För mig är ett säkert vårvintertecken, duvor som sitter på taknocken och kuttrar. Så gör de idag! Koltrastarna är aktiva, talgoxarna sjunger och jag har sett skott av snödroppar! Vädret är strax över noll, dis och dimma men ändå den där speciella dagern som infinner sig någon vecka efter nyåret. Den lilla extra intensiteten i dagsljuset. Och en skymning som är lite mera kvardröjande blå, än i December. Dagen har tilltagit och gatlyktorna tänds någon minut senare för varje dag. Till Julen tog jag in körsbärskvistar som nu blommar! Säkert kommer bakslag med kyla och snö. Men - det känns lättare att ta, genom de här små glimtarna och stegen mot nytt liv. Hopp!
Ett annat vårvintertecken är för mig, mitt plötsliga behov av att sortera och städa bland papper och skrivmaterial i skrivbordslådor. Och bland kläder. Jag resonerar att, för varje nyinköpt plagg, skall något eller några andra plagg ut. Jag samlar sålunda inte på mig sådant som "är bra att ha" av "vanliga" kläder. Mina kläder blir aldrig slitna. Så långt vill jag inte bära dem. Jag kasserar alltså inte, utan skänker bort till välgörenhet. Det ger mig en tillfredsställelse att tänka att någon annan förhoppningsvis blir glad för något jag lämnat bort. Jag har själv köpt en del vintage från US. Och gjort en hel del fina fynd av både det ena och andra.
Min stil är klassisk med inslag av förnyelse beträffande färg och material. Dock föredrar jag rena material som bomull, linne, cashmere, merinoull och skinn. Men gosiga lättviktströjor i microfleece (polartech) uppskattar jag också högt. Liksom lättvikts downfiber (blandning av dun och syntetfiber för bästa värme). Som hundägare, blir man ständigt påmind och vikten av att klä sig förnuftigt och komfortabelt. No choice.
Mode ja... Hujedamej vad fult det nu är. Inte på modellerna. Men på många som inte inser att man bör fundera över vilka linjer och kombinationer som framhäver både det ena och det andra. Jeans - ett kapitel för sig. Både beträffande damer och herrar.
Ofta ses unga kvinnor, iklädda så kallade jeaggings - en slags elastiska mycket slimmade jeans. Usch. Rullmopsar tycks tro att dessa tingestar har slankande inverkan. Not! Det blir väldigt mycket grod-look. Eller som ojämt stoppad korv. Oftast i kombination med midjekort jacka, vars huva har gigantisk pälsbräm. I ena armvecket bäres stor tote-handbag och i andra hand en telefon. Dessa unga "damer" kan skådas överallt.
Och var har den manliga värdigheten tagit vägen? Det synes vara praxis med byxlinning snarare under än över, själva myntinkastet. Hur behagligt kan det vara med nerhasad byxlinning och skrevet mellan knäna? Ser ut som ett mycket hastigt avbrutet toalettbesök, då byxuppdragandet stannat halvvägs.
En annan klädföreteelse är dessa förb-de huvtröjor, kallade hoodies. Fy för den lede! Det är nästan hopplöst finna sweatshirts utan huva. När skall man dra upp huvan? Utomhus brukar jag ha mössa. Och inomhus behöver jag inte huva. Det blir inte heller så behagligt med en knölig huva under jackan. Har försökt se mig omkring för att notera hur man bär en huvtröja. Oftast unga "män" iförda säckiga byxor och slapp jacka samt mössa. Med tröjhuvan utanpå mössan (!?)
Anmärkningsvärt är också hur kläderna tycks påverka gångsättet. Gångstilen blir lunkande, vaggande och hasande. Man skall inte döma hunden efter håren, heter det. Ändå säger utsidan en hel del om en persons karaktär och livsstil.
Så...
Eller så...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar