Dallas-sallaD del XI

"Kan man egentligen lita på en finne?" utbrast HK ett antal gånger, i väntan på sitt anställningsavtal. Det finska bolag som denna gång tagit sig an honom, är seriöst. Och den spontana och helt utan eftertanke, ställda frågan, får mitt inre att koka. Har han glömt?

 

Har han helt selekterat bort att det var en finsk kvinna, som sedan 1984, varje år, lade stor möda på att tillverka glada och högst personliga födelsedagskort, till honom? Som gav användbara och väl uttänkta presenter och julklappar, till honom. Som trots svår sjukdom och fördyrade levnadsomkostnader (bandage, näringslösning med mera), alltid satte sig själv åt sidan för att glömma sin smärta och sårbarhet, och som nästan varje Söndag anrättade god och vällagad middag. Som älskade umgänget med barn och barnbarn, för att känna sig hel...

 

Denna finska kvinna, brukade bemöta HK med vuxen värme och respekt, för att få honom att utvecklas. Hon bjöd på intellektuella samtal och umgänge som var lättsamt och familjärt. Mycket kärlek och omtanke.

 

Hon betalade sedan 1990, borgen åt honom, för ett nybyggnadsprojekt han drog igång. Hon gav honom sin tillit, när han efter varje avslutad helgmiddag, lovade att återgälda så fort han kommit "på grön kvist". Och hon lånade ut medel motsvarade helt aktiekapital, till hans dåvarande samarbetspartner, för att han och HK skulle verka i gemensamt bolag. Sextusen har  kompisen reglerat. Sedan ingenting. Och HK som undrar "om man kan lita på finnar", har naturligtvis inte heller agerat.

Så skall man nu tillämpa hans etniska måttenhet beträffande ordhållighet, så är slutsats att holländare är debila och mytomaniska.

Han lovar mig dock regelbundet, att göra mitt liv till ett helvete - en utfästelse han minst lika ofta levererar.

 

 

PS. Finland vann Junior VM i hockey!