För några dagar sedan stod att läsa i DN, att var femte svensk inte vet vems Födelsedag vi firar till Jul. Om man inte vet det, kanske man skall låta bli att fira Jul, och i stället kalla helgen något annat? Varför inte Mediamarkt-afton? Eller Gina Tricot-dagen? Eller Storfrossa-helgen?
De flesta tevekanaler har reklam, och det är verkligen inte svårt att undgå det kommersiella budskapet och framförallt elektronikindustrins aggressiva marknadsföring av sina modeprodukter. För det är med dagens elektronikutbud, inte annorlunda upplagt, än klädindustrins idé att väcka ständiga behov av köp. Förr brukade köplystna kvinnor, kallas "modeslavar". Men idag representeras dessa slavar, av båda genus.
Elektronikjättarna "uppfinner" hela tiden nya saker, som de spottar ut på löpande band, och får folk att tro att de inte kan vara utan. Snacka om mindfucking! Konsumenten köper det senaste, som är en evig kapplöpning, eftersom allting alltid, är det senaste... Vad tröstlöst! Och korkat. Men så vill uppenbart folk ha det. Göda jättar och köpa en stunds tillfredsställelse av att vara hot? Not.
Jag har tagit ställning. Och aktivt valt att nöja mig med en liten, lätt knapptelefon, som det går att ringa till och från. Och jag skickar även mess och mms. Har också en laptop, som har ett antal år på nacken. Det är en dator av hög kvalitet och jag är ännu nöjd. Så varför byta? Jag var en av de första som hade en Nokia Communicator - telefon och dator i ett. Alla skrattade åt min klumpiga telefon, som ju i själva verket var en liten pc. Så kommer det att bli i framtiden, svarade jag. Att de flesta har internet i sin telefon. Nänänä... blev svaret. So... I have been there, done that...
Min lilla telefon har oftast täckning, när de mera moderna, lider pinnes-förlust. Och jag har inte Facebook. Också ett medvetet val. Ser uppriktigt sagt inte tjusningen med det. Har provat. Hela tiden rasslade det i inkorgen - "Nu har den och den uppdaterat". Och så höll det på... Vad är grejen?
Uppenbart är det väldigt lätt att manipulera de indolenta massorna, och sedan kontrollera dem genom tekniken. Och det blir allt större brist på kritiska tänkare med egen vilja.
För att återknyta till telefonerande, så kan jag inte låta blir att reflektera, när jag ser människor sitta med samma hållning som en gam och peka på sina elektroniska pekplattor... Som grottmänniskor. Pekfingret har i den utbildade världen, alltid representerat "det varnande fingret" eller som det finger det ansågs fult att använda, vid just pekande på annan. I utvecklingsländer där analfabetism är utbredd, doppas pekfingret i bläck och utgör stämpel med fingeravtryck - i brist på underskrift.
Att se så många aktiva pekfingrar i ett modernt land, ger märklig signal. Men är kanske ett relevant tecken i tiden, med tanke på människors allt sämre kunskaper om allt möjligt. Som Julen till exempel.
Quo Vadis?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar