Det var en gång ett land...

Uppdrag Granskning belyste igår surrogatmödraskap...

Vedervärdig företeelse. I detta reportage handlade det om kvinnor i Ukraina och Georgien som föder barn åt bland annat svenska barnlösa par. Av inslagen att döma, framgick att ekonomisk nöd låg bakom de flesta besluten att bli surrogatmoder. 

I Sverige intervjuades jurist på svensk agentur för denna verksamhet. Han såg det hela som ett fullständigt naturligt och normalt förfarande, att mot betalning hyra ut sin kropp för att leverera beställd vara - ett barn.

Jodå, jag förstår att längtan efter barn kan vara mycket stor. Men hur mycket handlar denna längtan efter att få älska ett barn? Att adoptera ett barn, innebär stor och krävande byråkrati. Och jag förstår att en sådan process kan vara själsligt slitsam. De krav man ställer på blivande adoptivföräldrar, borde även ställas på "vanliga" blivande föräldrar. Ett slags "körkort" för att visa att det finns förståelse för och kunskap om barns behov och rättigheter inte minst. För många barn far illa på olika sätt.

Om längtan efter barn innebär att få älska och ta hand om en liten människa, så finns det många barn som skulle behöva möjlighet att komma in i värmen. Men det är så uppenbart att detta "fenomen" inte handlar om ren och äkta kärlek till ett barn, utan om en kvinnas själviskhet. Att till detta frukatnsvärda pris, få ett barn i sin ägo att se sig själv i. Att få barn är ingen rättighet! Det är en bonus. Och kan man inte få barn, finns det massor av individer att lägga sin enormt stora människokärlek på.

I programmet intervjuades surrogatmödrarna, och det skulle framstå hur synd det var om dessa kvinnor! Som med full medvetenhet gått med på sådant här arrangemang, för att de var i penningnöd (!?) De flesta kvinnor vet att graviditet kan innebära risker. Här tillverkas först ett barn i ett provrör och sedan hyr bland andra, svenska par, en livmoder. 

Om kvinnor gör detta för att förbättra sin ekonomi, så undrar jag hur äldre personer i deras länder gör för att öka sina ekonomiska medel? Var finns konsekvent moral i allt detta?

Efter reportaget sitter Barbro Westerholm i studion tillsammans med representant för en förening för dem som använt sig av denna barnhandel. Båda vill legalisera detta i Sverige. Westerholm ser det som en möjlighet att även homo-, bi- och trans-personer skall kunna få barn (!?)

Och skulle jag lägga kristet perspektiv på allt detta, är jag fundamentalist. Men det är ju så i detta land i förfall, att lagstiftar man bara om något, så vips är det normaliserat. Vi har ju nyligen haft val - men ännu ingen regering. 

I Sverige kan man inte skydda sina gränser, kriminaliteten frodas och man skjuter ihjäl varandra, kastar granater, bränner bilar, hotar SOS-personal osv. Politiker skor sig på skattebetalares bekostnad. Valobservatörer konstaterar valfusk och brister i integriteten vid röstningsförfarandet. Allt sammantaget med Uppdrag gransknings surrogatreportage, för tanken till U-land - något land i Afrika...