Att ha en wiplashskada, är ett litet helvete på jorden. Jamen, det finns ju en sådan uppsjö med vetevärmare, käcka lavendeldoftande sådana. Det finns mjuka stödkragar och massage- och värme-mojänger, som gör en lika glad och bekväm som fotmodellerna i försäljarnas produktkataloger. Alltså, överensstämmer jag inte alltid med den gängse bilden av att vara skadad.
Förutom den nedsatta rörligheten, förmågan att böja och vrida huvudet, följer en ständigt pågående dov smärta, antingen i kombination med brännkänsla eller känsla av kyla och domning. Alltsammans påverkar kraft och styrka i armar och händer, som det dessutom domnar och sticker i varje natt. Axlar och skuldror, kappryggen är helt påverkad, därmed även hållning och gång, som i sin tur ger fotproblematik och så vidare...
Frågan är vad som är värst - den fysiska skadan, eller den som ständigt pågår och river i sår, varje gång jag måste redogöra varför jag till exempel helst pratar i mobiltelefonen med headset, istället för den vanlig fast telefonen, med lur som skall hållas upp. Eller varför jag inte kör bil. Eller varför jag blir stressad av mycket ljud- och synintryck på en och samma gång. Eller varför jag inte löptränar även om jag skulle vilja det. Eller varför jag går och lägger mig sent och måste invänta trötthet för att inte riskera att ligga och vända och vrida mig och därmed bli mer stel. Eller varför jag tappar koncentrationen efter en kvarts intensivt focus på något jag håller på med. Eller varför jag måste duscha stående och inte längre kan böja huvudet och tvätta håret över badkaret. Listan skulle kunna göras mer än dubbelt så lång.
Whiplash är en kombinerad ortopedisk-neurologisk skada, som även ger ökad emotionell känslighet. Så vid påfrestning av de muskelgrupper och segment som skadats, har jag lättare för att bli ledsen. Och det har INTE varit lätt att hantera det ihop med den Sorg och Saknad jag lever med, efter mina Älskade Föräldrar. "Är du sådan här?" har omgivning frågat mig. Det är i sanning, salt i sår att få den frågan. Sorgen efter Föräldrarna, kommer aldrig att "gå över". Den har i stället flyttat in i min själ och i mitt hjärta. Där finns den, så länge jag lever. Och jag bär den med mig samtidigt som jag försöker leva mitt eget liv. För jag kan skratta ordentligt. Så där hjärtegott så att tårarna rinner.
För att återgå till skadan, så kan jag hålla mig för skratt beträffande Försäkringskassan. Jag skadades 1996 och när jag fick diagnos först 2000, tog jag kontakt med Försäkringskassan. Är nu inne på 12:e året och fjärde eller femte rundan - ansökan om halv sjukersättning. Ja, det kräver nerver av stål... Tio läkarutlåtanden som under dessa tolv år alla säger samma sak. Samt att rehabilitering förvärrat skadan. Men - Försäkringskassans läkare (som aldrig träffat mig) "bedömer endast det medicinska underlaget". Det underlaget säger klart och entydigt att skadan är livslång och rehabilitering utsiktslös. Trots att Försäkringskassan i skrift uttalar att de inser skadan och vad den omfattar, så säger de att jag inte är skadad med minst en fjärdedel.
Att möta denna byråkratiska dumhet, snudd på intellektuell brist - är mer än tärande. Så eftersom denna statliga koloss, agerar utifrån regeringsdirektiv, får antas att regeringens människosyn och intelligens, återspeglas i dess (Försäkringskassans) verksamhet och bemötande av medborgare.
Frågan är vad som är värst - den fysiska skadan, eller den som ständigt pågår och river i sår, varje gång jag måste redogöra varför jag till exempel helst pratar i mobiltelefonen med headset, istället för den vanlig fast telefonen, med lur som skall hållas upp. Eller varför jag inte kör bil. Eller varför jag blir stressad av mycket ljud- och synintryck på en och samma gång. Eller varför jag inte löptränar även om jag skulle vilja det. Eller varför jag går och lägger mig sent och måste invänta trötthet för att inte riskera att ligga och vända och vrida mig och därmed bli mer stel. Eller varför jag tappar koncentrationen efter en kvarts intensivt focus på något jag håller på med. Eller varför jag måste duscha stående och inte längre kan böja huvudet och tvätta håret över badkaret. Listan skulle kunna göras mer än dubbelt så lång.
Whiplash är en kombinerad ortopedisk-neurologisk skada, som även ger ökad emotionell känslighet. Så vid påfrestning av de muskelgrupper och segment som skadats, har jag lättare för att bli ledsen. Och det har INTE varit lätt att hantera det ihop med den Sorg och Saknad jag lever med, efter mina Älskade Föräldrar. "Är du sådan här?" har omgivning frågat mig. Det är i sanning, salt i sår att få den frågan. Sorgen efter Föräldrarna, kommer aldrig att "gå över". Den har i stället flyttat in i min själ och i mitt hjärta. Där finns den, så länge jag lever. Och jag bär den med mig samtidigt som jag försöker leva mitt eget liv. För jag kan skratta ordentligt. Så där hjärtegott så att tårarna rinner.
För att återgå till skadan, så kan jag hålla mig för skratt beträffande Försäkringskassan. Jag skadades 1996 och när jag fick diagnos först 2000, tog jag kontakt med Försäkringskassan. Är nu inne på 12:e året och fjärde eller femte rundan - ansökan om halv sjukersättning. Ja, det kräver nerver av stål... Tio läkarutlåtanden som under dessa tolv år alla säger samma sak. Samt att rehabilitering förvärrat skadan. Men - Försäkringskassans läkare (som aldrig träffat mig) "bedömer endast det medicinska underlaget". Det underlaget säger klart och entydigt att skadan är livslång och rehabilitering utsiktslös. Trots att Försäkringskassan i skrift uttalar att de inser skadan och vad den omfattar, så säger de att jag inte är skadad med minst en fjärdedel.
Att möta denna byråkratiska dumhet, snudd på intellektuell brist - är mer än tärande. Så eftersom denna statliga koloss, agerar utifrån regeringsdirektiv, får antas att regeringens människosyn och intelligens, återspeglas i dess (Försäkringskassans) verksamhet och bemötande av medborgare.
Regeringsformens 1 kap. 1 § "All makt i Sverige utgår från folket".
Här får heller ingen diskrimineras
på grund av kön, etnisk tillhörighet,
religion eller annan trosuppfattning,
funktionshinder,
sexuell läggning eller
på grund av kön, etnisk tillhörighet,
religion eller annan trosuppfattning,
funktionshinder,
sexuell läggning eller
ålder.
Men här sker det likväl, trots gällande lagstiftning.
Byt logga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar