Leva

Yeees!!! Har fått låna ett trådlöst tangentbord, i avvaktan på att tekniker undersökt vad som hänt med min mellanslagstangent.

Ljuset dröjer sig kvar lite längre stund på sena eftermiddagen och kvällen. Känns skönt att åter komma i kontakt med de känslor av positivism och allmänna förhoppningar som i djupaste vintermörkret legat i dvala i väntan på att väckas av den där första antydan till ljusets återvändande. För jag tror att det inte bara är det rent faktiska solljuset som åter når oss, utan även vårt inre mentala ljus. Det var ett svårt år, fjolåret. Mycket svårt. Ännu drygt sex månader efter Mammas bortgång och drygt tre månader efter Pappas bortgång, kan jag inte helt förstå att de båda är borta! De fanns ju nyss! Vi pratade och var engagerade i varandras liv. De var inga ålderstigna seniorer, utan mera som lite äldre ungdomar. Och vi stod varandra oerhört nära.

Vi borde prata mer om Döden, sade både Mamma och Pappa. Inte skjuta undan den eller betrakta samtalet kring den, som något negativt. För när man är nära den, ser man Livet, med sin skarpaste blick och med störst skärpa i urskiljning mellan väsentligheter och oväsentligheter. Den materiella världen får en betydligt mindre dimension, än sådant som hälsa, närhet till dem man Älskar och ett tryggt och gott hem. I tankarna pratar jag dagligen med Mamma och Pappa, hör deras röster inom mig. De finns med mig i mina drömmar om natten och fortfarande får jag känslan av att jag skall ringa och prata med dem, berätta för dem om sådant jag gjort eller funderar över.

Säkert hade de liksom jag haft synpunkter på Lördagens uttagning till Melodifestivalen. Varför heter det Melodifestival? För sådana bidrag som går vidare, saknar både melodi och charm! Jag anser att alltsammans spårat ur och antingen borde återbli vad det från början varit, alternativt läggas ner eller kallas något annat, bättre anpassat efter vad det nu är. Jag uppskattade mest Marie Serneholts bidrag, som lät som ett schlagerbidrag.

Brukar ibland även se programmet Det okända. Och nog finns det mer mellan himmel och jord, än vi förmår begripa. Och kanske är det så att människan har förmåga till ett flerdimensionellt tänkande och kännande, men använder endast en bråkdel... Jo, så tror jag att det är. Fick idag Fjärås och Förlanda Församlingsblad, i vilket det står om trädplantering (Bohuslind och Rosenapel) och rubriken är ett kinesiskt ordspråk - "Bästa tiden att plantera ett träd var för 20 år sedan. Den näst bästa tiden är nu". Jag tycker om ordspråket som andas ansvar och framförhållning. För mig är carpe diem ögonblicket, stunden, dagen då vi, bortsett från sådant vi inte kan rå över, ansvarar över att göra vårt bästa för att kommande ögonblick och stunder skall blir så bra och ljusa som möjligt. 

Vi

Under stjärnklar himmel

i frostig natt

är luften

fylld av drömmar

vävda av tårar

och skratt.

Drömmar om längtan

kärlek och förväntan.

Drömmar om rädsla

vånda och sorg.

Jag kryper intill Dig,

känner Din kropp

Din hud och Din värme

skänker mig hopp.

Tillsammans vi vandrar

i drömmarans land.

Mot okända mål

på en fjärran strand.

Nu stilla flyr natten

och morgonen randas.

Du är mitt livs vatten

och luften jag andas.