Har avslutat Carolina Gynnings bok, Laura - flickan från havet. Språkligt och stilistiskt lämnar den åtskilligt att önska. Huvudpersonernas karaktärer känns lite influerade av Stieg Larssons Lisbeth Salander - dock inte exteriört. Genusskildringen är inte upplyftande, utan är väldigt svart / vit. Kvinnor är ömsom våldtäktsoffer, ömsom "den lyckliga horan". Mannen är antingen förövare, sexkonsument eller mesig försörjare. Man blir inte glad av boken!
Kvinnosynen i boken, är skrämmande. Unga kvinnor beskrivs som godtrogna oskuldsfulla offer, trots sina signaler i form av utmanande "slampig" klädsel och makeup, och genom sin primitiva drift till lyx och ekonomisk rikedom. Naturligtvis är mannen inte sen att utnyttja lyxbegäret hos dessa "kvinnor", för att nå sin egen tillfredsställelse, både sexuellt och vad ekonomisk makt beträffar! Det är denna typ av de yngre och naiva "kvinnorna" som underblåser mäns utlevelsebehov av preversiteter och förnedring.
Och glad blir jag definitivt inte, när mitt och familjens efternamn nämns i boken! Därav anledningen till att jag tagit mig igenom denna 300-sidiga reklampelare för diverse prestigefyllda varumärken. Ren name-dropping! Blir lite löjligt och paradoxalt, att författaren vill ge sken av originalitet och samtidigt själv plagierar ett egenartat efternamn. Mitt och familjens. Fy skäms!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar