Snålhet

En egenskap jag tycker oerhört illa om, är snålhet. Och då avser jag inte allenast ekonomisk snålhet och girighet. Nej, jag syftar på den sortens snålhet som är sprungen ur genuin egoism och hybris.

Den här personlighetstypen är snål med förståelse för andra och andras behov, och betraktar sig alltid som tillvarons absoluta origo, navet, motorn i maskineriet, den som omgivningen måste ta speciella hänsyn till, den som har behov av positiv särbehandling, som inte tål att stå i kö som alla andra, den som alltid väntar sig få förtur, den som drabbas värst vid förkylning, den som svär och gormar vid ratten, när en gumma med rullator försöker ta sig över ett övergångställe. Denne känslomässige snåljopp anser att det är andras skyldighet att ställa upp med konsultationer, arbetsinsatser och tjänster... gratis. Men, ser det själv som den mest självklara sak i världen, att vinstmarginaler är endast honom förunnat och anser att andra "ockrar", medan han själv "gör affärer".

Denne typ av snåljopp, har mycket höga tankar om sig själv och sin kompetens. Och går det åt skogen, är det andras fel. Men går det bra, är det egen förtjänst. Han förväntar sig beröm för sådant som är självklarheter för andra, men kan själv inte överösa någon annan med superlativer.

Tomma dumma ord - den snåles rikedom