Vad är lycka? Säkert får man olika svar beroende på vem man frågar och beroende på var i livet just den personen befinner sig - ålder, livssituation med mera.
Jag tänker bäst, antingen i sällskap av ett klassiskt musikstycke, eller i naturen - vid havet. Där är det precis som om tankarna får vingar och svävar iväg ett tag, för att återvända med nya infallsvinklar - och perspektiv. Horisonten - eller anblicken av horisonten får mig att hoppas, men också att känna harmoni - i de två elementens synbara förening.
Alltså... Lycka och dess innebörd skiftar med åren. Berikas och vidgas till att omfatta mer och flera. Primo är för mig, hälsa - närståendes hälsa och välmående. Utan det, har inget annat något värde! Därefter följer trygghet och tillit - vetskapen om att någon finns där när det gör ont i kropp eller själ. Sanning - att få omge sig med ärlighet. För den som ljuger i det lilla, ljuger även i det stora. Närhet och ömhet - en kram, en kyss och en hand att hålla... läker och helar.
Lugn och ro. Harmoni och balans - Inga stora orosmoment (som till exempel ohälsa eller dålig ekonomi). Lycka är även ett Hem - en plats att möta vardagen på. För mig är inte bostad och hem samma sak. En bostad är tak över huvudet. Men ett Hem, är den plats där man kan slå rot, inreda och vårda som sitt, samt är den sociala miljö där man även bygger vänskapsrelationer och kontakter. Har saknat detta sedan väldigt många år - alldeles för många. Varit bakbunden, av löften. Tomma sådana.
Men har i detta lärt mig navigera eller "gilla läget" som det kallas att acceptera sin situation och göra det bästa av den. Svårt, när man som jag vuxit upp i en familj med livsvärderingar som har sin uppkomst i traditioner med Hem och Familj i focus för kärntrygghet. Och det handlar inte om trygghet genom köpta ting eller ytligt utanpåverk. Utan om en genuinitet som osynligt omsluter och bär upp hela ens existens och tillvaro.
Konsten att se det stora i det lilla - mindfullness. Vara här och nu. Jag kan till exempel glädjas då jag upptäcker att det finns en påse muffins i frysen (som jag glömt), eller av att konstatera att jag sovit gott, eller av ett oväntat sms med gulliga ord, eller tanken på att jag har en god bok att läsa, eller av att längta efter min eftermiddags-tjaijlatte med ett fyllt kex. Och jag gläds över att betala mina räkningar, gläds över att se grönska och blommor utanför fönstret, gläds över att barnen är så fina och över barnbarnet och det väntade barnbarnet!
Jag gläds när jag har sorterat och lämnat iväg gamla klädesplagg som bara legat där längst in i garderoben. Känns skönt i själen, av att göra sig av med ballast, sådant som bara följt med vid flyttar, för att det är "bra att ha". Människan mår inte bra av för mycket saker att omge sig med. Och det är precis som om det är lättare att komma i kontakt med sig själv, när man minskar ner på sitt yttre bagage. Man riktar då focus inåt i stället. Vilket ökar lyhördheten för den inre rösten, samt för andra och det som är mest väsentligt i livet.
Men har i detta lärt mig navigera eller "gilla läget" som det kallas att acceptera sin situation och göra det bästa av den. Svårt, när man som jag vuxit upp i en familj med livsvärderingar som har sin uppkomst i traditioner med Hem och Familj i focus för kärntrygghet. Och det handlar inte om trygghet genom köpta ting eller ytligt utanpåverk. Utan om en genuinitet som osynligt omsluter och bär upp hela ens existens och tillvaro.
Konsten att se det stora i det lilla - mindfullness. Vara här och nu. Jag kan till exempel glädjas då jag upptäcker att det finns en påse muffins i frysen (som jag glömt), eller av att konstatera att jag sovit gott, eller av ett oväntat sms med gulliga ord, eller tanken på att jag har en god bok att läsa, eller av att längta efter min eftermiddags-tjaijlatte med ett fyllt kex. Och jag gläds över att betala mina räkningar, gläds över att se grönska och blommor utanför fönstret, gläds över att barnen är så fina och över barnbarnet och det väntade barnbarnet!
Jag gläds när jag har sorterat och lämnat iväg gamla klädesplagg som bara legat där längst in i garderoben. Känns skönt i själen, av att göra sig av med ballast, sådant som bara följt med vid flyttar, för att det är "bra att ha". Människan mår inte bra av för mycket saker att omge sig med. Och det är precis som om det är lättare att komma i kontakt med sig själv, när man minskar ner på sitt yttre bagage. Man riktar då focus inåt i stället. Vilket ökar lyhördheten för den inre rösten, samt för andra och det som är mest väsentligt i livet.
Det är snart ett år sedan Kära Mamma gick bort. Vart har tiden tagit vägen? Och var fick jag all kraft ifrån, att orka vara så aktiv och engagerad i varje enskilt moment i allt som hänt? Jag tror att det berodde på att jag intalade mig att inte blicka långt fram, utan ta en liten sak i taget - ett steg i taget.
Underbara Kungsbackafjorden - Hanhals 2/6-12
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar