måndag 15 juli 2013

Dallas-sallaD del II

Efter hastigt gästspel av förståndet, så förpassades Vanheden ut i kylan, för att återvälkomnas efter några dagar... Jojo, så är det.
 
Vanheden skulle köra till Danmark för att ta reda på vad som hänt med hans väntade utdelning gigantus. Allt medan Basen noterade att nämndes fordon stod i viloläge på densammes uppfart, många mil från grannlandet i väst. Till detta fanns naturligtvis den finaste av förklaringar - Vanheden hade transporterat sig med annan bil, för att inte anlända i en vanlig svenssonkärra... Näpp!
 
Jag har (inte minst för min egen husfrids skull), kommit med kreativa förslag om vikten av skrivna avtal liggande i bolaget, då avtal utgör en väsentlig del av ett bolagsvärde. Ända sedan mitten av 90-talet har jag bistått med råd beträffande ekonomi och företagande. Men ingenting av vad jag sagt, har någonsin hörsammats. Och det var och är uppenbart så, att det finns människor som inte vill följa praxis och spelregler, för skötsel av ett bolag. Känns häpnadsväckande att en person hellre sitter på rumpan, i lååånga telefonsamtal om vad som komma skall i form av manna från skyn... än absorberar goda råd och ekonomisk kompetens. 
 
Det blev för ett antal dagar sedan samåkning till vårdcentral, någon mil bort. Jag har fått besvär med ett knä. Och han skulle förnya recept och tala med läkare om själsliga ting. Min akuttid hos läkaren låg tjugo minuter efter hans. Nästan en timme senare var det min tur - knappt fem minuter fick jag. På återväg i bil, fick jag höra att; "Nu kommer hela samhället att sättas in, för jag har det så svårt..." Som världens queen of drama, slängde han orden åt mig. Hallå, hur gick det med ditt knä...? fick jag inte höra. Jag väntar på röntgen. Känner ingen som kan ta plats som han! Ingen är viktigare! No one! (Läs tidigare inlägg om narcissism). Och finns det något annat jag är trött på, så är det copycats... I synnerhet när det spelas på ens känslor. Käre Pappa gick ju bort i sviter av malignt melanom. Och läkaren berättade att melanomet var "en fyra" - vilket betyder att det ligger så långt ner i vävnadena att det når blodbanorna. Djupast tänkbara. För ett antal månader sedan berättade HK att hans syster fått opererat bort ett malignt melanom och att "det var en sexa" (?!) Oj hur mår hon nu då? frågade jag. "Hon är på semester i Afrika..." Ja, nu är det ju så att en fyra är benämning för djupast tänkbara placering. Och Afrika är kanske inte dit man reser i ett sådant läge...

I övrigt har jag bestämt med mig själv att aldrig mer vara hjälpsam genom att ställa min penna eller andra kunskaper, till förfogande, utan att mitt namn vidhäftas! Ena stunden kallas jag "idiot och nolla som inte förstår..." för att i nästa stund smickras, då mina tjänster behövs. Jag har synat bluffen!

Mina kvällar är inte så kul precis. Ingen kommunikation. Aldrig ett samtal om livet och människorna. Inga frågor om hur mina tankar då och då går, beträffande känslor av tomhet och saknad, efter mina Förälrar. Överhuvudtaget inget djupare och reflekterande resonemang. Nada. Nej, det gäller att ha monopol på uppmärksamhet, allt ifrån krav på ständigt god åttatimmars sömn, krämpor i kropp och själ, samt förståelse för ekonomisk situation, som är logisk följd av bristande kunskap.  

I luften krävs flygcertifikat, på vägarna körkort, på havet skepparexamen, för vapen vapenlicens, för jakt jägarexamen... Så för att driva ett bolag med allt vad det innebär, borde det krävas  fundamentala kunskaper. Oj, vad samhället skulle spara, genom att undvika konkurser / arbetsinsatser i rättsinstanser. Vilket stort mänskligt lidande som skulle kunna undvikas, till följd av lån och borgensåtaganden med mera.  Bara genom att granska och certifiera dem som önskar driva bolag.
 
 
 
 Inför företagar-körkort, för att få ett f-skattebevis,
annars kan vem som helst...
 
 
 
 
 



 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar