Två världar under samma tak.
Vad passande att mitt förra inlägg handlade om min syn på Sanning som alltings fundament.
Säter-sekten med Lambertz som dess Sancho Panza... Mer än vidrigt! Hur många är vi inte, som levt med föreställningen att rättspsykiatrin är den yttersta funktionen / inrättningen för att försöka rehabilitera / förvara och skydda allmänheten, från mentalt sjuka brottslingar...?
Och hur många är vi inte som hyst tilltro till Högsta Domstolens justitieråd...? Denna skandal, skakar Sverige i sina rättsliga grundvalar!
HK är sjukskriven på grund av stress. En grundkurs i företagsekonomi och aktiebolagslag, vore mera relevant. Känns som en provokation gigantus.
Sensommaren 2011, efter Mammas begravning, rasade hela min värld. Nyligen kommenterade HK, att "alla mister någon någon gång". Själv har han syster och föräldrar i livet. Att sakna syskon och tillika en fast punkt som utgör ens hem - gör, som jag tidigare skrivit om, att man skapar sig ett mentalt hem i dem man håller av. Just därför har jag har tagit mina Föräldrars bortgång, mycket, mycket hårt.
Blev jag sjukskriven? Nej. Har jag ens blivit sjukskriven då läkare en gång sjukskrev mig tre månader, till följd av smärtor i skuldror och kapprygg (av nackskadan)? Nej, det gick inte Försäkringskassan, med på. De vet ju bättre än den som de facto, undersökt mig.
Inte heller blev jag sjukskriven efter allvarlig bukhinneinflammation... Nej, då var det att åka till huset han då hyrde, och bara att hugga i... medan han "projektade".
Vitsen med sjukskrivning är att befrias från sysslor man just då inte klarar av. Det har aldrig någonsin hänt mig. Att dagligen (oavsett smärta) laga middag, åligger alltid mig att prestera. Och än mer problematiskt - men av annat slag, blir det då han tillåter sin mamma att sätter samman matkasse för honom att hämta (!?) trots att han har rätt till a-kassa, men vägrar att bruka. Så jag förstår inte "grejen". Hur som helst så består denna gåva av sötsaker, laktosprodukter och extrasaltat... Alltså, precis allt sådant jag undviker.
Idag i matbutiken, hade jag skrivit en inköpslista med; Bröd, knäckebröd, äpplen och honung. Honung är till skillnad från kakor och godis (alltså vanligt raffinerat socker) ett nyttigt sötningsmedel. Och tål man inte laktos (mjölk, fil, yoghurt osv) så gör honung att man själv bildar viktiga laktobaciller i magen. Jag intar därför en matsked honung om dagen. "Är du klar nu så går vi!?" Nej, det är honung också. Han, kommenterade med en ljudlig och besvärande suck, för att jag skall känna mig som en ekonomisk belastning - 39 SEK. Att han själv dricker filmjölk, yoghurt, öl, mineralvatten på flaska, kaffe, sex olika sorters thé, nämner han inte. För mig är det ett thé, havremjölk och kranvatten.
Vid återkomst till bostaden, då han satt i telefon med bredbandsleverantören, eftersom teve-signalen helt försvann igår, fräste han åt mig, att jag även beträffande bredbandet, "är en belsatning". Morgon och kväll öppnar jag datorn. Och dessa inlägg här i bloggen, skriver jag först ner, och sänder sedan iväg. Medan han själv tillbringar hela dagar, kvällar och fritid framför sin teve-stora bildskärm...
Den här sortens kommentarer möter mig dagligen. Och den totala terrorn är att ständigt vara beredd på att han tar precis alla tillfällen i akt (och ser till att skapa sådana, för att få utlopp för egna tillkortakommanden), att upplysa mig om vilken börda jag är. Om jag då kontrar med information, om summan av enbart de uteblivna räntorna på mina reverser... ombeds jag "fara åt helvete". Jag skall med andra ord, ta emot och svälja, och inte låta någon annan, få vetskap om hur störd behandling jag ideligen får. Han har behov av att titta i denna blogg, dock utan att läsa inläggen i sin helhet, för att skapa sig ett sammanhang, och därmed utan förmåga att förstå dess uppkomst.
Så snälla Gud... Hör min bön!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar