Undrar hur stort mörkertalet är beträffande antalet kvinnor (förmodar jag att det i huvudsak är) som lever under samma tak som en man, som mycket långsamt och egoistiskt skickligt, beskurit henne ett normalt fungerande liv? Som genom sin egen litenhet, sina egna brister - främst intellektuella och emotionella (men även ekonomiska) - byggt upp en kontrollfunktion, som är gigantisk.
Hur många kvinnor betraktar livet genom en osynlig men mycket kompakt vägg eller mur...? Hur många har en livsterrorist i sin närhet? En person som av yttre betraktare, i all hast, och som värst kan upplevas som fjant - men som i själva verket är en despot av gigantiskt mått. Inte genom att sprida det dagliga fysiska våldets budskap, men genom långvarig och systematisk isolering av sitt offer...
Han förväntar sig ständig särbehandling och vid möten med nya kontakter radar han upp sina problem, oavsett de handlar om sådant som sömn, stavningsproblematik eller penningbekymmer och anledningar till dess uppkomst. Låter ju oförargligt. Men analyserar man framställningen, är den genialisk. Deklarerar man grava sömnstörningar, så måste omgivningen ta specialhänsyn. Och deklarerar man stavningsproblem, så tar någon annan på sig administrativt ansvar. Kryddar man då med penningbekymmer, så förväntas ännu mera hänsyn, extraordinär förståelse och sist men inte minst, total ansvarsbefrielse, och som grädde på moset träder eventuellt någon ekonomisk hjälpare fram. Alltsammans paketerat i camouflage-klädnad à la viljelöst offer. Tala om koncept!
På hemmaplan krackelerar ibland, den utåt hållna fasaden. För någonstans "måste" ventilen öppnas. Och då pyser alla tänkbara märkligheter ut. För om en utåt-roll upprätthålls, så upprätthålls - om inte en roll - så även en hemma-attityd. Den attityden innebär en uppvisning i att det är hans sinnestämning och allmänna mående som regerar. Det liksom ligger i luften och är inte alltid något som är uttalat. Snarare en konsekvens av det oskrivna kravet på enkelriktat hänsynstagande, enligt de i ovan stycke redovisade tre punkterna - ställ-inga-krav-på-mig-budskapet - är lege lata.
Hur allt detta rent konkret tar sig ut, kan säkert variera. Men tidigt i relationen läggs stor tonvikt på ett begränsat umgänge med andra än familjemedlemmar. Befinner Du Dig i den fas i livet med stor focus på uppväxande barn, tar det tid och energi, och isoleringen märks inte förrän den är ett faktum. Med skicklig pojicering - sin vana trogen - slipper han konfronteras med sina egna sociala umgänges-brister, och lägger skulden på Dig. Det är Ditt fel att ingen vill umgås med er, det är Du som skrämmer bort alla vänner och bekanta. Även en stor "hjälpsamhet" med ärenden, körningar och så vidare. Det ger stenkoll.
Fabulerandet som syftar till att lyfta honom, höjd över alla tvivel om varande enstöring, känner inga gränser. Allting är alltid andras fel, men hans förtjänst. För han är inte total enstöring, utan hans livsvillkor handlar om att göra en människa till en del av honom själv. Han kan inte inordna sig i en vanlig normal relation, framförallt inte dela på det ekonomiska ansvaret, han lyssnar definitivt inte på Dina råd om vikten av att sammaställa budget, bygga buffertsparande och leva i konsensus i dessa frågor. För honom är det viktigt att köra sitt eget race - i relationen. Han selekterar ut sådant som gynnar honom och skänker honom en slags vardagstrygghet, men tänker inte ens tanken på om Du gynnas av vad han gör. Det finns inte på kartan.
Genom de "grava sömnstörningarna" han åberopar, har han gjort sig immun mot just socialt eller äktenskapligt umgänge efter klockan 22.00, årets alla dagar. Du kan med andra ord inte räkna med att storhelger och födelsedagar får komma och gå, utan en jä-a massa kverulerande - för all uppmärksamhet skall ju kontinuerligt vara på honom. Och genom det andra immun-kriteriet, "stavningsproblem", kan Du heller aldrig dela en läsupplevelse med honom eller avnjuta ett intellektuellt teve-program i tron att Du kan diskutera dess innehåll och få feedback. Näp, glöm det! Skulle Du kunna tänka Dig ett liv helt utan böcker... utan alla lärorika och spännande aha-upplevelser och det vidgade synfältet...? Så Du får bara inse att Du måste finna Dina egna intellektuella kanaler. Och tänk också att beteendet handlar om att ta med sig sin "gisslan" in i sin egen önskan om ett isolerat leverne, för att slippa konfronteras med och att åtgärda de egna bristerna. Genom "stavningsproblematiken", i kombination med Ditt duktig-flicka-syndrome, är det säkert som amen i kyrkan, att han kan luta sig tillbaka i vissheten att Du sköter allt vad korrespondens och liknande beträffar, oavsett det är formalia, julkort eller barnens läxor... Är Du dessutom beskuren det sociala umgänget, törstar Du efter intellektuell bekräftelse, och säger naturligtvis "ja" till de "uppgifter" han tilldelar Dig. Att han sedan sätter sitt eget namn under Ditt ambitiösa arbete, ser han som självklart. Räkna med att Du "är jättebra" på det han för stunden vill ha hjälp med, för att Du i nästa ögonblick blir kallad "supernolla".
Blir Du sjuk eller drabbas av förlust av närstående, riktar Du Din uppmärksamhet mot Dig själv (vilket är fullt logiskt och rätt), medan han står där, utan att trösta eller förstå. Och ganska snart är det han som "mår dåligt", rättare sagt som "mår sämst". Hans livsstil i konsten att skapa oreda, såväl ekonomiskt som socio-emotionellt, tar åter sats och underminerar den lilla trygghet Du skapar runt om Dig - och han skyr inte att göra det då Du lider av Sorg, Saknad och Tomhet. För om Du faller, blir han åter "stark" och hans kontrollbalans är åter upprättad.
Ett led i isoleringen, är att se till att Din familj, släkt och vänner, uppfattar honom som "snäll och trevlig", kanske rentav, och helst, lite naivt godtrogen... För om Du själv upplevt / upplever hans baksidor, så ligger Ditt agg beträffande honom, alltid under ytan. Och det skall lite till för att Din bägare verbalt, rinner över. Då - får han anledning att påvisa hur "hemsk" Du är - "Förstå hur jag har det!" Och Du blir helt logiskt inte trodd = förstärkning av isoleringen. Han blir galen om Du bakvägen checkar upp vad han sagt och säger till andra, om Dig. Listan av exempel, kan göras oändligt lång.
Köper Du en ny teknisk pryl, måste han plötsligt köpa en ännu "vassare" eftersom hans andra "plötsligt gått sönder" (mobiltelefon, dator med mera...). Finner Du nya nätlösningar, är han Dig i hasorna. Ser Du över Dina abonnemang, gör han detsamma. Säger Du att Du skall köpa Dig en ny marinblå vinterkappa (jacka), kan Du slå vad med Dig själv om att han inom samma vecka, skaffat sig en sådan. Han går till samma läkare som Du, samma tandläkare, samma frisör (även om hon är damfrisör). Får Du lust att ringa och prata med barnen, gör han samma sak - samma dag. Har Du ont någonstans, har han det också - men mer. Att vara Din sociala copy-cat, har inget med beundran att göra, utan handlar om att det inte skall finns någonting som Du får ha för Dig själv. Ingenting skall undgå hans kontroll.
Det finns dock områden han inte kan plagiera - De intellektuella och sådant som är genuskopplat. Han kan inte ha mens, inte gå på mammografi, inte måla naglarna och liknande. Och han trivs bäst som ett infantilt neutrum. Han "blir provocerad av" kvinnlig fägring, vilket ju medför logisk uppmärksamhet på någon annan. I förlängningen innebär detta, att Du även får avstå sådant som förstärker och bejakar Din könsidentitet.
"Varför stryker du eller har rullat upp håret? Skall du iväg någonstans?". Eller "Din mobil ringde, pratade du med någon?" Han stryker ibland sina kläder och hans mobil ringer, utan att Du engagerar Dig.
Vad ekonomi beträffar, så är han mycket bevakande. För om han inte verkar ha koll på sin egen ekonomi, så har han det på Din! Och även om hans inkomster är större än Dina, är vitsen att barskrapa Dig, in på bara fickluddet. För utan medel, är "makten" hans. Du vallas i matbutiken, där han då och då påpekar att "hushållspapret, rödbetorna eller förpackningen med lättmargarin, inte går att handla denna gång, eftersom ekonomin är ansträngd..." Du skall sålunda skuldbeläggas för att Du skrivit upp dessa saker på inköpslistan. Han är den som avgör vad som råkar komma med i bärkassen just denna gång. Att Dina matsedelsplaner spolieras, skiter han fullständigt i. På detta sätt har Du blivit mästare i att trolla fram middagar, ur ingenting. Van att leva på sparlåga.
Han är medveten om Ditt behov av "me-time", och eftersom han sköter kontoret från bostaden, är han då och då borta på "kund-besök". Men åtskilliga är alla av- och ombokade möten, som initialt skänkt förhoppning om några timmars andrum... (en ny maktfaktor).
Stalking, är en konkret företeelse som kännetecknar oönskad och eskalerad förföljelse. Det jag ovan beskriver, vill jag kalla sub-stalking - som sträcker sig över mycket lång tid, och utövas av mycket små människor som på alla plan är indolenta - från de minsta hushållsgöromål till socialt och ekonomiskt ansvarstagande. Som "andas" genom andra människor, som får sin näring genom andra och helt enkelt lever sina liv genom andra människors energi. Ja, just så!
Hur och vad göra? Varje enskild företeelse är harmlös. Men inte om de läggs samman under ett kvarts sekel. För att förstå allt detta, krävs förståelse för människans primära behov av trygghet på olika plan. Vi bedömmer våra medmänniskor utifrån de kriterier vi fått med oss under vår uppväxt. Om Du mött ärlighet, tillit, bekräftelse, värnande om hem och familj, så blir det Dina referenspunkter och Dina mät-koeficienter. Insikten om annat kan därför upplevas som ett socialt övergrepp. Vid sin bedömning av medmänniskor, skall man vara tolerant och det finns också något som säger att alla har rätt till en andra chans... Men inte ett oräkneligt antal. Att skapa distans är viktigt. Som vid alla slags övergrepp, upplevs framförallt skam, hos den som utsatts. Det känns som ett tillkortakommande och misslyckande att "låtit" sig blivit utsatt. Och fått delar av sina drömmar och livsmål krossade. Så hitta andra vägar för att få utlopp för tankar, känslor, längtor och kreativitet! Inse att Du står där ensam med rädslor och sorg. Under alltför många år gick hans ord in i Dig, sårade och förminskade Dig, trasade sönder Din självbild, slet och rev i Din person, krympte Ditt egenutrymme - allt i syfte att bereda sitt ego växtkraft. När hans verbala oförmåga blottas - klassas Du som "gapig och skrikig". När handfallenhet inför Dina tårar av sorg och smärta visualiseras, är Du "besvärlig och knäpp". När osanningar uppenbaras, blir Du "lögnare och verklighetsförvrängare / historieförvanskare" o s v. Han älskar att berätta för Dina nära och kära, hur "jobbig" Du är, hur Du "inkräktar på hans möjligheter att känna lugn och ro". Helt enkelt vänder på situationen. För Du skall berövas alla möjligheter att nå en emotionell fristad ens bland Dina egna.
Hur bemöter man en människa som under lång tid, lidit stor mänsklig nöd samt levt i en partiellt förvrängd verklighet? Det behövs kanske ett långt och utförligt svar på frågan. Men det går också att kort sammanfatta i ordet empati. Undvik trigger-factors under lång tid! Har Du fått förtroenden av den som utsatts, förvalta dem och plocka enbart fram dem när den som lämnat förtroendekapitalet i Din förvaltning, önskar diskutera dem. Anklagelser om att fara med osanningar, kan få alla dörrar att stänga igen. Eftersom nudas veritas är den utsattas hela existens och livboj.
Man knuffar inte någon i sjön, som inte kan simma.
Din otrygghet är hans trygghet.
Hur många kvinnor betraktar livet genom en osynlig men mycket kompakt vägg eller mur...? Hur många har en livsterrorist i sin närhet? En person som av yttre betraktare, i all hast, och som värst kan upplevas som fjant - men som i själva verket är en despot av gigantiskt mått. Inte genom att sprida det dagliga fysiska våldets budskap, men genom långvarig och systematisk isolering av sitt offer...
Han förväntar sig ständig särbehandling och vid möten med nya kontakter radar han upp sina problem, oavsett de handlar om sådant som sömn, stavningsproblematik eller penningbekymmer och anledningar till dess uppkomst. Låter ju oförargligt. Men analyserar man framställningen, är den genialisk. Deklarerar man grava sömnstörningar, så måste omgivningen ta specialhänsyn. Och deklarerar man stavningsproblem, så tar någon annan på sig administrativt ansvar. Kryddar man då med penningbekymmer, så förväntas ännu mera hänsyn, extraordinär förståelse och sist men inte minst, total ansvarsbefrielse, och som grädde på moset träder eventuellt någon ekonomisk hjälpare fram. Alltsammans paketerat i camouflage-klädnad à la viljelöst offer. Tala om koncept!
På hemmaplan krackelerar ibland, den utåt hållna fasaden. För någonstans "måste" ventilen öppnas. Och då pyser alla tänkbara märkligheter ut. För om en utåt-roll upprätthålls, så upprätthålls - om inte en roll - så även en hemma-attityd. Den attityden innebär en uppvisning i att det är hans sinnestämning och allmänna mående som regerar. Det liksom ligger i luften och är inte alltid något som är uttalat. Snarare en konsekvens av det oskrivna kravet på enkelriktat hänsynstagande, enligt de i ovan stycke redovisade tre punkterna - ställ-inga-krav-på-mig-budskapet - är lege lata.
Hur allt detta rent konkret tar sig ut, kan säkert variera. Men tidigt i relationen läggs stor tonvikt på ett begränsat umgänge med andra än familjemedlemmar. Befinner Du Dig i den fas i livet med stor focus på uppväxande barn, tar det tid och energi, och isoleringen märks inte förrän den är ett faktum. Med skicklig pojicering - sin vana trogen - slipper han konfronteras med sina egna sociala umgänges-brister, och lägger skulden på Dig. Det är Ditt fel att ingen vill umgås med er, det är Du som skrämmer bort alla vänner och bekanta. Även en stor "hjälpsamhet" med ärenden, körningar och så vidare. Det ger stenkoll.
Fabulerandet som syftar till att lyfta honom, höjd över alla tvivel om varande enstöring, känner inga gränser. Allting är alltid andras fel, men hans förtjänst. För han är inte total enstöring, utan hans livsvillkor handlar om att göra en människa till en del av honom själv. Han kan inte inordna sig i en vanlig normal relation, framförallt inte dela på det ekonomiska ansvaret, han lyssnar definitivt inte på Dina råd om vikten av att sammaställa budget, bygga buffertsparande och leva i konsensus i dessa frågor. För honom är det viktigt att köra sitt eget race - i relationen. Han selekterar ut sådant som gynnar honom och skänker honom en slags vardagstrygghet, men tänker inte ens tanken på om Du gynnas av vad han gör. Det finns inte på kartan.
Genom de "grava sömnstörningarna" han åberopar, har han gjort sig immun mot just socialt eller äktenskapligt umgänge efter klockan 22.00, årets alla dagar. Du kan med andra ord inte räkna med att storhelger och födelsedagar får komma och gå, utan en jä-a massa kverulerande - för all uppmärksamhet skall ju kontinuerligt vara på honom. Och genom det andra immun-kriteriet, "stavningsproblem", kan Du heller aldrig dela en läsupplevelse med honom eller avnjuta ett intellektuellt teve-program i tron att Du kan diskutera dess innehåll och få feedback. Näp, glöm det! Skulle Du kunna tänka Dig ett liv helt utan böcker... utan alla lärorika och spännande aha-upplevelser och det vidgade synfältet...? Så Du får bara inse att Du måste finna Dina egna intellektuella kanaler. Och tänk också att beteendet handlar om att ta med sig sin "gisslan" in i sin egen önskan om ett isolerat leverne, för att slippa konfronteras med och att åtgärda de egna bristerna. Genom "stavningsproblematiken", i kombination med Ditt duktig-flicka-syndrome, är det säkert som amen i kyrkan, att han kan luta sig tillbaka i vissheten att Du sköter allt vad korrespondens och liknande beträffar, oavsett det är formalia, julkort eller barnens läxor... Är Du dessutom beskuren det sociala umgänget, törstar Du efter intellektuell bekräftelse, och säger naturligtvis "ja" till de "uppgifter" han tilldelar Dig. Att han sedan sätter sitt eget namn under Ditt ambitiösa arbete, ser han som självklart. Räkna med att Du "är jättebra" på det han för stunden vill ha hjälp med, för att Du i nästa ögonblick blir kallad "supernolla".
Blir Du sjuk eller drabbas av förlust av närstående, riktar Du Din uppmärksamhet mot Dig själv (vilket är fullt logiskt och rätt), medan han står där, utan att trösta eller förstå. Och ganska snart är det han som "mår dåligt", rättare sagt som "mår sämst". Hans livsstil i konsten att skapa oreda, såväl ekonomiskt som socio-emotionellt, tar åter sats och underminerar den lilla trygghet Du skapar runt om Dig - och han skyr inte att göra det då Du lider av Sorg, Saknad och Tomhet. För om Du faller, blir han åter "stark" och hans kontrollbalans är åter upprättad.
Ett led i isoleringen, är att se till att Din familj, släkt och vänner, uppfattar honom som "snäll och trevlig", kanske rentav, och helst, lite naivt godtrogen... För om Du själv upplevt / upplever hans baksidor, så ligger Ditt agg beträffande honom, alltid under ytan. Och det skall lite till för att Din bägare verbalt, rinner över. Då - får han anledning att påvisa hur "hemsk" Du är - "Förstå hur jag har det!" Och Du blir helt logiskt inte trodd = förstärkning av isoleringen. Han blir galen om Du bakvägen checkar upp vad han sagt och säger till andra, om Dig. Listan av exempel, kan göras oändligt lång.
Köper Du en ny teknisk pryl, måste han plötsligt köpa en ännu "vassare" eftersom hans andra "plötsligt gått sönder" (mobiltelefon, dator med mera...). Finner Du nya nätlösningar, är han Dig i hasorna. Ser Du över Dina abonnemang, gör han detsamma. Säger Du att Du skall köpa Dig en ny marinblå vinterkappa (jacka), kan Du slå vad med Dig själv om att han inom samma vecka, skaffat sig en sådan. Han går till samma läkare som Du, samma tandläkare, samma frisör (även om hon är damfrisör). Får Du lust att ringa och prata med barnen, gör han samma sak - samma dag. Har Du ont någonstans, har han det också - men mer. Att vara Din sociala copy-cat, har inget med beundran att göra, utan handlar om att det inte skall finns någonting som Du får ha för Dig själv. Ingenting skall undgå hans kontroll.
Det finns dock områden han inte kan plagiera - De intellektuella och sådant som är genuskopplat. Han kan inte ha mens, inte gå på mammografi, inte måla naglarna och liknande. Och han trivs bäst som ett infantilt neutrum. Han "blir provocerad av" kvinnlig fägring, vilket ju medför logisk uppmärksamhet på någon annan. I förlängningen innebär detta, att Du även får avstå sådant som förstärker och bejakar Din könsidentitet.
"Varför stryker du eller har rullat upp håret? Skall du iväg någonstans?". Eller "Din mobil ringde, pratade du med någon?" Han stryker ibland sina kläder och hans mobil ringer, utan att Du engagerar Dig.
Vad ekonomi beträffar, så är han mycket bevakande. För om han inte verkar ha koll på sin egen ekonomi, så har han det på Din! Och även om hans inkomster är större än Dina, är vitsen att barskrapa Dig, in på bara fickluddet. För utan medel, är "makten" hans. Du vallas i matbutiken, där han då och då påpekar att "hushållspapret, rödbetorna eller förpackningen med lättmargarin, inte går att handla denna gång, eftersom ekonomin är ansträngd..." Du skall sålunda skuldbeläggas för att Du skrivit upp dessa saker på inköpslistan. Han är den som avgör vad som råkar komma med i bärkassen just denna gång. Att Dina matsedelsplaner spolieras, skiter han fullständigt i. På detta sätt har Du blivit mästare i att trolla fram middagar, ur ingenting. Van att leva på sparlåga.
Han är medveten om Ditt behov av "me-time", och eftersom han sköter kontoret från bostaden, är han då och då borta på "kund-besök". Men åtskilliga är alla av- och ombokade möten, som initialt skänkt förhoppning om några timmars andrum... (en ny maktfaktor).
Stalking, är en konkret företeelse som kännetecknar oönskad och eskalerad förföljelse. Det jag ovan beskriver, vill jag kalla sub-stalking - som sträcker sig över mycket lång tid, och utövas av mycket små människor som på alla plan är indolenta - från de minsta hushållsgöromål till socialt och ekonomiskt ansvarstagande. Som "andas" genom andra människor, som får sin näring genom andra och helt enkelt lever sina liv genom andra människors energi. Ja, just så!
Hur och vad göra? Varje enskild företeelse är harmlös. Men inte om de läggs samman under ett kvarts sekel. För att förstå allt detta, krävs förståelse för människans primära behov av trygghet på olika plan. Vi bedömmer våra medmänniskor utifrån de kriterier vi fått med oss under vår uppväxt. Om Du mött ärlighet, tillit, bekräftelse, värnande om hem och familj, så blir det Dina referenspunkter och Dina mät-koeficienter. Insikten om annat kan därför upplevas som ett socialt övergrepp. Vid sin bedömning av medmänniskor, skall man vara tolerant och det finns också något som säger att alla har rätt till en andra chans... Men inte ett oräkneligt antal. Att skapa distans är viktigt. Som vid alla slags övergrepp, upplevs framförallt skam, hos den som utsatts. Det känns som ett tillkortakommande och misslyckande att "låtit" sig blivit utsatt. Och fått delar av sina drömmar och livsmål krossade. Så hitta andra vägar för att få utlopp för tankar, känslor, längtor och kreativitet! Inse att Du står där ensam med rädslor och sorg. Under alltför många år gick hans ord in i Dig, sårade och förminskade Dig, trasade sönder Din självbild, slet och rev i Din person, krympte Ditt egenutrymme - allt i syfte att bereda sitt ego växtkraft. När hans verbala oförmåga blottas - klassas Du som "gapig och skrikig". När handfallenhet inför Dina tårar av sorg och smärta visualiseras, är Du "besvärlig och knäpp". När osanningar uppenbaras, blir Du "lögnare och verklighetsförvrängare / historieförvanskare" o s v. Han älskar att berätta för Dina nära och kära, hur "jobbig" Du är, hur Du "inkräktar på hans möjligheter att känna lugn och ro". Helt enkelt vänder på situationen. För Du skall berövas alla möjligheter att nå en emotionell fristad ens bland Dina egna.
Hur bemöter man en människa som under lång tid, lidit stor mänsklig nöd samt levt i en partiellt förvrängd verklighet? Det behövs kanske ett långt och utförligt svar på frågan. Men det går också att kort sammanfatta i ordet empati. Undvik trigger-factors under lång tid! Har Du fått förtroenden av den som utsatts, förvalta dem och plocka enbart fram dem när den som lämnat förtroendekapitalet i Din förvaltning, önskar diskutera dem. Anklagelser om att fara med osanningar, kan få alla dörrar att stänga igen. Eftersom nudas veritas är den utsattas hela existens och livboj.
Man knuffar inte någon i sjön, som inte kan simma.
Din otrygghet är hans trygghet.
Mindfucking
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar