Där Rosor aldrig dör

Har problem med att moderera kommentarer, så vill ni nå mig är adressen samma som i profilen; hanna@gyllensparre.se

Det är morgonstund med thékopp nummer två. Tyst i huset. Bästa stunden på hela dagen. Nytt blad. Tacksägelse och ödmjukhet. Den veckogamla rosenbuketten på köksbordet, doftar. Åldrad skönhet. Rödhakens intensiva drillande ackompanjerar tystnaden. Mina tankar får vingar... Ut, ut och flyg i perspektivets höjd! Längtan... Var finns frihet som är äkta? Den illa gör - han illa far... En lögn av människan konstruerad. Vem definierar verklig rättvisa? 

Min tanke landar åter vid köksbordet. Några trädgrenar växer likt en Giacomettiskulptur - sträckande sina armar mot skyn, som för att famna Livet. Morgonljuset gör entré, strör guld över kala gamla björkar. Luften är mild och doftar höstsömnig morgonfukt... Vad månde blifva af dagen? 

Earl Grey har svalnat och är nästan slut. Verkligheten gör entré. Stiger in på scenen där morgonkänslan gått till vila, likt fågeln i sitt näste. Aktar den. Vårdar den. 

Hur stort empatiskt ansvar har man skyldighet att ge och visa, den som är frisk, men lat? Som dagligen kallar den Onde i svordom och i handling? När toleransens källa sinat, vad kan man då giva? Jag räds bli förhärdad och hård, tappa mitt hjärta av kärlek och värme skapat. Mina händer vill smeka, inte vara tårars kärl. Mina läppar vill trösta och skratta, inte döma och förakta. 

Mina ögon vill möta ömhetens blick... Se själen genom dessa fönster. Min hud vill möta varsam beröring av händer som helar kropp och själ... 

Inga lögner, inga svek, ingen falskhet, avund eller ondska. Inget hån, bakdanteri och själviskhet... Ingen dumhet, dårskap eller svärta. 

Det var ju väldig vad hon verkar dyster, tänker ni kanske? Näpp! Ingalunda. För det finns styrka i tankens och kärlekens kraft. Om man är lyhörd för den. Om man släpper in den. Genom mindfullness har jag lärt och lär ännu, att man måste dra gränser mellan sig själv och dem som tär. Vara konsekvent. Inte ge efter, för då är det kört. Som grönljus för att dräneras. Har i många år undrat varför utsatthet manar egoister till vandalism av liv som behöver lagas? 

Men hur gör man som överempatisk? Som kristen? Som medkännande? Det är svårt. Måste man kravlöst förlåta in absurdum? Nej! Skuld och djup ånger förenat med viljan att bli förlåten... är förutsättning för att ens föra förlåt på tal. Ord har inget värde utan handling. Facta probant!

Människoförgiftning. Socio-emotionellt skoskav. Ibland vill jag skrika... Men inspireras av Robbin (min rödhake), som grannens svarta kattskrälle nyligen hade i sitt gap. Han lyckades fly. Han klarade förra kalla vintern, denna plågsamt överheta torra sommar - och nu en vidrig kattkäft. Från talgbollarna motas han bort av gråsparvarna (för kallade luftens råttor). Men... han drillar högst och är jordnära. Kanske är det så man skall vara? Och kanske tycker jag så mycket om fåglar för att de har sitt fågelperspektiv - fömågan att lyfta, sträcka vingarna och bäras av värme...

Hur bedömmer man andra? Hur vet man vem som är god? Se tecknen! Den som inte kan hålla utfästelser - allt ifrån punktlighet till återbetalning av skuld, tala sanning, visa empati, lojalitet och lyssna - den är inte god! 

Vad jag längtar mest efter, är en skuldra att luta kinden mot. Sluta ögonen i tillit, till den Man som spjälar mina vingar, ser i mig sin fågel Fenix och den Kärlek jag vill ge, som lägger armen om min axel, smeker ömt mitt hår och leder mig i Kärlek - "Kom Hanna, nu går vi... mardrömmen är över..."

När jag går från köksbordet, stannar jag och ser på rosorna... Åldrade men raka i hållningen, taggar som sticks om man ovarsamt tar i dem...

Men väldoftande...

Agape

Allhelgonahelg

Gudskärlek

och 

Kärleken 

till 

Land och Familj

Lyssnar på 

Radio Tampere

Gramox

som spelar oldies

finsk tango och 

underbart känsliga sånger

ofta framförda av

manliga sångare

Finska män kan förmedla 

stor 

passion och styrka

som svenske män

helt saknar

Fylls allt oftare 

av en djup, varm och 

innerlig Kärlek

till det land 

som till häften 

är mitt

Mammas och Pappas

närvaro är ibland

påtaglig

och när det finska

vemodet når mig

är Mamma

intill

Känner hennes

Längtan 

till 

tider och platser

Till

jord och stenar

som trygghet skänkt

Till

bageriets dofter

Till 

ljud och luft

Sverige

har tappat sin själ

och sitt förnuft

Som frön för 

vinden 

lever folket

ur hand i mun

hyllar dumhet

omoral

och 

Gudlöshet

Mina händer

och fötter

är i Sverige

men 

mitt hjärta 

är i  Finland

Mamma

och 

Pappa

Jag Saknar er

och

Älskar er

Oändligt

Dresscode

Sverige har ännu ingen regering. Det gör för övrigt ingen skillnad - Sverige med eller utan regering. Röd eller grön, gul eller blå. Det är ju ändå regnbågens färger som gäller. Det finns barndaghem där man plockat bort böcker - klassiker - som Emil i Lönneberga och Pippi Långstrump, därför att de är för könsrelaterade. Daghemspersonalen har i barnböcker strukit orden "han" och "hon" och ersatt dem med "hen" (höna). 

Tillika uppmuntrar man pojkar att klä sig i klänning. En mamma (naturligtvis) uttalar sig i SVT Nyheter (nätet) - Hon anser att klädkedjorna bör ha könsmixade kläder (!?) Ponera; Dressman och medelålders gentleman med trimmat skägg, fråga efter kort svart kjol med tillhörande topp och dräktjacka. 

Styrelsesammanträde med män i kvinnokläder. Manlig åklagare i rätten - iförd knytblus och pärlörhänge. Som att se "nyanlända" män i burka eller huckle. Nej, deras seder och bruk har företräde. Får inte ifrågasättas för då är man rasist-nazist-facist. Det kvittar som sagt om vi har regering eller inte. För i Sverige styr klimakterievänstern. 

Jag har två läsvärda papperstidningar; Grönköpings Veckoblad och Nya Tider. Sistnämnda tidning är en lisa att läsa. I den står sådant som PK-media censurerar. Tidningen kommer mig tillhanda i plastficka med vitt inneremballage. Så levereras nog inte kommunisttidningen Flamman. För allt som har sina rötter i röd blodig revolution, är rätt i skendemokratin Sverige.

I senaste nummer av Nya Tider, berättar god man (en kvinna) om sina uppdrag på boende för "ensamkommande". Socialarbetare (medelålders kvinnor) daltar, pjoskar och använder bebisspråk när de talar till de unga männen. Samt trugar på dem gåvor och umgås personligt med dem. I alla brancher där man arbeter med människor i beroendeställning, är det inte tillåtet att privat umgås med klienter, patienter, vårdtagare, elever, interner, biståndstagare med flera. 

Åsiktsfrihet / yttrandefrihet, reglerat i grundlag. Denna lagstiftning saknar relevans i ett land där värdgrund, tradition och normer ersatts av medelålders kvinnors fixa idéer. 

Metoo-rörelsen har fog för sin existens... Men, jag kan inte undgå fundera över kvinnors eget beteende. De flesta kvinnor vet att män ofta har en annan syn på sex, än kvinnor. Tror att många kvinnor - utan att tänka efter före - helt enkelt "bjuder in" män att fälla sexanspelade kommentarer eller att gå till sexuell handling. Varför tog det över trettio år för en kvinna att berätta om påstått övergrepp begånget av nyss utnämnde domare i US högsta domstol? Varför ta upp det just precis nu vid tillsättande av ny domare? Publicitet...? Troligtvis så.

Om kvinnor upphörde att se allt genom rosa glas, konvertera allt och alla (inklusive män) till feminism, ja då fanns en vidsynthet som rönte framgång. Vill man förändra kvinnors villkor, skapa jämlika löner och vinna respekt för sitt kön, då krävs förmåga att sätta sig in i (i detta fall) mäns tankar och resonemang. Demonstrationer, upprop och protestlistor gör mig trött...

Det handlar om attityd! Gräv där du står. Möt män på mäns villkor. Möt dem medmänskligt. Jo, jag är medveten om att världens ondska är manlig. Men kvinnor är på god väg ta efter genom att montera ner till exempel vårt lands normer och trygghet. Då har det gått för långt! När manliga (svenska) politiker säger sig vara feminister, blir det patetiskt. Ändå är det dit vi är på väg. Höns-könet ("hen") skall införas... 

