmor sade jag för många år sedan, som replik på hennes avoghet mot mitt skrivande, att jag saknade djupet hos svärföräldrarna. "Vi kan nog också vara högtravande". Ni ser kanske problematiken? Hur kommunicerar man med människor som inte har ordförståelse? Eller som har en minst sagt bakvänd värdegrund beträffande intellektuell och reflekterande tankeförmåga. Och som genom åren ägnat sig åt intrig och söndring, via ombud. Allt bottnande i egna tillkortakommanden, komplex och fientlighet mot alla kvinnor, utom dottern.

Så, trots över tre decenniers psykosocialt sjuka beteende, som tagit mina energier mycket tack vare sonen som hennes redskap för sina själviska syften, trots det  avsåg jag gratulera fd svärfar på hans högtidsdag. Men... det lät fd svärmor meddela via ombudet, att hon fann det olämpligt med motiveribg att dottern "kunde bli upprörd" (?!) Dottern och jag har genom åren inte växlat många ord. Hon är mycket forcerad, ställer en fråga, väntar inte på svar utan babblara vidare. När jag var flitig debattör i Sydsvenskan, ringde hon (inte mig) utan "ombudet" och skrek att "nu får det ta mig sjutton, vara slut på de jä-a skriverierna!!!". Ingen av "damerna" har sökt upp mig personligen för att bryta min penna. För ett mot mig illojalt, genom skuld fostrat ombud, räcker.   

Innehållet i mina debattinlägg berörde utbildning, vård, omsorg, livsstil, politik, religion... utifrån ett icke-västervridet perspektiv och borde passat den konservativa roll svärföräldrarna helst önskat ikläda sig. 

Men... kanske var min svenska och mitt uttryck för avancerat? Kanske var det en kombination av språklig oförmåga och illvilja mot den positiva återkoppling läsarna gav mig. Avundsjukans drift lär vara större än sexualdriften.

Lojalitet, är för mig den finaste egenskap jag vet. Den rymmer allt; Sanning, trohet, tillgivenhet, empati, vänskap, lyhördhet, mod och allt det som utgör fundament för min relation till andra... oavsett det är till mina barn, en partner, vän eller min hundkompis.

Det blir märkligt när människor som inte har respekt för andra och som inte känner till uppföranderegler, tar sig mandat att ens ha synpunkter på andras göranden och liv.

Den här bloggen... startade jag i Januari 2012. Det är sex och ett halvt år sedan. Sorgen efter mina föräldrar, var enorm och pennan blev min vän, såsom den alltid varit. Om ni bara visste hur mycket skit, hat och hot jag fått och får för bloggandet... Här finns över trehundra inlägg, om allt mellan himmel och jord. Av någon outgrundlig anledning "råkar" fd svärmor läsa just de inlägg hon finner träffande, känner igen sig i. Då meddelar hon ombudet, som först moltiger för att sedan gå till attack... Då kommer hela radängan om att göra mitt liv till ett ännu större helvete, om jag "inte ger f-n i att skriva".

Låter lite diktatur, eller hur? 

Vi behandlar dig illa, men f-n ta dig om du nämner det någonstans!

Har ännu inte fått kläm på hur jag lägger upp bilder, då ha tålamod! Orden blir också märkliga. Jag kan stava ock skriva, men uppenbart inte telefonen. Ha överseende.

Tack för att ni finns kvar, trots mitt långa uppehåll i uppdatering!

Kram alla!