I en människas liv ryms olika slags sorger. För smärtsam sorg är att mista... Inte bara dem man alltid kommer att älska, så länge man finns. Sorg är även Förlust av det man trodde var ens borg av lugn.
En av mina stora sorger är Förlusten av ett Älskat Hem, där barnen växte upp. Där livet liksom pågick i en absolut känsla av att vara här och nu. Det var läxor och matsäckar, kompisar och gymnastikskor på rad i hallen, ringande telefon och skällande hundar... Tvätt på tork och middag att laga. Mor- och Farföräldrar på besök vid födelsedagar. Påsk, Midsommar, Jul och Nyår. Konfirmationer och Studenter... Livet!
Ett vackert Hem med Älskade tillhörigheter på sina utvalda platser. Ting som flitiga kvinnor, med största förtroende, givit i min vård att bruka och förvalta. Älskade Mormor, Farmor och Mamma. Stolta kvinnor med husmorskunskaper, som ingen modern kvinna ens kan stava till! Och en trädgård bestående av växter planterade med Kärlek och Omsorg. Varenda tuva i gräsmattan, var mig bekant. Varje sten och gren... likaså.
Eftermiddagssolens skuggspel genom trädens grenverk, lekande på sovrumsväggen... Dofterna och ljuden, som del av hemtrevnad och atmosfär, i skön harmoni med barnens skratt och lek... Så många minnen... Mina Älskade Föräldrar uttryckte så ofta sin innerliga glädje över barnbarnens välbefinnande. Och de visade en ständig och gränslös välvilja i sin Kärlek.
När vi bedömer och litar på andra människor, utgår vi från våra egna referenser. Har vi fostrats till att tala sant och stå vid vårt ord, förutsätter vi (i alla fall undermedvetet) att det är normen för ett gott beteende gentemot andra. Så är det emellertid inte.
Under flera år, men i synnerhet begynnelsen av 2000-talet, accentuerade ett kapitalflöde, ut ur det hushåll jag utgick ifrån var en människas trygga plats, nämligen hemmet. För att spenderas på vräkiga fordon. Flera åt gången. Med den ständiga motiveringen; "Man lever bara en gång, och något kul måste man ha!" Samtidigt fick jag höra för att jag som överenskommen hemmamaka, inte bidrog med mitt ekonomiska "strå till stacken". Om man tar i beaktande att fordonen då kostade drygt tjugotusen i månaden, enbart i leasingkostnader, behöver man inte var ekonom för att inse att en extralön, inte skulle räckt för att betala denna lek. Under alla efterkommande år har jag alltid fått höra för det tunga i att vara ensamförsörjare med knapp ekonomi. Ja, tacka f-n för det!
För att nå snabba cash, tilläts den ene tvivelaktige karaktären efter den andre, fritt härja i bolag och konton. Trots mina och även barnens uppmaningar att se upp med dessa ekonomiska Joe Laberos, skrevs vi på våra näsor att desamma skulle bli jättelånga, då alla miljoner rullat in... I bästa nigeriabrevstil, betalades alla trollkonstnärernas utgifter, i väntan på den fantastiska summan, som alltid var runt hörnet. Blind av denna stupida tro, förbisågs räkningar för el, tel, gas, försäkring, räntor och amorteringar avseende hemmet. Var och en med förnuft och sans förstod att att det som fanns runt hörnet, inte var miljoner, utan total katastrof. Att veta och se denna riktning, men negligerats och hånats, har varit mer än fruktansvärt.
I sista stund gavs ett mycket trovärdigt intryck om nådd insikt, om de ekonomiskt bistådda och om situationen i stort. Mot denna bakgrund av "uppriktighet", borgade vi, mina Föräldrar och jag. Betalade upplupna räntor och räkningar. Ordning och reda. Lugnet före stormen. Falskt alarm. Snabb försäljning av ett Älskat Hem, och borg av "trygghet". Åtminstone var det en trygghet, så länge jag trodde på en kärna av förnuft, inom var och en. Så är dock inte realiteten.
Vårvintern 2006, blev en snabb sorti från Skåne, för att landa i Lerum. Det var där jag blev allvarligt sjuk och helt utlämnad åt mig själv. Därefter flera flyttningar... Onsala, Veddige, Fjärås... Sedan återflytt till Skåne. Under alla dessa år, har det handlat om allt från EU-bidrag, till övertagande av HP-supporten med handhavande av budget om 700 mkr (!?), makalösa fonder i Dubai, Abu Dhabi, Wien, and so on... Att vara den som stått vid sidan om likt en betraktare med ekonomiskt bakbundna händer - och haft just insikten - att det hela var falasarier och bluff och båg - dränerar på energi och hälsa. Att tillika hånas och pinas mentalt i vrån av konstruerad trygghet, bland väskor och flyttlådor... Och att vara den med kunskap och intuition... Och en gigantisk Saknad av och Längtan efter, det nedpackade Hemmet.
Eftermiddagssolens skuggspel genom trädens grenverk, lekande på sovrumsväggen... Dofterna och ljuden, som del av hemtrevnad och atmosfär, i skön harmoni med barnens skratt och lek... Så många minnen... Mina Älskade Föräldrar uttryckte så ofta sin innerliga glädje över barnbarnens välbefinnande. Och de visade en ständig och gränslös välvilja i sin Kärlek.
När vi bedömer och litar på andra människor, utgår vi från våra egna referenser. Har vi fostrats till att tala sant och stå vid vårt ord, förutsätter vi (i alla fall undermedvetet) att det är normen för ett gott beteende gentemot andra. Så är det emellertid inte.
Under flera år, men i synnerhet begynnelsen av 2000-talet, accentuerade ett kapitalflöde, ut ur det hushåll jag utgick ifrån var en människas trygga plats, nämligen hemmet. För att spenderas på vräkiga fordon. Flera åt gången. Med den ständiga motiveringen; "Man lever bara en gång, och något kul måste man ha!" Samtidigt fick jag höra för att jag som överenskommen hemmamaka, inte bidrog med mitt ekonomiska "strå till stacken". Om man tar i beaktande att fordonen då kostade drygt tjugotusen i månaden, enbart i leasingkostnader, behöver man inte var ekonom för att inse att en extralön, inte skulle räckt för att betala denna lek. Under alla efterkommande år har jag alltid fått höra för det tunga i att vara ensamförsörjare med knapp ekonomi. Ja, tacka f-n för det!
För att nå snabba cash, tilläts den ene tvivelaktige karaktären efter den andre, fritt härja i bolag och konton. Trots mina och även barnens uppmaningar att se upp med dessa ekonomiska Joe Laberos, skrevs vi på våra näsor att desamma skulle bli jättelånga, då alla miljoner rullat in... I bästa nigeriabrevstil, betalades alla trollkonstnärernas utgifter, i väntan på den fantastiska summan, som alltid var runt hörnet. Blind av denna stupida tro, förbisågs räkningar för el, tel, gas, försäkring, räntor och amorteringar avseende hemmet. Var och en med förnuft och sans förstod att att det som fanns runt hörnet, inte var miljoner, utan total katastrof. Att veta och se denna riktning, men negligerats och hånats, har varit mer än fruktansvärt.
I sista stund gavs ett mycket trovärdigt intryck om nådd insikt, om de ekonomiskt bistådda och om situationen i stort. Mot denna bakgrund av "uppriktighet", borgade vi, mina Föräldrar och jag. Betalade upplupna räntor och räkningar. Ordning och reda. Lugnet före stormen. Falskt alarm. Snabb försäljning av ett Älskat Hem, och borg av "trygghet". Åtminstone var det en trygghet, så länge jag trodde på en kärna av förnuft, inom var och en. Så är dock inte realiteten.
Vårvintern 2006, blev en snabb sorti från Skåne, för att landa i Lerum. Det var där jag blev allvarligt sjuk och helt utlämnad åt mig själv. Därefter flera flyttningar... Onsala, Veddige, Fjärås... Sedan återflytt till Skåne. Under alla dessa år, har det handlat om allt från EU-bidrag, till övertagande av HP-supporten med handhavande av budget om 700 mkr (!?), makalösa fonder i Dubai, Abu Dhabi, Wien, and so on... Att vara den som stått vid sidan om likt en betraktare med ekonomiskt bakbundna händer - och haft just insikten - att det hela var falasarier och bluff och båg - dränerar på energi och hälsa. Att tillika hånas och pinas mentalt i vrån av konstruerad trygghet, bland väskor och flyttlådor... Och att vara den med kunskap och intuition... Och en gigantisk Saknad av och Längtan efter, det nedpackade Hemmet.
I det Hemmet upplevde jag, till förmån för trollkonstnärers prioriterade "projekt", nio månder utan värme och varmt vatten. Och en hel månad utan elektricitet... Nio grader i vardagsrummet och matlagning i en fondue-gryta, eldad med rödsprit. Att opponera mig var lönlöst. Blev ju kallad nolla, titt som tätt. Så fick jag min SRS-skada knappt tio år tidigare. Genom att opponera mig. Får därför skylla mig själv, heter det. "Och pratar du skit om mig, lovar jag att göra ditt liv till ett helvete..."
Förlust av Hemmet, ekonomin, närstående... och förlust av fysisk helhet, har även berövat mig Tid och Tillit...
Under alla dessa år... en djup och innerlig Kärlek till en Älskad man. Men det är ett eget kapitel.
Förlust av Hemmet, ekonomin, närstående... och förlust av fysisk helhet, har även berövat mig Tid och Tillit...
Under alla dessa år... en djup och innerlig Kärlek till en Älskad man. Men det är ett eget kapitel.
Bag-Lady
