Har sett och lyssnat på första timmen av partiledardebatten, för att utröna var de står allesammans. Och jag tycker de nya yngre partiledarna, vuxit mycket bra in i sina respektive roller. Dock känns det svårt för mig att välja ut något enskilt parti, vars åsikter helt och hållet är mina! För jag tror att ju äldre man blir, desto mindre svart eller vitt, är livet. När man är mycket ung, så är tillvaron och åsikterna om den, "antingen si eller så".
Jag var MUF:are och alla efterföljande år och val, var Moderaterna min hemvist. I grund och botten är jag fortfarande höger, vilket ju numera är problemet - eftersom det inte längre finns något parti som påminner om Moderata Samlingspartiet (som det då hette). Högern går mot mitten och Vänstern går mot mitten... och alla är de liberala - mer eller mindre.
Efter att jag blivit mer livserfaren, så har jag fått allt svårare att ta till mig färdiga åsiktspaket, och känner efter kvällens debatt, att jag kan plocka lite hos Kristdemokraterna, lite hos Sverigedemokraterna och jag delar Vänsterns uppfattning om vapenexport. Detta har blivit en fråga som ligger mig mycket varmt om hjärtat. För jag får inte ihop det, att vi behöver vapenindustrin för att upprätthålla sysselsättningen (!?) Vapenexporten svarar för 1% av Sveriges totala export.
Jag tänker på hur det skulle kännas att ha vapentillverkning som sitt arbete. Tillverka vapen avsedda att döda. "Hej Mamma, hur har du haft det på jobbet idag?" "Jo, tack idag har jag satt samman vapen som kommer att ta livet av till exempel någons pappa..." Ja, jag vet att jag hårddrar mitt resonemang. Men, i förlängningen är det konsekvensen av vapenbruk! Strax innan jag öppnade bloggen ikväll, för att skriva, kikade jag på Göteborgs Postens rubriker på nätet, och läste om ännu en dödsskjutning i Malmö. Vad är det för värld??? Den skyldige kommer att sökas av rättsväsendet, och ställas till svars och sanktioneras. Medan vår lagstiftning tillåter både tillverkning och försäljning av vapen. Hyckleri!!!
Efter att jag blivit mer livserfaren, så har jag fått allt svårare att ta till mig färdiga åsiktspaket, och känner efter kvällens debatt, att jag kan plocka lite hos Kristdemokraterna, lite hos Sverigedemokraterna och jag delar Vänsterns uppfattning om vapenexport. Detta har blivit en fråga som ligger mig mycket varmt om hjärtat. För jag får inte ihop det, att vi behöver vapenindustrin för att upprätthålla sysselsättningen (!?) Vapenexporten svarar för 1% av Sveriges totala export.
Jag tänker på hur det skulle kännas att ha vapentillverkning som sitt arbete. Tillverka vapen avsedda att döda. "Hej Mamma, hur har du haft det på jobbet idag?" "Jo, tack idag har jag satt samman vapen som kommer att ta livet av till exempel någons pappa..." Ja, jag vet att jag hårddrar mitt resonemang. Men, i förlängningen är det konsekvensen av vapenbruk! Strax innan jag öppnade bloggen ikväll, för att skriva, kikade jag på Göteborgs Postens rubriker på nätet, och läste om ännu en dödsskjutning i Malmö. Vad är det för värld??? Den skyldige kommer att sökas av rättsväsendet, och ställas till svars och sanktioneras. Medan vår lagstiftning tillåter både tillverkning och försäljning av vapen. Hyckleri!!!
Vad är ett liv värt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar