Räfst och Rättarting

Jag hade en gång ett Hem, och det var inte för länge se'n... Ett Älskat och Fint Hem. Knappt ett decennium sedan...

 

Genom N N's val och omdöme, har åtskilliga clowner och trollkonstnärer, passerat revu. Listan kan göras lång över dem som framträtt på estraden, och i sina nummer gjort utfästelser som inte ens en lobotomerad höna skulle reflektera över...

 

Den som var upprinnelsen till Förlusten av Hemmet, hette och lär fortfarande heta Bengt Ola V, då bosatt i Kävlinge, ett litet samhälle nordost om Lund i Skåne. Notera initialerna... BOV. Densamme haffade N N på sin väg till garaget med bilen, där det då aktuella kontoret och hans "bostad" låg. Och vips var de ett företagar-par. BOV'en utlovade i bästa Nigera-brev-anda, delaktighet i ett 32 miljoners EU-projekt baserat på "komposteringsteknik".

 

Jag svarade när telefonen ringde hemma en kväll; "Godafton, mitt namn är Bengt V. Jo jag ringer i anledning av att jag söker N N och undrar om han möjligtvis finns tillgänglig? Jasså, inte det. Nå, då ber jag Er, att vänligen framföra att jag ringt och sökt honom, samt en önskan om en fortsatt angenäm kväll. Adjö, adjö..." Artighet är trevligt. Men detta lät verkligen inte som en väluppfostrad person, snarare som en tillfällig bottom-kisser, ute efter att gynna sig själv. Här ringde i alla fall alla mina varningsklockor.

 

Och han skulle komma att hänga med det kommande året. Året då allt, precis allt, rasade samman. Vi alla (jag och de då nästan vuxna barnen) såg med en gång vad som höll på att hända. Det var inte så kul på en skala att få så mycket skit och elände för att säga sanningen... Varje vecka skulle de 32 miljonerna utbetalas, allt medan BOV'en satt på arslet i sin hyreslägenhet, rullade cigaretter och spelade på hästar, och fick N N att springa sina ärenden. BOV'en satte stenen i rullning och lutade sig bekvämt tillbaka. Man skall kanske inte döma folk efter deras yttre. Men... jo, det skall man! Imagine... en sliskig vattenkammad gubbstrutt, omgärdad av sin egen tobaksrök från filterlösa hemrullade stinkpinnar... adderat med oklippta naglar på nikotingula fingrar, ideligen nervöst harklande sig. That's our man. Så som man tänker sig en "gammaldags A-lagare", som använder överdrivna artigheter i sitt tiggande om några slantar "till bussen" (T-röd). 

 

Men nu var det inte "en spänn till bussen" han var efter. Han behövde en fungerande livlina. Någon som försörjde honom och tillika betalade hans gamla skulder. Hej och hå, vad det betalades åt honom! För varje Tisdag var det utbetalningsdags av de stora pengarna. Men, det visade sig alltid komma något emellan; EU-konsulten var plötsligt på väg till något annat land, det fattades någon stämpelavgift, det fattades en liten korrigering av en avgift, det hade plötsligt dykt upp en gammal skuld som först behövde saneras, det var datatrassel, det var något möte, det var någon detalj i ansökan som först behövde granskas... bla, bla, bla, bla, bla...  und so weiter...

 

BOV'en levde ju gott under denna tiden, alltid försedd med ihoptiggda fickpengar, till sprit, till julmat, till bensin... och någonting blev lidande... Som jag har känt skam för allt detta! Som jag har skämts! Känt det hela som ett nederlag! Men - så har jag sakta insett att - det är ju för sjutton inte jag som skall skämmas!!!
 

I det Älskade Hemmet, blev det kännbart. Telefonin stängdes. Gasen som värmde huset, stängdes. Jag har som mest levt utan värme i nio månader. Sovit i militärt underställ, filtar, täcken dubbla sockor med mera. Vattentillförseln försågs med en så kallad strypbricka, som medförde att det rann vatten som max, i en mycket tunn liten stril... Kallt vatten enbart. Och jag har varit utan elektricitet i en hel månad. Känn på den! Hur lagar man mat? Jag hittade en gammal fondue-gryta och rödsprit. Det fungerade hjälpligt. Koka vatten, makaroner, "steka" färdiga köttbullar. Så tillbringade jag Midsommarafton 2005, medan N N var med de sina och mina Älskade Föräldrar kom till mig. De led. Så in i helvete. I våra bedömningar av andra människor, utgår vi undermedvetet från oss själva. För är ärlighet, kunskap, ansvar och undersökningsplikt, något vi själva tillämpar, så förväntar vi oss detsamma av andra vuxna individer. Då går man inte på hörsägen, utan gräver själv fram fakta, plockar fram i dagsljus och granskar det man finner...

 

En mycket plågsam tid följde. Huset - Hemmet, var på väg att behöva säljas executivt. För undvikande av det, blev det underhandsförsäljning. Herregud, vilken förnedring! Medan Bengan - BOV'en i Kävlinge, försett sig med ny hästtransport, lastbil, mat och värme...

 

Det blev mycket hastig flytt från södra landsänden... och på resans gång har det funnits flera BOV'ar. En till skåning, som efterträdde Bengan, skall få sitt namn redovisat här; Mikael E i Södra Sandby; En retaderad och debil liten fegis, som - håll i er - påstod att han, tillsammans med N N, skulle få ansvaret för hela HP's support och en budget om 700 miljoner... Nänä, jag skojar verkligen inte! Vid denna tidpunkt insjuknade jag akut  i bukhinneinflammation och blodförgiftning. Sannerligen ingen angenäm upplevelse att svårt medtagen och matt, komma "hem" till en bostad i samma skick som då jag med ambulans, lämnade den. Inte någonting var fixat, därför att detta HP-projekt tagit all tid - en herrans massa telefonsamtal med nya turer och ny förhalande "information" och sedvanlig idiotförklaring av mig som "supernolla som inte fattar hur stor detta blir..." Vad är ett människoliv värt i jakten på guld och gröna skogar?

En annan är Sven-Åke S i Uppsala som genom N N, fick mina Älskade Föräldrar att betala 50 000 SEK, för ett dåtida aktiekapital, till ett bolag han satte sig själv i. Han återbetalade 6 000 SEK av denna summa. Trots upprepade påpekanden, struntade han i att återgälda resten av detta. Inte ens hans vetskap om mina Föräldrars bortgång, fick honom att reflektera. En bland flera andra, som till exempel "miljardär i stor koncern och kontaktförmedlare", "affärsmän",  "forskare", "konsulter", "filmproducent", "projekt i Dubai", "projekt i Abu Dahbi", "Fond i Wien" med flera med flera...

Sammanfattande för alla dessa arbetsskygga tiggare i varierande förpackningar, är total avsaknad av empati. Men oj, vad de kan ömka sig själva i jakten på andras slantar.

  

 

Låter något för bra för att vara sant, då är det så!


UP YOUR'S!