Hår!

Hår! Oavsett man utrustats med det eller inte, så väcker det känslor och reaktioner. Och jag undrar om inte håret är vårt mest identitetsbefästande attribut. Så tror jag i alla fall.

Val av hårlängd, hårmängd, frisyr, form och färg signalerar vår personlighet. Eller den vi åtminstone vill visa att vi är eller försöker vara. Det finns oskrivna och outtalade normer för hur vi förväntas frisera oss. Inte minst efter ålder och social tillhörighet. Håret har blivit ett slags västerländskt kast-märke.  

Som liten flicka var jag blond under flera år, för att sedan skifta till mycket mörkbrun. Då blev håret dessutom mycket tjockt och fyllt med korkskruvs-lockar. Men av någon praktisk anledning, föredrog Kära Mamma att klippa mig i en kort page, vilken jag hatade, därför att alla bilder av prinsessor och fina Barbiedockor, hade hårsvall, som man kunde göra fantastiska uppsättningar med. Eller flätor med stora rosetter i rosa. Så i vuxen ålder, under en mer än tioårig period, har jag haft midjelångt hår. Det kändes kvinnligt och sensuellt. Jag fick också en hel del komplimanger för hårkvalitén och dess klädsamhet.

I Bibeln omtalas kvinnans hår så som hennes prydnad, likt en slöja. Och i flera historiska sammanhang föreskrivs det kvinnliga långa håret. Det var under 1910-1920 som kvinnor började klippa håret och shingla det, som det hette när man skapade Charlston-looken. Det kvinnliga långa håret är fortfarande förebild för ultimat kvinnlig skönhet, vilket återspeglas i modevärlden, skönhetstävlingar och i show-biz.

För sex år sedan blev jag mycket sjuk i en bukhinne-inflammation med följande blodförgiftning. Fick veta av läkare att hud och / eller hår kunde komma att påverkas, eftersom dessa elaka bakterier, lämnar ett toxin i kroppen, vilket det tar ett tag innan det successivt försvinner. Jag fällde massor av mitt långa hår, så det var bara att klippa av det. Och även om det är praktiskt med en page-frisyr, så trivs jag inte riktigt med känslan i den. Känner mig inte lika feminin som i vindens lek med lockarna mot mina axlar.

Jag hatar dessutom ålderskonvenans! När man nått fram till mitten av livet, förväntas man se "damig" ut - URK & EUH!!! Det är ju för sjutton precis då man behöver ungdomlig kick!!! Och jag tror att de kvinnor som följer konvenansens oskrivna regler för tantighet - ja, de tappar samtidigt lusten till sex! Samma sak gäller för män. När jag läser GP på nätet, kommer ibland en headbanner för Mötesplatsen och dess medlemmar. På skoj klickade jag där för att titta på "utbudet". Herregud, vad ensidiga utseenden! Tanter och gubbar i en och samma variant. Totalt utan personlighet!  

För mig är det viktigt att experimentera med mitt yttre och jag avskyr att stoppas i fack för vad som förväntas av mig. På den punkten är jag inte ett spår annorlunda än yngre bloggerskor! Om jag gillar att lägga blå eller lila slingor i mitt hår, så är det min ensak. För på samma sätt som mitt sinne är öppet och nyfiket, så är jag det också för yttre variationer.

Jag gillar hår, som är välskött - oavsett det sitter på en man eller kvinna. Och jag köper alltid salongsprodukter, för just den vårdande effekten i dessa preparat. Sådant som säljs i dagligvaruhandel, innehåller mest vatten och parfym, vilket i längden utarmar håret på näring och lyster. Alltså - man får vad man betalar för.

    

Gillar

färgen

&

längden!

Precis som jag gillar

välvårdat skägg hos män!