torsdag 1 oktober 2020

Mail to; mamma.pappa@himmelen.gud

Kära Älskade Föräldrar,

Det är nio år sedan ni gick bort. Saknaden är enorm. Och lär så förbli. Världen är galen och ni stod på den värdegrund man i alla tider byggt sina liv. Den grund som nu rämnat och lämnat mänskligheten i sitt eget förfall. Med glädje har merparten individer, tagit språnget in i urbota dumhet och försatt sig själv i tillståndet av permanent viljelöshet - mental slöhet. Nickedockor. 

Dubbelmoral är styrmedlet. Miljön havererar i penningens namn. Vårt lilla land sorterar plastkorkar och burklock. Att hamna i rätt fack. Vägtullar och laddstolpar. Men lägger tillverkning i Kina, som man sedan beskyller för utsläpp. Lite som att dela ut fredspris och själv tillverka vapen. 

Frosseri. Överallt mat och matlagning. I all media är det mat. Färgglada rätter. Feta kockar rör i grytor och doppar skedar. Sedan skall det bantas och tränas. Slimmas och joggas. Timmar på nätet måste springas bort.

Överallt batterier som laddas. Materiell hets och inget duger. Kroppen duger inte. Hemmet duger inte. Kläderna duger inte. Ingenting duger. Media ger och media tar. I själen står det Lowbat... men var f-n är laddaren?

Coronakris. Kris? Katastrof är rätta ordet! Restriktioner för att stävja och hindra smitta, kritiseras av dem med låtsad empati. Ett visst svinn får man räkna med. Behov av trängsel och krog, är större än behov av överlevnad. Gamla, svaga dör. So what? Smittan ökar och besök på äldreboenden tillåts åter. Och landets gränser är som alltid, öppna. Ett land med svängdörrar och välkommen-skylt av allt från virus till kriminella. Mångfaldens (enfaldens) Sverige. Hurra! 

Kristus är passé. Knutbysekten framställs av media, som illustration av kristendom. Och mediakyrkans medlemmar förfasas och vänder med glada leenden, blicken åt islam - en fridens religion i vilken alla har lika värde. Män och kvinnor i harmoni. Hederskultur åt alla, trallala!

Hjärntvätt förekommer på många ställen. Inte bara i Knutby. Näringslivet, där penninggalenskap råder. I krig och diktaturer osv. Jag köper inte färdigapackade åsiktspaket med röda eller blå omslagspapper. För att stå stadigt, behövs ett vänsterben och ett högerben. För att utdela en varm kram, behövs en vänsterarm och en högerarm. 

Har nyligen avslutat boken Vägen till Klockrike, av Harry Martinson. Luffaren Bolle säger - "Om folk levde efter Skriften, behövdes inte det allmänna. Om alla älskade sin nästa så som sig själv, tog vi hand om varandra..." Människan är låtsasgod. Hjälper så länge det inte frestar på eller inkräktar på egot.

Dubbelmoral i allt. Yttrandefrihet, Tryckfrihet och Åsiktsfrihet är för alla, grundläggande självklarheter i det som kallas demokrati. I landet Sverige. Det debatteras, demonstreras och uppropas i sociala medier, mot tystnadskultur. Som likväl råder överallt! Var dig själv! Bara du är som majoriteten. Tyck vad du vill! Bara du delar påbjudna åsikter.  

Självcensur. Värst av all censur. Jag kämpar med den. Det vet ni. En balansakt i den högre skolan. Att nödgas omskriva för att inte förgås. Men samtidigt förgås för att nödgas omskriva. 

I Varmaste Kärlek

Er Dotter Hanna





torsdag 5 mars 2020

Autism - Att vara närstående

Att vara närstående eller bättre uttryckt, leva i samma hushåll som vuxen person med autism, är mer än svårt och extremt påfrestande. Det är nog den vidrigaste och värsta formen av personlighetsstörning. Den tar all ens energi och det är lätt att bli så kallat anhörigsjuk.

Jag har inte uppdaterat på länge. Och det har sin orsak i ovanstående. Har inte orkat eller haft den inre ron. Det har jag förvisso inte nu heller. Men det finns så mycket jag behöver få ur mig. Har under oändligt antal år funderat över vad autism egentligen kommer av. Flera hävdar att det hänt något under fosterstadiet. Men frågan är om det inte också kan vara förvärvat via socio-emotionella förhållanden i familjen. Föräldrar utan förmåga att visa kärlek och värme. Föräldrar som projecerat egna problem och tillkortakommanden på barnen. Föräldrar som ställt orimliga krav utan att bekräfta barnet. Ytliga föräldrar som levt i en drömvärld av fantasier om sin imaginära storhet. Föräldrar som ursäktat sina ageranden, via lögner och dubbla budskap.

Barnet har helt enkelt blivit totalförvirrat och aldrig kommit i kontakt med sitt inre. Ett barn som stängt och skärmat sig mot världen. Allt och alla. Ett barn som utvecklöat ljugande och duperande, för sin egen överlevnad och självhävdelse. 

Det är på tiden att börja tala om hur det är för närmaste omgivning. Hemskt. Vederbörande har oftast två lägen - irritation eller aggression. Eller linjär. Totalt utan empati. Oförmåga att se någon annan. Ingen lyhördhet. Oförmåga att kommunicera genom normalt samtal. Tror sig alltid stå i centrum för alla diskussioner. Tror sig vara tillvarons mittpunkt.

Dåligt omdöme om folk och ekonomi. Impulsstyrd. Kan inte planera eller se konsekvenser av sitt handlande. Tecknar gärna avtal och bryter dem samtliga. Kan inte fullfölja någonting. Saknar strukturell bestående förmåga. Har skickligt lärt sig hoppa från tuva till tuva, vad gäller medmänniskor som vederbörande förväntar sig uppmärksamhet av. Spelar offerroll. Skickligt dessutom! Allting är andras fel. Vränger till händelseförlopp för att stå i ljus och ansvarslös dager.

Ständiga lögner. Falska utfästelser. Spelar på ens känslor för att vinna gillande och tillit. Kan inte glädjas med andra. Lätt för att bli barnsligt och omoget avundsjuk och missundsam. Kan vara mycket elak! Utmanade och inväntar reaktion hos den andra, för att vända situationen och själv bli den som visar lugn och sans. Ett slags övertag som stärker egot. Skapar på det sättet sin själuppbyggelse, likt en Pavlovsk reflex.

Ljuger om utbildning och kunnande. Söker image som går hem. oskuldsfull och naiv, ger ärlit intryck. En person hemma, en person ute. Medför att ingen utomstående tror den som utsätts för daglig abnormitet. Lögner om stort och smått, förvärrar den andras oro och tar all den energi som behövs för läkningsprocesser i kropp och själ. Skadar och inväntar sedan beröm för erjudande om att hjälpa. satt detta mönster i system för att framstå som vänlig och självuppoffrande. Ger med ena handen, tar med den andra. 

Skuldbelläger den andras sjukdom. Erbjuder först hjälp. Berättar sedan om sitt offrande för den andra. Benämner sig själv som mycket god och snäll. Utnyttjar andras kunskaper och binder sig under en period, vid en och samme person. Blir tight med denne, för att längre fram skylla vederbörande för att vara svekfull och illojal. Mycket självisk och har absolut ingen förståelse för andras behov av återhämtning, efter många svåra upplevelser...

Men det har inte samhället - vården - heller. Allt focus ligger på den som har autism. Det är bara det att denne har inte referenser och vet inget annat. Det finns så kallade anhörigföreningar. Men de generaliserar. Önskvärt är det stöd som behövs utifrån enskild situation. Inghens liv liknar andras. 

Jag tror av att posessiva mödrar av borderline-karaktär, tillsammans med bestraffande oempatiska fäder, lägger god grund för barn att utveckla personlighetsstörning, oavsett det är autism eller ADHD.

Så ofta jag sökt råd och stöd i vården. Tips om hur man skyddar sig själv. förebygger ohälsa... Inga svar.

Varför går du inte, frågar ni kanske? Läs flera inlägg bakåt. Eller läs dem alla, så finner ni svaret. Önskar livet vore svart eller vitt... Blir man berövad allt det som är grundläggande för att fungerande liv... blir det som att be en benamputerad att springa. 

Det vidriga är den självcensur som skapas, då man ombeds hålla käften och inte beklaga sig. Att genom decennier får höra att man överdriver. Att man är besvärlig som klagar. Att man får skylla mig själv...

En familj i vilken samtliga tycks ha diagnoser från A till Ö, är totalt ointresserade av djupa reflektioner, genuin humor och lever i total avsaknad av intelligens och begåvning... anses det fullständigt naturligt att breda ut sig och kritisera dem som påpekar att kejsaren är naken!

Är övertygad om att autism är sammansatt av flera beteendestörningar - som gör dessa individer till slukhål eller svarta hål.

fredag 6 december 2019

Vår Tid är nu



Homosexuell man

Lesbiska kvinnor

Familjeslitningar

Alkoholism

Vårdnadstvist

Otrohet

Intriger

Maktmissbruk

Feminism

Arvstvist

Stöld

Undanhållande av bevis

Integration

Tårgasattack

Dessertör

Spelberoende

Överskuldsatthet

Förskingring

Utpressning

Urkundsförfalskning

Trolöshet mot huvudman

Misshandel

Hot

Oäkta barn

Kommunistisk fanatism

Egenmäktighet med barn

Självmord

Cancer...



Detta är innehållet i den högt uppskattade serien Vår Tid är nu. Den sänds nu i tredje säsong. När man analyserar innehållet, inser man att det är PK-styrt. Man har beställt en serie som förpackas i tid, miljö, scenografi, så att den tilltalar tittaren. Avslutar varje avsnitt med en cliffhanger, för fortsatt behov av att följa med. 

Tidstypiska miljöer till trots, är skådespelarinsatserna mediokra. Det noterar man då man enbart lyssnar och bortser från kläder, smink och interiörer. 

Att paketera alla ovan ingredienser, utan några som helst inslag av glädje och positivism, känns inte trovärdigt. 


torsdag 14 november 2019

Sverige-skam?


Det Nya Sverige


Det var en gång ett land

där kärnfamilj var norm

En mamma och en pappa

gav barnen tid och glädje

Regler, hyfs och gränser 

skapade en trygghet

I hemmet och i skolan

Betyg var lön för mödan

Och kunskap något bra

Kristendom en självklarhet

och Söndagsskola likaså

Man lyssnade och lärde

Eftertanke, klokskap

vett och etikett

Etik moral

och bildning


Man läste böcker

och var kreativ

Skapade och drömde 

i en inre sfär med svängrum

som nutiden har krympt

och PK ockuperat 


Numera hyllas dårskap

dumhuvud och fån

Med chips-flin

box-vin

sväljes

Idol och Mello

Fejsbuck Instagram

där tonårsflickor

utklädda till

slampor

lägger huvudet

på sned

Säljer ut sin längtan

efter tummar röda hjärtan

Tappar språket helt och fullt

Emojs, "alltså", "typ" och "liksom"

är de ord som brukas mest

av elever i en skola

en gång i världsklass

bäst


I Sverige finns numera

tre kön;

En han, en hon, 

en höna (hen)

I brist på förebilder

Manligt - Kvinnligt

Könsdysfori är given

Liksom 

alfabetets diagnoser

Det osunda blir norm

genom lagstiftning

normalt

PK-trolleri-magi

som skiter i 

naturlag

och arters fortbestånd

Regnbågsfolket

skanderar adopterar

det männskoliv

vars gnista 

tänts av 

Kärlek

mellan 

Man & Kvinna


Vår Skapare och Herre

har kyrkan pensionerat

bortrationaliserat

Vandaliserat 

kyrkorum och Bibelord

Ord som PK-prästen kallar saga

Kyrkobänkar kastas ut 

och ersättes med stolar

flyttbara för nya ändamål

Bönemattor?

Altaret är tummelplats

för musicals och lek

Liksom för brudpar

utan Gud

Men med brud 

i Mammon-skrud


Förnöjsamhet och glädje 

över fådda ting

är borta

sedan länge 

Ärvda gamla saker

passar inte in i Hemnet-hem

i sjukhus-vitt och stål

Sterilt och trendigt själslöst

För livet levs i plattan

inte utanför


Det vackra, fina, sunda

avskaffats bit för bit

På gatan råder våldet

bland vapen och granater

Reinfeldt bad oss öppna hjärtan

Och svetsare Lövén, han haka på

Import av kriminella

är deras melodi

Den tid då Sverige

var ett svenskt land

Den tid

den är

förbi


PS!

Undrar om Klimat-Greta & Co

har el-skam?

Telefon och platta

bil och annat

behöver

batteri

vars innehåll

bryts ur skön natur

Att rädda planeten

innebär 

att förstöra den


Jag har miljöaktivist-skam

och politiker-skam!


tisdag 8 oktober 2019

S:a Elisabet systrarnas Kindergarten

Katolska kyrkan. Om Katolska kyrkan tycker jag inte. Varför denna bestämda inställning? Jo, som treåring i behov av daghemsplats, placerades jag där av mina föräldrar, som nog trodde det skulle bli tryggt och bra där.

Jag anklagar verkligen inte mina föräldrar! Sankta Elisabetsystrarnas kindergarten - tyskt, hette barndaghemmet. Det som idag kallas "dagis", benämndes då barndaghem. Vi, barnen var delade i två avdelningar. Vi små upp till fem år vistades nederst i byggnaden. Och förskolebarnen i avdelningen på andra våningen. I två och ett halvt år vistades jag i denna destruktiva miljö. Jag kan fortfarande få tårar i ögonen när jag tänker på denna tid. Ofta var jag sjuk i infektioner, halsfluss, öroninflammationer med mera. Liten, smal, blek och hängig. 

Kom dit i ottan, med smörgåspaketet i folie, att ha som mellanmål på eftermiddagen. Dagen började med morgonbön. Sedan lek. Ute. De släppte ut oss i kofta och tunnare tröja. Och jag frös ofta. När det var dags för lunch, drog en av systrarna i ett rep med flera bjällror, för att vi med "glad" aptit skulle rusa in och bänka oss, efter handtvätten. 

Vid de låga avlånga borden satte vi barn oss. Där blev vi påknutna långsmala haklappar av galon. Nederdelen av haklappen skulle vi lägga på bordsytan framför oss. Därefter placerades på haklappen, en tallrik med het soppa. En tunn buljong, med några små broskklumpar i samt lite finhackad grönkål. Innan vi började sleva i oss denna vämjeliga vätska, ställde sig en av systrarna framför oss och höll en knappnål i handen. Hon stod där i full fotsid svart mundering, frasande vid kjol och svart och vitt dok, utan att man någon gång såg håret. Inte på någon av dem. Hon brukade säga att det skulle vara så tyst ibland oss, att knappnålens fall skulle höras i golvet. Dessförinna hade vi unisont knäppt händer och bett bordsbön.

Varje dag samma rutin - Jag ville inte äta upp. Same procedure as every day... Då kom en av pingvinerna och slet mig i örat och drog mig sedan över golvet, genom att hålla i min ena överarm och i sin andra hand bar hon min lunch. Sedan in i en stängd skrubb. Där jag fick sitta i chambre separé, till dess att jag låtit mig väl smaka. Någon enstaka gång hände att jag ätit upp utan våld. Då kunde lekkamrater säga till mig förvånat - "Idag har du ju inte åkt ut!?"

Efter måltiden var det till att sitta kvar och vänta in dem som inte var klara. Därefter var det åter knäppta händer och i bön tacka Gud för maten. Amen. Efter ny handtvätt - Sovstund. Mellanmål och ut för att leka. Kommer tydligt ihåg en gång då jag var kolossalt kissnödig... Hade ju lärt mig att man inte fick avbryta vuxna när de pratar. Två pingviner satt i samspråk och jag närmade mig dem för att be om hjälp med att knäppa upp knapparna i mina hängslebyxor... Jag visste att jag skulle bli utskälld om jag avbröt dem. Och utskälld blev jag sedan för att jag inte kunde hålla mig, utan olyckan var ett faktum. De skällde och jag grät. Som vanligt.

I detta barnens helvete, fanns ljusglimtar. Store-Johan i våningen ovanför... Vi var nog lite förtjusta i varandra, för de andra barnen skvallrade om oss. De dagar jag inte hade hängslebyxor med knappar, ville han alltid vi skulle gå ut i buskarna. Dit cyklade vi på varsin trehjulare. Framme drog jag på hans önskan, ner mina byxor och han tittade. Sedan drog jag upp dem igen. Och vi cyklade tillbaka som om ingenting hänt. Tala om snabbis i busken... 

Vad är det i den Katolska kyrkan som manat och ännu manar de anställda att bruka våld och perversioner? Som litet barn var jag förvirrad i den värld som utgjordes av Sankta Elisabetsystrarnas tyska Kindergarten. Hemma var det tillåtet att småprata vid matbordet. Så även hos släkt och goda vänner. Efter de två och ett halva åren, flyttade vi. Mamma och pappa och jag. Då kom jag till ett underbart barndaghem! Hemlagad mat, härlig tomt med stora klätterträd. Skojig personal och fina lekkamrater. Jag stortrivdes där. Aptiten blev bättre och glädjen syntes i mina ögon. Jag kom hem smutsig och glad. Ner i badet och allt kändes fint!

Jag har alltid varit och är Gudstroende! Barnatro som vuxit. Det är härligt och underbart att vara troende. Visst vacklar jag ibland. Men jag kommer alltid tillbaka och även i vacklandets stund finns i bakgrunden, likt ett ryggstöd, Guds fadershand som stöttar när jag är svag. 

Katolska kyrkan tycker jag inte om. Den lever inte som den lär. "Allt vad I viljen..." Våld och pedofili - är det så de anställda själva vill behandlas? Jag tänker på barndaghemmets systrar - skulle de på sin ålders höst, när de kanske fått svårt äta eller avlägga toalettbesök, önska att någon släpade dem över golvet, drog och slet i deras öra? Eller skälla och skrika på dem, när de kissar på sig?

Så Fader, förlåt dem... ty de veta icke vad de göra.


fredag 4 oktober 2019

Dårskap

Har inte uppdaterat under hela September. Det blev bara inte av. Har hela tiden kommit annat emellan. Låter som en dålig ursäkt. Jag vet. Men jag behöver ro för att kunna höra mina tankar. Lyssna inåt, reflektera och sortera...

Som ni ser har jag ändrat layout och återtagit mitt första tema - bokhyllan. Titeln på bloggen är också ändrad. För det är där jag har landat. Den som är väl bevandrad i litteratur skriven av Alexandre Dumas d y och d ä, ser den röda tråden, på basis av alla mina inlägg - 322 stycken har det blivit - sedan start Januari 2012. Initialt skrev jag ofta om sorgen, saknaden och tomheten, efter mina älskade föräldrar... Dessa känslor ändrar karaktär så tlll vida att de bildar en enhet, är inte separerade. Saknad och tomhet har flyttat in i mig och jag kan ännu gripas av ett stort behov av att ringa dem för att bara prata och höra hur de har det... Som de nyss fanns och tiden stått still. 

Tänker dagligen på dem. Jag saknar dem för deras värme och kärlek, intelligens och humor. Och jag saknar dem i en fullständigt sjuk och galen värld, som bara de senaste tio åren raserat en god, sund och sedan åtskilliga generationer, väl fungerande värdegrund. Det spelar inte någon roll inom vilket område man söker efter normalitet... Den finns inte. Allt man lärt som barn, gäller inte längre.

Konflikträdda föräldrar som curlar barnen för att göra det bekvämt för sig själva. Inga bråk,  inget ifrågasättande. Ge ungarna varsin surfplatta, ett kilo godis och de håller tyst. Måla bostaden kritvit, bygg hus med stora skyltfönster, undvik gardiner, undvik mattor och undvik innerväggar och dörrar. Och så undrar man varför psykisk ohälsa eskalerar? Vi människor behöver gå ner i varv för att lära känna oss själva och befästa vår identitet. Använder man naturens färger, mår själen bra. Var finns det kritvitt i naturen? Snölandskap. Att vistas i vit boendemiljö, stressar hjärnan, på samma sätt som det blåvita ljuset i plattor och telefoner. Även om människan är en social varelse, behövs möjlighet till egna avgränsade ytor. Att leva och bo i hus med så kallat öppet landsklap, skapar ingen integritet. Att dessutom ha köket i vardagsrumnmet är primitivt. Matos och bättre möbler är ingen fräsch kombination. Barne får då inte helelr känslan av aktsamhet, utan härjar fritt i soffor och fåtöljer. Man får ju inte ge barn tillsägelser. Då kan de ta mental skada.

I skolan råder vänsterns kollektivism och likriktning. I skolan är det också helt ok att vara muslim, men inte kristen. I skolan satsas mer på svagpresterande än högpresterande elever.  IQ sjunker... Det finns åtskilligt i skolvärlden, som är helt åt skogen... Finns det överhuvudtaget någon skola i landet, som bedriver katederundervisning i ett knäpptyst klassrum, där endast skrivande pennor hörs??? Tror inte det! 

Könsdysfori - en annan ny företeelse. Barn som byter kön (?!) Åldersgräns för sterilisering, är 25 år. Men det är ok att vara barn och byta kön... Sjukt! Könsförvirrade barn får det inte lättare av föräldrar med kluven identitet. För många är jämlikhet detsamma som socialt könsbyte. Manhaftiga kvinnor och velourmän. Inga normala könsförebilder.

Vänstern vurmar för muslimer och homosexuella. Muslimer tycker inte om homosexualitet. Hur fungerar den "integrationen"? För om homosexualitet skall utgöra norm, måste ju vänstern omvända muslimer. Good luck! 

Vad har jag för uppfattning om Klimat-Greta? Att hon inte agerar ensam i hela den här Greta-grejen. Vi har klimatproblem. Inte tu tal om saken. Man måste ha klimatångest, annars är man klimatförnekare. Varför heter det klimatförnekare? Klimat har vi väl alltid... Greta är sponsrad och styrd. Hur kan hon för övrigt stå i FNoch påstå att hon bestulits på sin barndom? Då får hon väl anklaga sina föräldrar! Gå i familjeterapi...

Det blir tvära kast i dessa rader. Skriver som tankarna kommer. Har ju som sagt, inte skrivit på en månad, så det finns massor att avhandla. I senaste UG - Uppdrag Granskning berättades om ett 20-årigt bedrägeri - en och samme bedragare som verkat under två decennier. F d bankman som förmått människor att satsa allt och lite till, ja till och med stulit, i tron att bli miljardärer. Klassiskt upplägg à la Nigeriabrev. Det hela gjorde mig berörd... Levt / lever med sviterna av närståendes engagemang i dylik smutsig byk. Han lyssnade aldrig, trots mina varningar. Visste ju hur det skulle sluta. 

Vem är förövare och vem är offer? Satt ett tag och funderade över juridiken. Och det är ganska enkelt. A lurar B som tömmer sina tillgångar. Då är A förövare och B offer. Men, om B inte nöjer sig med att vara luspank, utan förmår C, genom lögner och falsk information, att bidraga - utan att återbetalning sker. Då blir B förövare och C offer. Den siste i kedjan är offer. Då förstår ni min sits. Hur går man / jag vidare?

Och kanske förstår ni mitt val av blogg-titel...

lördag 31 augusti 2019

Spiderman

Jag har vad man nog kan kalla svår spindelfobi. Fick åter en påminnelse om den nu på morgonen. Kom ner till köket, började plocka undan och skulle ta mig an lite disk. Så där, i vasken bland några koppar, var den plötsligt - en ganska stor så kallad husspindel. En sådan man brukar dyka på i gamla källare. Utan att hinna tänka, står jag där och skriker rakt ut i luften. Illtjuter! Blir som förstenad. Skakar och kallsvettas. Börjar gråta hejdlöst, i en blandning av fasa, skräck, vrede och ett gigantiskt adrenalinpåslag! Kallar på den andre, som i sakta mak kommer till köket och tar bort eländet i en bit hushållpapper.

Får sedan kommentaren; "Allt detta trams om spindlar". Känns som en fet spark i magen. Fortfarande står jag där paralyserad av panik. Inte ett uppmuntrande ord eller leende får jag. Bara denna besvärade vardagsuppsyn, denna totala likgiltighet inför mig och andras person och känslor. Andras varande är uppenbart behäftad med existens enbart det är den andre till gagn. Människokärlek och genuin omtanke existera inte. Har en sådan spindel som den jag berättat om, visat sig i ett rum, kan jag med stor svårighet åter besöka det rummet. Jag kan bara inte rå för att jag fungerar så här. Det finns ju människor med hundfobi, fågelfobi och som den andre har - råttfobi. Jag tilltalas definitivt inte av råttor! De är äckliga och farliga. Men...

Det jag vill komma fram till är hur vidrigt jag blir bemött då jag är så kallat utsatt och rädd. Har befunnit mig i chock förr. Inte enbart på grund av uppdykande spindlar. Bevittnade för en hel del år seda, en motorcykelolycka där en passagerare slungades av cykeln och blev liggande på motorvägen. Andra sprang fram och jag kände hur jag höll på att svimma, hackade tänder, skakade och benen bar knappt. Han rörde inte en min.

Vidare har jag PTS - posttraumastress från 2006 - mycket sjuk i bland annat blodförgiftning vållad av sjukvården... Inte heller då mött med empati och stöd. Endast irritation och ovilja att hjälpa till, tiden efter hemkomsten från Sahlgrenska. Stora planer och fantastiska projekt hade som alltid, förtur och allt utrymme. Så har det alltid varit. Och är. Att bli kallad idiot får mig att inse att jag varit en dito... Alltid ställt mig själv i yttre cirkeln, utanför. De andras behov först. Andras tänkande, mående och känslor... Viktigare än mitt eget. Min omtanke och mitt totala engagemang. Hon, Hanna finns för andra. Men var är ni, när jag nu behöver er? Borta, gone with the wind... "Var och en sköter sina svårigheter..." Tack så mycket för de orden... Jag har aldrig givit för att kräva eller ens uttrycka önskan om att få. Men... säger de som fått, att de haft det bra... blir jag i alla fall pyttelite frågande till varför de vänt bort blicken, underlåtit att se...

Alla människor har rädslor, oavsett de handlar om spindlar eller råttor och fordringsägare eller om rädslan för ensamhet. Syftar då på den isande ensamhet det innebär att vara utlämnad i situationer av sjukdom och därmed förenlig hjälplöshet. Att dagligen möta illa förtäckta gliringar som syftar till hån av ens svagheter, är lågt. Mycket lågt. Så varför går du inte? Ja... ni som läst mig sedan begynnelsen Januari 2012, ni vet att livet inte är antingen svart eller vitt. Man kan de facto ha gått, utan att man i konkret mening gjort det. 

Jag inledde dessa rader med att tala om att befinna sig i chock. En chock kan komma plötsligt. Och den kan vara en lång utdragen process, som ger känslan av att leva på ett gungfly, en overkliget befolkad av paranoida lögnare utan värme i hjärtat. När man vuxit upp i en kristen miljö, med bekräftande och samhörighet, leenden, skratt... Men också av tunga tårar då livet ställts på sin spets. Desto större anledning att låta glädjen och kärleken vara fundamentet att stå på.

Återkommer så ofta till att kommunikation är det viktigaste som finns, där individer finns. Och än i våra dagar finns det grottfolk, honor och hanar, som människan söker dialog med, för att få kunskap om dessa individers intellektuella och mentala sammansättning. Oavsett det rör marsianer, apor eller andra primater. Vi ser dem i förorter, no go zoones, på stan, i socialenbetalda BMW och i Riksdagshuset, EU-parlamentet med flera likvärdiga platser.
Men också på arbetsplatser och i familjer.

Jag hör till de upptäcksresande (Livsresan), som är vetgiriga, utsattheten till trots. Ibland 
söker jag kunskap - socialantropologisk dito - och brukar mina referenser i försök till så kallat samtal med apa. Apor kan som bekant nå en mänsklig 3-årigs nivå i förstånd. På fråga om kommunikation är möjlig - följer här exempel på svar från primat; "Jä-a fitta, (alla eptet föregås av förstärkningsordet jä-a), kuk, ollon, sopa, dåre, kärring, luder, nolla, rövhål, håll käften, stick nu, lägg av nu, gå nu, sluta nu, dra åt helvete och måtte f-n ta dig..."

Ingen apa, utan apflock. Det är där de hör hemma!

Och kanske är spindelfobin jag har, en urgammal rädsla att hamna i spindelmannens nät. Vävt av just lögner, kyla och illojalitet.