Man instiftar en lag och vips normaliseras det som lagen avser...

Oavsett vem i sjuklövern som tar stafettpinnen, så är det spel för galleriet. I Sverige styr feministvänstern.

Det var en gång ett land...

Uppdrag Granskning belyste igår surrogatmödraskap...

Vedervärdig företeelse. I detta reportage handlade det om kvinnor i Ukraina och Georgien som föder barn åt bland annat svenska barnlösa par. Av inslagen att döma, framgick att ekonomisk nöd låg bakom de flesta besluten att bli surrogatmoder. 

I Sverige intervjuades jurist på svensk agentur för denna verksamhet. Han såg det hela som ett fullständigt naturligt och normalt förfarande, att mot betalning hyra ut sin kropp för att leverera beställd vara - ett barn.

Jodå, jag förstår att längtan efter barn kan vara mycket stor. Men hur mycket handlar denna längtan efter att få älska ett barn? Att adoptera ett barn, innebär stor och krävande byråkrati. Och jag förstår att en sådan process kan vara själsligt slitsam. De krav man ställer på blivande adoptivföräldrar, borde även ställas på "vanliga" blivande föräldrar. Ett slags "körkort" för att visa att det finns förståelse för och kunskap om barns behov och rättigheter inte minst. För många barn far illa på olika sätt.

Om längtan efter barn innebär att få älska och ta hand om en liten människa, så finns det många barn som skulle behöva möjlighet att komma in i värmen. Men det är så uppenbart att detta "fenomen" inte handlar om ren och äkta kärlek till ett barn, utan om en kvinnas själviskhet. Att till detta frukatnsvärda pris, få ett barn i sin ägo att se sig själv i. Att få barn är ingen rättighet! Det är en bonus. Och kan man inte få barn, finns det massor av individer att lägga sin enormt stora människokärlek på.

I programmet intervjuades surrogatmödrarna, och det skulle framstå hur synd det var om dessa kvinnor! Som med full medvetenhet gått med på sådant här arrangemang, för att de var i penningnöd (!?) De flesta kvinnor vet att graviditet kan innebära risker. Här tillverkas först ett barn i ett provrör och sedan hyr bland andra, svenska par, en livmoder. 

Om kvinnor gör detta för att förbättra sin ekonomi, så undrar jag hur äldre personer i deras länder gör för att öka sina ekonomiska medel? Var finns konsekvent moral i allt detta?

Efter reportaget sitter Barbro Westerholm i studion tillsammans med representant för en förening för dem som använt sig av denna barnhandel. Båda vill legalisera detta i Sverige. Westerholm ser det som en möjlighet att även homo-, bi- och trans-personer skall kunna få barn (!?)

Och skulle jag lägga kristet perspektiv på allt detta, är jag fundamentalist. Men det är ju så i detta land i förfall, att lagstiftar man bara om något, så vips är det normaliserat. Vi har ju nyligen haft val - men ännu ingen regering. 

I Sverige kan man inte skydda sina gränser, kriminaliteten frodas och man skjuter ihjäl varandra, kastar granater, bränner bilar, hotar SOS-personal osv. Politiker skor sig på skattebetalares bekostnad. Valobservatörer konstaterar valfusk och brister i integriteten vid röstningsförfarandet. Allt sammantaget med Uppdrag gransknings surrogatreportage, för tanken till U-land - något land i Afrika...

Du Gamla - Du Fria???

Valet

ett

Vägskäl

för

Sverige

Kristendom

eller islam

Bibel

eller

koran

Svensk lag

eller...

Om 

Kristus

stod vid 

Sveriges gräns

och sökte

skydd

skulle Han

avvisas

eftersom Han

är just 

Kristendomens

grund

Många svenskar

är döpta

därmed upptagna 

i den kristna

gemenskapen

Konfirmerade

bekräftande

sin vilja att svara 

ja

till Kristus

Som konfirmerad

lärjunge för livet

med 

Första Budets

fundament

i 

hjärtat

Du skall 

inga andra

gudar hava

jämte 

mig

Så, hycklare

och

kristofober

Vänstermedias

viljelösa marionetter

avsäg er det svenska

medborgarskapet

och svenska

traditioner

och värden

Glöm

idrottsliga segrar

då blågult är

färgen

för 

du är väl 

inte nazist

rasist facist

islamofob

En skendemokrati

har Sverige blivit

Mediacensur

av det 

du lärde

dig som barn

Med Tio Bud

som grund och

trygghetsnorm

Så Svea Svensson

på med burkan

fråga din man

din bror

din svåger

vem du får

rösta

på

Oidipus

I Unionens facktidning Kollega nummer 5, finns att läsa ett reportage om mobbning på arbetsplats. Två personer i veckan tar sitt liv på grund av mobbning...

Mobbning i arbetslivet kan appliceras på situtioner i privatlivet / familjelivet. För även där förekommer mobbning. Vuxenmobbning tar sig oftast inte fysiska uttrryck, utan utövas till mycket stor del genom utfrysning från sociala sammnhang i vilka deltagande är normalt. En arbetsplats kan ersättas av en annan. Även om det ibland kan ta lite tid att finna det nya bättre arbetet. Dock kan det vila en trygg känsla i att det i arbetslivet går att lämna en destruktiv situation.

Emedan mobbning i privatlivet, utövas raffinerat genom manipulerande och intrigerande. Och mobbaren använde inte sällan "trojaner" för att nå sitt syfte. Människor som mobbaren brukar via sanktioner och skuldbeläggande. Känner ni igen det hela? Jo, jag har skrivit om det många gånger... Inte riktigt kunnat sätta ord på essensen, förrän nu efter att läst reportaget. 

För oftast behövs bara några rätt formulerade ord, för att bringa klarhet i tanken. Just de ord man själv förgäves sökt. Hur mår man efter tre decennier av förtal, ständig kränkning och utfrysning...? Ja, man börjar ifrågasätta sitt förstånd. Man börjar se på sig själv så som mobbaren ser en. Man tappar tillit och trygghet...

Men varför gick Du inte bara? Ja... frågan är befogad och svaret är komplext. Har man kristen syn på äktenskapet och det finns små barn... och man vill tro att maken skall vakna och värna sin familj... då går man bara inte. Man tror på det goda. Vill se det goda i andra människor. "Vad Gud sammanfogat, må människan icke skilja åt". 

Likväl finns det dem som sätter sig över Guds ord. Som i allt sitt agerande låter andra klä skott för egna misslyckanden och brister. Kvinnor är värst drabbade av mobbning. För flera år sedan kom en studie som visade att en elak svärmor de facto drivit kvinnor i döden. En kall och beräknad satkärring. 

Organisationen Mot Mobbning arbetar för lagförslag om att göra mobbning straffbart. Man nämner straffsats om böter till upp till fyra års fängelse. En utökning av lagtext (kränkning och förtal) i Brottsbalk. Ett utmärkt förslag! Konsekvenserna av mobbning är ett mycket svårt lidande och en nedbrytning som är svår att komma ur. En sanktion mot mobbaren och dem som ser på i det tysta, är ett sätt att befästa samhällets syn på att skada en annan människa.

Det man som mobbad fått och får utstå, kan inte gottgöras med skadestånd. Sår och lidande minskar inte. Inte heller kan väldigt många förlorade år återbetalas. Men det är av största vikt att även elaka svärmödrar och tysta fega medhjälpare, kriminaliseras. De vidrigaste sakerna jag fått mottaga i form av ord och bemötande, har levererats på tu man hand... För mobbaren är feg. Mycket mån om att isolera den som utvalts som mottagare av ormens gift. På så sätt blir den mobbade inte trodd. Mobbare är dubbelnaturer. 

Och jag har nu kommit till vägs ände. Har tagit timeout på grund av bland annat detta. Men vad hjälper det egentligen, när allt fortsätter...? Det finns ingenstans att vila. Stora stresspåslag och "Projekten fortsätter och allt löser sig sedan..." Läs alla inlägg - märkta Dallassallad...

Var finns min Vän, som delar med sig lite av sin styrka, som med Kärlek och Sanning låter mina vingar läka? Var finns Han som vill ha all min Kärlek? Som lägger armen om min axel och säger "Kom Älskling, mardrömmen är över..."

Tumme och pekfinger

Så, nu är valcirkusen åter igång...

I teves partiledarutfrågning klargjorde KD's Ebba Busch Thor att "KD har kristen etisk grund, men det är inte det samma som religion..."

Jag undrade om utfrågaren skulle ta uttalandet ett steg längre... men det uteblev. Knappast förvånande. Men dock ännu ett bevis för vänsterstyrd media. Trump har rätt!

Om kristen etik inte har med religion att göra, så undrar jag vad islamsk "värdegrund och "heder" är för något? Analogt kan Busch Thors uttalande tolkas så som att islam inte är någon religion, vilket tar tanken vidare... I Sverige få ingen diskrimineras för sin religion. Vad bra då beträffande islam. Förbjud moskéer, minareter och böneutrop! För i den Svenska Kyrkan har till och med prästerskapet avskaffat Gud. 

För några år sedan samtalade jag i mail, med en präst. Bibelfrågor. Han jämförde Bibeln med böcker skrivna av Selma Lagerlöf. Så vem vet - Gud kanske är kvinnna... Nåja, kvinnna... Selma drogs ju till likakönade. 

Gud är avskaffad. Även av Kristdemokraterna. Och Ebbas parti krymper. Inte så konstigt kanske? Och Gud är avskaffad också av media, som flitigt sprider arabpropaganda, och underblåser kristofobi. Och även heterofobi.

Staten använder Google som redskap för kontroll av medborgaren. Man bjuder "normal"- och underbegåvade, ego-kickar genom Fejan, Insta och så vidare... och får i utbyte inblick i brukarens tummetottade muffinsbak... med möjlighet att rikta reklam och hjärntvätt. Tala om opium för folket.

Överallt ser man dessa drogade individer, ineslutna i sin smartfån-värld... Ja, jag har ocks en sådan - istället för dator. För jag vill förmedla något! Reflektioner och jag utbrister ideligen likt pojken i Kejsarens nya kläder... att kungen är naken! Och har i över trettio år fått skit för det av fd svärföräldrar med vapendragare. Det finns dem som hellre vänder sig, somnar om och drar sitt täcke av lögner, över sig.

Yttrandefrihet? Nej, det finns inte. Du bloggar ju och uttrycker dina åsikter...? Ja, just därför! Vanliga tidningar publicerar inget systemkritiskt. Så länge du är vänster, rödstrumpa och arabkramare, är debattsidorna öppna. Men är du höger och värnar Gudstro, fosterlandet, det du lärt av föräldrar, skola och det Sverige du vuxit upp i, då Sverige låg i topp i världen beträffande välfärd och ordning... Och är du dessutom heterosexuell - står du för allt detta, då är du facist, nazist, rasist, islamofob, homofob osv. 

Men varför tillskrivs inte en vänsteranhängare, marxist, leninist eller stalinist? De röda fanorna äcklar mig då de har sitt ursprung i blodig revolution! Nazistsymboler tillåtas icke. Men röda fanor...En sådan vidrig dubbelmoral.

Stenkastare mot blåljusfordon / personal och stenkastande vänsterelement som av media kallas "motdemonstranter" när andra försöker tillämpa yttrandefrihet? Ge dessa individer hederliga arbeten inom t ex rivningsverksamhet eller då gatsten skall ersättas av asfalt. Var och en till sitt. Alla har inte studiebegåvning.

Att vara höger, är för mig att tillvarata tradition och den värdegrund som alltid fungerat och som utgjort och för många utgör ramnorm. Sedan finns det plasthöger som i första hand dyrkar penningen och lever ytliga liv. Till dem bekänner jag mig inte. Jag värdesätter som ni vet genuinitet.

När allt sköts via smart-fånen, är det tidsfråga innan man kan ringa och rösta (partival), ladda ner en app och med pekfingret klicka sig fram. Ungefär som i u-länder där ingen kan läsa och skriva. Man lämnar sitt fingeravtryck. Ja, se till det stadiet tåga vi...

Jag avrundar för denna gång. Det lär finnas anledning att återkomma! 

Kram alla!

Fegisar

Det är ganska precis ett år sedan jag var aktiv här. I Januari blev jag sjukskriven på grund av "långvarig stress och fysisk utmattning". Finns mycket jag vill berätta. Men, eftersom jag har ljuskänslighet, skriver jag som sagt, från telefon och meden stylopen. Har ett tangentbord, som vägrar skriva å, ä och ö... 

På hemmaplan egentligen inget nytt. Känner mig bakbunden. Behöver möjlighet till återhämtning, vilket är svårt under rådande omständigheter. Saknar det vuxna och seriösa samtalet som man växer av... Till fd svärmor sade jag för många år sedan, som replik på hennes avoghet mot mitt skrivande, att jag saknade djupet hos svärföräldrarna. "Vi kan nog också vara högtravande". Ni ser kanske problematiken? Hur kommunicerar man med människor som inte har ordförståelse? Eller som har en minst sagt bakvänd värdegrund beträffande intellektuell och reflekterande tankeförmåga. Och som genom åren ägnat sig åt intrig och söndring, via ombud. Allt bottnande i egna tillkortakommanden, komplex och fientlighet mot alla kvinnor, utom dottern.

Så, trots över tre decenniers psykosocialt sjuka beteende, som tagit mina energier mycket tack vare sonen som hennes redskap för sina själviska syften, trots det  avsåg jag gratulera fd svärfar på hans högtidsdag. Men... det lät fd svärmor meddela via ombudet, att hon fann det olämpligt med motiveribg att dottern "kunde bli upprörd" (?!) Dottern och jag har genom åren inte växlat många ord. Hon är mycket forcerad, ställer en fråga, väntar inte på svar utan babblara vidare. När jag var flitig debattör i Sydsvenskan, ringde hon (inte mig) utan "ombudet" och skrek att "nu får det ta mig sjutton, vara slut på de jä-a skriverierna!!!". Ingen av "damerna" har sökt upp mig personligen för att bryta min penna. För ett mot mig illojalt, genom skuld fostrat ombud, räcker.   

Innehållet i mina debattinlägg berörde utbildning, vård, omsorg, livsstil, politik, religion... utifrån ett icke-västervridet perspektiv och borde passat den konservativa roll svärföräldrarna helst önskat ikläda sig. 

Men... kanske var min svenska och mitt uttryck för avancerat? Kanske var det en kombination av språklig oförmåga och illvilja mot den positiva återkoppling läsarna gav mig. Avundsjukans drift lär vara större än sexualdriften.

Lojalitet, är för mig den finaste egenskap jag vet. Den rymmer allt; Sanning, trohet, tillgivenhet, empati, vänskap, lyhördhet, mod och allt det som utgör fundament för min relation till andra... oavsett det är till mina barn, en partner, vän eller min hundkompis.

Det blir märkligt när människor som inte har respekt för andra och som inte känner till uppföranderegler, tar sig mandat att ens ha synpunkter på andras göranden och liv.

Den här bloggen... startade jag i Januari 2012. Det är sex och ett halvt år sedan. Sorgen efter mina föräldrar, var enorm och pennan blev min vän, såsom den alltid varit. Om ni bara visste hur mycket skit, hat och hot jag fått och får för bloggandet... Här finns över trehundra inlägg, om allt mellan himmel och jord. Av någon outgrundlig anledning "råkar" fd svärmor läsa just de inlägg hon finner träffande, känner igen sig i. Då meddelar hon ombudet, som först moltiger för att sedan gå till attack... Då kommer hela radängan om att göra mitt liv till ett ännu större helvete, om jag "inte ger f-n i att skriva".

Låter lite diktatur, eller hur? 

Vi behandlar dig illa, men f-n ta dig om du nämner det någonstans!

Har ännu inte fått kläm på hur jag lägger upp bilder, då ha tålamod! Orden blir också märkliga. Jag kan stava ock skriva, men uppenbart inte telefonen. Ha överseende.

Tack för att ni finns kvar, trots mitt långa uppehåll i uppdatering!

Kram alla!

  

Skam den som ger sig!

Hej igen...

efter ett års tystnad. Så har det blivit av flera skäl. Skriver nu från telefon som jag inte är van vid. Hoppas kunna skriva mer framledes. För kanske har ni undrat var jag tagit vägen?

Finns mycket att reflektera över i och utanför vårt land. Det är val om drygt en månad...  

Vår yttrandefrihet är alltmer inskränkt och är man inte politiskt korrekt sätts likhetstecken med att vara islamofobi, homofobi osv.

Sverige kallar jag numera Absurdistan - för ju mer galet och inkonsekvent allt är, desto bättre.

Integration - är överhuvudtaget inte möjlig när de berörda inte vill integreras. Man tillåter koranskolor, böneutrop och så vidare, tillåter och uppmuntrar parallella samhällsstrukturer...

Ringer man 1177, kan man välja språket arabiska och somaliska. Då kommer man fram omgående. Är man svenskspråkig, är väntetiden ofta en timme. 

Nu avslutar jag för denna gång och hoppas ni kan läsa vad jag skrivit. Har ingen aning alls om hur stor text det är. Bilder får ni vara utan till dess jag får bättre redskap.

Stor Kram!!!