Boken Vinteräpplen av Josefine Sundström, är nu utläst. Wow... så mycket känslor och så mycket styrka - allt på en gång. En läsupplevelse jag rekommenderar både män och kvinnor, även om berättelsen skildrar tre generationer kvinnor. Det är en bok som skänker hopp och styrka åt var och en. Jag är ju som bekant inte mycket för det där med feminism, utan föredrar att se relationen mellan man och kvinna, ur ett human-perspektiv. Vad är förresten motsatsen till feminism? Maskulinism? Låter konstigt...
Berättelsen Vinteräpplen skildrar stundtals brutalt våld mot kvinnor, vilket gjorde att jag då och då grät och fick lägga boken ifrån mig. Undrar hur många kvinnor som varje dag lever med rädsla för slag mot sig eller sina barn...? Som ständigt går på nålar för att balansera och väga sina ord eller handlingar för att inte reta upp mannen, så att han åtminstone i det ögonblicket inte slår... Och hur många kvinnor tar på sig skulden för att de lever i ett helvete? Alla. Alla slagna eller på annat sätt kränkta och misshandlade kvinnor, tar på sig skulden för mannens beteende. Misshandel har flera ansikten. Och det är inte bara det ögat ser, som finns och som skadar.
Hur påverkas individen av flerårig social isolering från sådant som är självklart i välfungerande relationer; umgänge, upplevelser och ett i övrigt utåtriktat liv? Isoleringen är mer eller mindre medveten åtgärd, av den part som utövar den, som en förutsättning för att dennes lögner skall få fritt spelrum. (Se tidigare inlägg om mytomani). Karaktäristiskt för denna typ av misshandel, är att den till en början är svårdefinerad. Umgänget med andra begränsas bit för bit, därför att det inte duger. Och de få som finns, gäller det för lögnaren att ha på sin sida. Antingen med charmens hjälp eller med hjälp av rollen som offer. Det medför att den verkligt utsatte / utsatta, inte har någon att vända sig till. Ingen som ser, än mindre som tror den person, vars tillit blivit nedmonterad.
På så sätt har misshandlaren (lögnaren) skapat en hemma-arena, med möjlighet till full utlevelse av aggressivitet, som reaktion på exempelvis de krav som ställs i arbetslivet. Allt som sker är andras fel, i synnerhet den lögnaren valt att hemma, göra till syndabock för sina egna tillkortakommanden. Denna typ av misshandel är inte helt olik den fysiska, som också innehåller delar av kontrollbehov. Lögnaren utövar det på ett mera utstuderat sätt. Hygglig, trevlig, skapar förtroende och får samtidigt koll på läget. En sådan relation är en destruktiv relation, och åren går... Lättare att fastna i, än den dåliga relationen som består av fysiska sparkar och slag. Det diffusa tar längre tid att genomskåda.
Jag vet.
Harmoni
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar