söndag 19 januari 2014

Håll mitt hjärta...

Kärlek och Sanning är ett. För endast den kan Älska, som också lever i Sanning. Som är sann mot sig själv och andra. Som inte sammanblandar Kärlek, med självbekräftelsebehov.
 
Att Älska sig själv på ett positivt och mot sig själv, tillåtande sätt, är en förutsättning för att kunna Älska någon annan - i Sanningens namn. Se sig själv i all sin sårbarhet, naken och skör... Då ser man också andras bräcklighet...
 
Kärlek till barn, till föräldrar, till medmänniskor. Och Kärlek till en partner... Att våga öppna dörren till sitt inre rum, låta någon promenera in och betrakta... "Handle with care" och "Fragile" - står på mitt själsliga gods...
 
Grunden för tillit i alla mänskliga relationer, är hur detta, ens gods hanteras. I nöd och lust...

För ett antal år sedan öppnade jag dörren, och ställde den försiktigt på glänt - tog stapplande steg, som de vore mina första. Kisade ut i vårljuset, sträckte på mig och tog djupa andetag. Famna livet, tänkte jag, log och tände åter ljuset i mitt sinne.

Att vara ömsom lika och varandras komplement, att dela intressen och smak och att skratta gott åt samma sak, är bra och viktigt... Men viktigast, och oftast glömt... är samsyn och synkroniserad definition av sanningsbegreppet!

Att Sanningen är lika högt taxerad hos alla, stämmer ej. Hos flera är den tillfällig gäst eller har helt enkelt aldrig varit bofast. Dess eventuella närvaro redigeras därför titt som tätt. Den putsas och finjusteras. Friseras och kamoufleras.

Ingenting stänger gläntade dörrar, så effektivt och hårt, som lögnen. Oavsett den är total eller kallad "endast vit", så ger den djupa sår och smärta.

 
 
Vägen till mitt hjärta








 
 
 
 
 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar