Precis som i förra månaden, till Käre Pappas Födelsedag, fick jag igår lagt ett likadant mosshjärta med två mörkröda rosor, på graven i Höllviken. Det skulle varit lilla Mammas Födelsedag igår. Kände att även om jag är minst trettio mil bort, så ville jag smycka graven lite extra. Förra gången var en av sönerna där och tog foto. Men denna gång fick jag skapa mig en egen inre bild.
På middgasbordet igår, satte jag en liten vas med två doftpioner, en gul lilja och förgätmigej, samt en liten skål med nyskördade smultron. Allt från trädgården. Pioner och plymspirea var något som Pappa alltid plockade från kolonistugan, till Mammas Födelsedag. Det har på något vis blivit blommor jag alltid kommer att förknippa med Mamma. Smultron... Mamma berättade ibland om att det fanns massor av smultron där hon var barn, i Finland. Och att hon älskade doften och smaken av dem.
Just nu i skrivande stund är det nästan skymning. Har fönstret öppet och koltrastsången ekar över områdets trädgårdar, ända bort till Fjärås bräcka. Det är alldeles stilla och sommaren är som vackrast. Kapitel som avslutas. Kapitel som pågår. Och Kapitel som ännu är oskrivna. Livet - Människorna. Tidevarv komma. Tidevarv försvinna. Så många tankar... Min Moster i Dalsland, ringde igår i anledning av Mammas födelsedag. Vi konstaterade båda att det ofta känns som om Mamma och Pappa är med oss. Och att de ibland inte kan låta bli att "lägga sig i" våra göranden - på ett positivt sätt. Det har under hela resans gång, uppstått både svåra och vardagliga situationer då saker och ting fått sin förklaring, på ett snabbt och märkligt sätt - ja, ungefär som om man får hjälp utifrån.
För ett antal år sedan, sålde Mamma och Pappa kolonistugan. Och det lite äldre rara paret som köpte den, kom att bli nära goda vänner med Mamma och Pappa. Det var för övrigt inte svårt att inte bli nära vän med Mamma och Pappa, som överallt lämnat avtryck, som genuina, generösa och genomgoda människor. Så när Pappa gått bort, tog det mig ganska lång tid, att genom letande i deras adressböcker, kunna göra en sammanställning och få en överblick över vilka jag skulle kontakta... Ett omfattande, men givande arbete. Jag fann då bland annat parets adress och skrev brev i vilket jag berättade om Pappa.
Någon dag senare fick jag telefonsamtal från dem. Och fick då reda på att de var sååå tacksamma för att jag hörde av mig. Och nu ikväll ringde den rara damen och berättade att hennes make varit sjuk, men nu var återställd. Hon berättade att hon från Malmö, idag tagit bussen ner till Höllviken, för att tända två ljus och lägga en bukett blommor på Mammas och Pappas grav. Och att hon sett det vackra mosshjärtat, som hon gissade var från mig. Hon berättade också att hon kände sig så underbart Glad och Harmonisk invändigt, då hon var där.
Och jag kan ge mig den på att Mamma och Pappa blev innerligt Lyckliga och kände Frid, som de lät och låter oss andra ta del av.
Vad Underbart Rart av någon, att företa hela den långa bussresan och promenaden till kyrkogården - för Mammas och Pappas skull. Och sedan ringa för att prata med mig och fråga hur jag mår. Och som motvikt till allt det svåra och till dem som inte förstår eller som stressar min läkning, säger jag bara;
Tack Käre Gud, för att jag får uppleva sådana här Goa' människor!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar