Sex

Vad är essensen i ett fint och gott förhållande mellan två människor i ett parförhållande? Jag tror att det först och främst handlar om att känna förtroende och därmed tillit. Och att man har samma eller väldigt lika värderingar och grundsyn inom områden som kommer att beröra vardagen (ekonomi, barnuppfostran, smak och sex) eller som kan ge en fingervisning om ställningstaganden och bemötande i eventuellt kommande svåra situationer. "Eventuellt" är inget bra ordval, för svåra stunder kommer till oss alla...

Jag tror att sex är jätteviktigt. Varför är folk förresten så rädda för att prata öppet om sex? Det är kroppsligt och därmed privat? Ja, men det kan knappast vara skälet, eftersom det gärna pratas om krämpor och sjukdomar - i synnerhet om sådana som är över bältet och nedanför låren. För att återgå till sex i en relation, så bör man för kommunikationens skull, definiera för varandra vad man lägger i begreppet sex. För har man inte gjort det, initialt så grundlägger man framtida relationsproblem.

Om jag skall definiera sex - så är det något man har tillsammans med den man älskar. Så tycker jag, även om jag är medveten om att det säkert finns dem som är sex-konsumenter och som inte tillämpar någon känsloaspekt på det hela. Sex kan vara allt ifrån det nära samtalet, mjuka kyssar och händer som nuddar ens hud, till  närhet och beröring som kan leda till erotiskt umgänge och en skön fysisk förening. Då undrar jag varför många män och kvinnor som varit gifta en längre tid, mer eller mindre medvetet, väljer att avstå denna närhet?

För i den goda relationen, är man ju varandras tillgång till välbefinnande. Kroppsligt och själsligt. Gör man det gott för varandra, blir man attraktiv för sin partner, vilket ger känsla av bekräftelse. Och ännu mer lust... För hur gott är det inte att hålla varandra i handen, kyssas sådär nuddigt, ligga hudnära intill varandra och ta de där djupa andetagen och leva fullt ut i nuet...? Nog är det goare än att flänga runt i varuhus och jaga prylar. Ändå tycks det vara många medelålders gemensamma nämnare, att flytta focus från delad närhet och värme, till ytlighet och flykt.

Vad jag vill säga, är att precis som man bör ha samma värden och intressen, så bör man ha samma uppfattning och önskan om sex. Och för att närma sig varandra på bästa sätt, bör kvinnor (i synnerhet medelålders) bredda sin syn på sex och inbegripa närhet och ömhet. Och då och då "pausa" i modersrollen (som mamma, farmor eller mormor) och bara vara en livsbejakande kvinna. En barnmorska sade till mig efter att jag fått barn; "Fortsätt att varje dag ta dig tid att lägga makeup, för då bibehåller du den kvinnoidentitet som är förankrad i den du är och var före föräldraskapet". Genom åren har jag tänkt en del på det. Och insett hur rätt det är. För man blir verkligen inte bättre förärlder eller maka, genom att utplåna och stänga av den man är.  

 Kvinnor har således ett ansvar att bekräfta sig själv och sin make. Och män har ansvar för att lära sig lyssna och förstå vad kvinnlighet är och vilka faser en kvinna genomgår under sin livstid. För vi kvinnor förväntas hela livet, att ikläda oss en mängd olika roller, som inte alltid är så konsekvent uppbyggda som de roller mannen axlar. Under en kvinnas uppväxt gäller lydnad, duktighet och intellektuell prestation. I studie- och yrkeslivet skall hon vara stark och självständig. Men när hon gifter sig och blir förälder, så finns det i realiteten inte alltid plats för kvinnlig individualism. Medan mannen redan från barnsben haft på sig linjära förväntningar och krav. Detta bör den gode mannen vara medveten om. 

Man kan inte kommunicera för mycket. Men man kan kommunicera för lite. Och då blir det fel. Man kan inte beröra varandra för mycket. Men man kan beröra varandra för lite. Då blir det på sikt också fel. Allt vad I viljen...