Midsommarafton. Sommarsolstånd - årets längsta dag och kortaste natt. Känns konstigt och tomt, första Midsommarafton utan både Mamma och Pappa... Det ger så många inre bilder och många minnen kommer till mig. Och av någon anledning kommer jag att tänka på barndomens Midsommarfirande. Farmor och Farfar hade kolonistuga på Jägershill i Malmö.
Dofterna av primuskök och diskmedelsfuktig arbetsbänk i perstorp. På trappan till stugan satt Mamma och sköljde och borstade potatis som precis tagits upp ur det egna landet. Den stora knippen med dill kom också från trädgårdslandet. Dillkokt färskpotatis... Ahhh... vilken himmelsk doft... med en klick smör... Stekt inlagd sill, hemlagade köttbullar, varvade med prinskorv... Gräddfil och gräslök... Till desert egna jordgubbar - små mörkröda och söta, ihop med hårt vispad vaniljsmakande söt vispgrädde. Kaffe till de vuxna och hallonsaft till mig.
När himlen började få rosa inslag, i brytningen - aftontimmen - mellan dag och kväll, placerades jag i en skrinda som man lagt madrass i botten på, samt med kudde och filt. Åh, vad mysigt det var. Promenadens mål var koloniföreningens dansbana, med riktig scen och kulörta lyktor. Dragspelsmusik... "drömmen om Elin..." Vid sidan om dansbanan fanns korvstånd, lotterier med tombola och stånd med prick-skytte. Männen doftade rakvatten och var blankkammade i håret. Och kvinnorna hade blommiga klänningar... Vad jag tyckte om att vara med och uppleva alltsammans. Det var något magiskt i luften och i själva stämningen. Och jag minns att jag somnade på hemväg, i skrindan... Total trygghet och glädje.
För 1960- och 1970-talet andades något som inte finns idag. En slags uppriktig förväntan på livet och framtiden, viljan och det genuina engagemanget att göra världen bättre. Idealism utan baktankar. Efterkrigsoptimism som varade i några decennier. Tilltro och lust. "Var blev ni av alla drömmar...?" (underbara Monica Z)
Det här var på den tiden då dagstidningen Sydsvenska Dagbladet Snällposten, skrev att polisen fångat cykeltjuv på Möllevångstorget. Misshandel, rån och mord, var något som hände i Amerika, som man då kallade USA. På den här tiden flydde inbrottstjuven då han blev påkommen. Idag slår ha ner eller ihjäl den som kommer på honom. Spärrarna har försvunnit, genom avtrubbning. Utbredd media i all ära. Men - den medför de facto, avtrubbning.
Relationen mellan man och kvinna, var också annorlunda förr. Tror det är viktigt att det finns outforskade rum hos respektive, i ett gott förhållande. Annars försvinner den där hövliga tonen och respekten. Blir ungefär som att se en person helt naken i dagsljus. För mig ligger det större sensualism i det jag anar och fantiserar om...
"...och sen' drömmer jag om Dej..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar