Det finns dem jag hört säga, om bortgångna Älskade närstående, att de hade pratat "färdigt" med varandra...
Jag är av motsatt uppfattning - Någon man Älskar och som man mist... kan man inte ha prata "färdigt" med... Absolut inte.
Kärleken tar inte slut för att föremålet för den, inte längre finns i fysisk form hos en... I all sorg och förtvivlad saknad, har jag knappt orkat hålla reda på alla datum - och jag blandar ofta samman dagarna då Mamma och Pappa gick bort. Och jag kommer fram till att det nu är ett år och åtta månader sedan Mamma gick... Och ett år och fyra månader sedan Pappa gick... Vet inte vart tiden tagit vägen... Har under denna tid levt och lever emellanåt som i ett känslomässigt vakuum...
Som ett frö för vinden är jag, vilket bäst beskriver känslan och den emotionella konsekvensen av tomheten vid förlust...
I mina tankar pratar jag ännu med Mamma och Pappa... I mina handlingar är jag fortfarande på väg att ringa dem, för att höra hur det är med dem eller för att berätta något kul eller ledsamt...
"Min Kära, vi passar inte för varandra längre, det hör du väl..." Så sattes punkten för en lång relation, av den part som inte kunde se eller förstå sorgens alla ansikten... Som inte höll om mig de kvällar då vinterns kyla blev till isande ensamhet...
Som inte såg tomheten.
Tom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar