torsdag 28 januari 2016

Earl Grey och jag

Det är Torsdagförmiddag. Precis satt mig med en mugg thé, efter att varit ute med Esko min fyrbente Pumikompis. Han sträcker ut sig på mattan i rummet intill köket. Har torkat hans tassar och smörjt in dem med hundsalva. Emellanåt kommer han till mig där jag sitter och skriver vid köksbordet. Han buffar mig på benet och jag ser bara en lurvig nos sticka fram under köksduken. Jag böjer mig ner och kliar honom bak örat, och får slick på handen, som tack... Även om dagarna varit grå av dis och fukt, så lyser nu solen. Det blåser en del. Men det torkar upp. Och jag njuter av talgoxarna som börjat sjunga upp sig för att snart hälsa våren.

Dagen har tilltagit och den blå timmen - vårvinterns skymning, är något av det vackraste jag vet. Så stilla, meditativ och romantiskt känslofull. Jag skulle kunna skriva om den kväll för snart elva år sedan, då jag mötte den man som sparkade upp dörren till mitt innersta och raserade min gard, i kärlekens namn. Lät min tilllit växa likt fröet i en solvarm drivbänk. Tryggt och nära. "Det är du och jag mot resten av världen..." brukade han säga. Ja, så kändes det. Exakt så. Samma blodomlopp.

Och några rader om honom, blir det. Så när jag efter förlusten av Mamma och Pappa, sökte finna skärvor av min själ, och med tidens lim lappa mig samman likt en kantstött figurin... bad om tid att reparera den jag var och är... kallade han det "svek". Var fanns han när jag föll? Har insett att hans förbrukande av "starka" kvinnor, innebär att den för stunden aktuella kvinnan förväntas klara sig själv i motgång, medan han befriar sig från empati och kräver än mer uppmärksamhet. Den jag älskade var den han ville att jag skulle se. Han som aldrig avslutat en relation, utan att samtidigt vara på väg in i nästa. Det finns uppenbart de som går igång på att leva dubbelliv. Som njuter av tanken på att den ena kvinnan inte har kontakt med den andra. Att det är han i sin mänskliga litenhet som styr och känner lustfylld "makt".
 
Ofta hånade han min "gammaldags syn" på trohet. Så låt mig då vara gammalmodig och finstämd, om det är gammalmodigt unikt att vara inte bara fysiskt trogen, utan även empatiskt trogen. Seriös och genuin. För mig är kärlek, just Vänskap Kärlek Sanning. Uppstår mellan mig och en man, djup vänskap som när tillit, så skapas också trygghet. Som tillsammans med absolut Sanning, utgör bästa jordmån för att känna stark växande Kärlek. Och nog finns det män som också har denna världsbild, olik hans... Som inte konsumerar partners.

Jag tackar därför Gud, för de goda människor som Han då och då låter antingen korsa min väg, eller vars väg löper parallellt med min. Jag tackar för den värme och det ljus, de skänker mig genom vänliga ord och ögon. Jag tackar för deras engagemang som möjliggör läkning, ger energi och djupa andetag.  

 
Framgång är att finna
 
vad Du är avsedd
 
att bli,
 
och sedan
 
göra
 
det som behövs 
 
(Epiktetos)








 



 
 

fredag 22 januari 2016

I vått och torrt

Som ni märker har jag förändrat utseendet på sidan. Den tidigare sidan med den kinesiska muren, har ofta illustrerat den gard jag som så kallat sensitivt begåvad, byggt kring mig för att mildra sorg, smärta, saknad och svek...
 
Min blogg fyller fyra år. Och jag känner en ödmjuk tacksamhet gentemot er läsare som då och då ger mig sådan positiv och varm feedback. Tack.
 
Jag tror ni känner mig ganska bra vid det här laget. Det finns saker som berör mig väldigt illa. Och det är lögner och otrohet. Liksom dumhet och feghet. Egoism och bristande empati. Världen är grym - eller rättare sagt - världen är underbar. Men människan är grym. Därför känner jag ökat behov av att omge mig med genuina människor. Bättre en fågel i handen, än tio i skogen. Det handlar om att lära sig känna igen, tyda och tolka energitagare. Samt försöka skapa inre distans till dem. Inte bjuda in dem och inte släppa in dem i tanke och känsla. Ställ aldrig frågor till en lögnare och fördjupa Dig inte i svaren en bedragare ger Dig. Förvänta Dig inte heller positiva resultat av densammes upprepade utfästelser. Detta är små människor som inte kan bättre än att söka uppmärksamhet och bekräftelse, via Dina känslor och behov - oavsett de är materiella eller känslomässiga. Men det är ingen enkel match att vara selektiv eftersom förpackningen varierar, men innehållet är detsamma. I motgång prövas vännen.
 
För fyra år sedan miste jag mina älskade Föräldrar. Båda inom knappt fyra månader. Sedan dess har jag försökt att åter sammanfoga de bitar som är jag. För då... då gick jag sönder. Helt. Kanske bitarna nu inte är på sina gamla vanliga platser. Men en del sitter åter samman. Och andra har kommit att hamna på nya ställen.
 
Och en mycket stor bit saknas ännu, för att göra mig komplett... Livskamraten. Var är Du?
 
Men... Även om jag här, ofta avhandlar sådant som är svårt och som gjort och ännu gör mycket ont, så händer det faktiskt positiva saker i mitt liv. Jäpp. För några dagar sedan då jag begav mig ut till brevlådan, fann jag i densamma ett mycket vackert stämplat kuvert som bar spår av att först ha landat i snön och sedan återlagts i lådan. Kuvertet höll jag varsamt i min hand, lade det till tork på spisens varma yta medan jag bryggde mitt thé. Jag kunde nästan höra mina hjärtslag medan jag med darrande händer mycket försiktigt sprättade... krafs, rafs, rafskrafs... Jag drog ut arket. Mycket rörda och mycket stolta tårar vätte mina snörosiga kinder, medan jag läste och log... 
 
 
Lovar att längre fram återkomma till detta!
 
 
???
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


måndag 11 januari 2016

Avklätt påklädd

För mig är ett säkert vårvintertecken, duvor som sitter på taknocken och kuttrar. Så gör de idag! Koltrastarna är aktiva, talgoxarna sjunger och jag har sett skott av snödroppar! Vädret är strax över noll, dis och dimma men ändå den där speciella dagern som infinner sig någon vecka efter nyåret. Den lilla extra intensiteten i dagsljuset. Och en skymning som är lite mera kvardröjande blå, än i December. Dagen har tilltagit och gatlyktorna tänds någon minut senare för varje dag. Till Julen tog jag in körsbärskvistar som nu blommar! Säkert kommer bakslag med kyla och snö. Men - det känns lättare att ta, genom de här små glimtarna och stegen mot nytt liv. Hopp!
 
Ett annat vårvintertecken är för mig, mitt plötsliga behov av att sortera och städa bland papper och  skrivmaterial i skrivbordslådor. Och bland kläder. Jag resonerar att, för varje nyinköpt plagg, skall något eller några andra plagg ut. Jag samlar sålunda inte på mig sådant som "är bra att ha" av "vanliga" kläder. Mina kläder blir aldrig slitna. Så långt vill jag inte bära dem. Jag kasserar alltså inte, utan skänker bort till välgörenhet. Det ger mig en tillfredsställelse att tänka att någon annan förhoppningsvis blir glad för något jag lämnat bort. Jag har själv köpt en del vintage från US. Och gjort en hel del fina fynd av både det ena och andra.
 
Min stil är klassisk med inslag av förnyelse beträffande färg och material. Dock föredrar jag rena material som bomull, linne, cashmere, merinoull och skinn. Men gosiga lättviktströjor i microfleece (polartech) uppskattar jag också högt. Liksom lättvikts downfiber (blandning av dun och syntetfiber för bästa värme). Som hundägare, blir man ständigt påmind och vikten av att klä sig förnuftigt och komfortabelt. No choice.
 
Mode ja... Hujedamej vad fult det nu är. Inte på modellerna. Men på många som inte inser att man bör fundera över vilka linjer och kombinationer som framhäver både det ena och det andra. Jeans - ett kapitel för sig. Både beträffande damer och herrar.
 
Ofta ses unga kvinnor, iklädda så kallade jeaggings - en slags elastiska mycket slimmade jeans. Usch. Rullmopsar tycks tro att dessa tingestar har slankande inverkan. Not! Det blir väldigt mycket grod-look. Eller som ojämt stoppad korv. Oftast i kombination med midjekort jacka, vars huva har gigantisk pälsbräm. I ena armvecket bäres stor tote-handbag och i andra hand en telefon. Dessa unga "damer" kan skådas överallt.   
 
Och var har den manliga värdigheten tagit vägen? Det synes vara praxis med byxlinning snarare under än över, själva myntinkastet. Hur behagligt kan det vara med nerhasad byxlinning och skrevet mellan knäna? Ser ut som ett mycket hastigt avbrutet toalettbesök, då byxuppdragandet stannat halvvägs. 
 
En annan klädföreteelse är dessa förb-de huvtröjor, kallade hoodies. Fy för den lede! Det är nästan hopplöst finna sweatshirts utan huva. När skall man dra upp huvan? Utomhus brukar jag ha mössa. Och inomhus behöver jag inte huva. Det blir inte heller så behagligt med en knölig huva under jackan. Har försökt se mig omkring för att notera hur man bär en huvtröja. Oftast unga "män" iförda säckiga byxor och slapp jacka samt mössa. Med tröjhuvan utanpå mössan (!?)
 
Anmärkningsvärt är också hur kläderna tycks påverka gångsättet. Gångstilen blir lunkande, vaggande och hasande. Man skall inte döma hunden efter håren, heter det. Ändå säger utsidan en hel del om en persons karaktär och livsstil.  
 
 
Så...
 
 
 
 
Eller så...
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


lördag 9 januari 2016

På Spåret

Vart är vi på väg?


Texten i teckningen säger;

"Å vem firade du Jul med Gustav?

Fyra minuter med hemtjänsten"
 
 
 
 
Är detta vår välfärd?
 
Ålderstrygghet?
 
Livskvalitet?
 
 
 
 
 
 
 
 
 


fredag 8 januari 2016

Lykta Dörrar

Ser ni Stjärnorna på Slottet? Jag ser inte på teve, men jag lyssnar. Morgan Allings historia berörde. Och jag gläds innerligt med hans revanch. Claire Wikholms sätt mot honom gillar jag inte. Så fult av henne att först fått tagit del av Morgans uppriktiga och osentimentala berättade om en uppväxt, få av oss kan relatera till. Men med normalbegåvad inlevelse, åtminstone kan försöka förstå...  Hon avbröt honom ideligen, och ställde honom korkade frågor. Morgan berättade även om ett återvändande besök till platsen för det fosterhem där han frusits ut och på olika sätt farit mycket illa. Människor från förr mötte upp, kände igen honom och sade att de då för längesedan, hört skriken från "hemmet", men inte vetat vad de skulle göra. Inte vetat vad de skulle göra?! Så oerhört vidrigt! Tysta människor, är för mig dessvärre bekant. Sådana som ser och hör, men som vänder bort blicken. Av feghet. Som inte törs ta ställning. Som vill hålla sig väl med alla och därför kallar sig diplomater. Och, som Morgan sade; Det som är värre än de direkta skador man utsatts för, är de tysta människorna. De som genom sitt val att tiga, gör sig delaktiga i diverse misshandel. För att tiga - hålla tyst, är att hålla med!
 
Claire kallade Morgan för "självgod" när han stolt lät oss ta del av de framgångar som han sedan rönt, och som lyft honom. Tack för det, Morgan!
 
Så hej på er skitstövlar, som regelbundet kikar in här för att bevaka vad som eventuellt skrivs om er. Det finns efter varje inlägg, ett kommentarsfält i vilket ni kan framföra era synpunkter. Ni har genom åren fått för er, att det går hur bara som helst att göra illa och tillika begära tystnad om vad ni gjort och alltjämt gör. Ibland tänker jag att jag skall anteckna allt för att dokumentera. Men, det är som om jag med tiden byggt in ett filter och ser er för de ynkliga människor ni är. Ibland tränger ändå viss jävelskap igenom...
 
Det handlar om sådant som väcker flashbacks. Som reaktionen på inlägget Hudlös. Allt jag där skrivit om, kom tillbaka. De hade "råkat" klicka sig in här. Läst och tycker det är förfärligt. Enligt utsago var inte hela inlägget genomläst. Än mindre den bifogade länken. Så de gav sig själva anledning att projicera sina egna tillkortakommanden - för känslan av att vara "utpekad", då "så många känner igen..." Ups, då... Är karaktärerans agerande eller icke-agerande så välkänt?

Har de senaste åren mött annans beteende / inställning, som gick ut på att jag skulle vara tacksam för vad som erbjöds mig och samtidigt tolerant beträffande diverse förödmjukande uttalanden och sätt. Det tycks mig vara så att dessa sociala kameleonter behöver någon med reducerad tillit, som har behov av sanning och empati... Någon de kan "leka" med (falska löften), på sin egen bakgård - för att förstärka sitt ego och därmed orka bära upp sin ständigt sprickfärdiga fasad.  


 
Med hot hålls porten mellan bakgård och huvudentré låst
 
För det som sker och sägs på bakgården får aldrig komma fram 
 
Och skulle det ändå, trots allt nå ut, sker två saker
 
Repressalier samt förnekande och idiotförklaring
 
 
 



 
 
 
 
 
 



 
 
 
 
 
 

onsdag 6 januari 2016

Göteborgskt

Här får ni
 
en Göteborgsk
 
bildvits 
 
som
 
motvikt
 
till inlägg
 
av allvarligare
 
karaktär
 
 
*****
 
 
Vet ni vad detta är?
 
 
 
 
 
 
Jo, det är ett RUT-avdrag!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


söndag 3 januari 2016

Om Ateism

Julhelgen är nu slut och med tanke på att flertalet inför och kring Julen, prefererat vallfärd till Mammons tempel i stället för till Kyrkan, finner jag det lägligt att här nedteckna ett föredrag, som min Käre och då blivande... bad mig avfatta åt honom, då han skulle hålla föredrag om ateism. Sommaren 2010. Jag skrev det 23 / 6 - 2010.
 
Om Ateism
 
"Ateism (av grekiska icke gud) är positionen att det inte finns någon gud, gudar eller högre makter. Begreppet är omdiskuterat och spänner från begreppsbenämningen avsaknad av tro (på någon eller några gudar eller högre makter) till definitionen en tro (på att det inte finns någon eller några gudar eller högre makter). Många stora uppslagsverk i världen anger båda definitionerna samt preciseringar som ligger i dessa.
 
En ateist gör ett aktivt ställningstagande och förhåller sig till existerande religioner. Den som helt avstår från att tycka någonting alls, ligger närmast den definition av ateism som varken medför tro eller inte tro. En inriktning inom ateismen säger att en äkta ateist är en person som helt enkelt är omedveten om guden. Man talar om svag och stark ateism. Och den svaga ateismen ligger närmast det vi kallar agnosticism. agnostiker vill däremot inte kalla sig ateister för att de inte kan motbevisa guds existens. Svag ateism kallas för agnostisk ateism, negativ ateism eller implicit ateism. Stark ateism kallas ibland positiv ateism eller explicit ateism.
 
Ateism kan också delas in i allmän och specifik ateism. Allmän ateism innebär att man tar ställning till alla gudar medan ateism i specifik mening tar ställning till en personlig gud och allvetande, allsmäktig gud och skapare av himmel och jord. Ateism i allmän och specifik mening finns i negativ och positiv form. 
 
Nonkognivistik ateism är åsikten att ordet "Gud" är språkligt meningslöst. För en nonkognivistisk ateist är således påståenden som "Gud existerar" eller "Gud existerar inte" meningslösa. En sådan ateist räknas som en negativ ateist.
 
Liksom för ordet ateism finns flera tolkningar av vad ordet agosticism betyder. En vanlig uppfattning är att en agnostiker är en person som varken tror eller inte tror att Gud existerar. Sådan agnosticism är kompatibel med negativ ateism. Det ligger således ingen motsägelse i att vara både agnostiker och negativ ateist samtidigt. I begreppet agnosticism ligger att man inte kan veta om man kan veta något om Guds existens. En agnostiker kan alltså vara ateist eller teist. Agnostcism är enbart ett ställningstagande till möjligheten att veta någonting om Guds existens. Vissa agnostiker anser att det dessutom innebär att tro eller inte tro på att Gud existerar, eftersom  man inte kan bevisa eller motbevisa på rationella grunder. Denna betydelse är kompatibel med negativ ateism. 
 
Ateism beskrivs av vissa som en hållning grundad på antaganden i samma grad som religioner bygger på tro. Ateism är avsaknad av denna tro och att man inte behöver bevisa att Gud inte finns, eftersom bevisbördan ligger hos den troende.
 
Så för att kunna svara på frågan om vad ateism är, måste man veta vad Gud är och vad somligger i gudsbegreppet. Det teologiska argumentet för Guds existens innebär att livet eller universum är så komplext att det måste vara skapat. En sådan evidensbaserad hållning innebär att man således bör förutsätta ateism så länge bevis på en Gud, saknas. En annan variant är urmakaranalogin, att hur osannolikt, komplext och ändamålsenligt universum och livet än verkar, så måste en skapare vara mer osannolik och komplex än vår skapelse och därför mycket mindre sannolik. 
 
Vad är Gud? Är gudstro och religion samma sak? Kan Gud ingå i ens livsåskådning utan att man är religiös? Är Gud religionsbunden? Har människan skapat Gud för sin trygghet? Ateism är mer utbrett nu när vi är välutbildade och lever i samhällen med hög teknisk standard. Hur kan det då komma sig att trots mobiltelefoner, datorer, GPS, stora plasmaskärmar, förmåga att kommunicera och resa världen över, så är ensamhet och bruket av lyckopiller, så utbrett i industriländerna? Är det så att då vi fyller Guds rum inom oss, med materiellt överflöd och låter Gud flytta ut, så uppstår ett stort tomrum i våra liv och själar, och vårt mentala bohag blir inte komplett förrän vi åter välkomnar Gud att bo hos oss?
 
Hur definierar man Gud? kan Gud ta sig fysiska uttryck? Gud skapade människan till sin avbild och skapade man och kvinna. Således är Gud inte genusbunden, men gav människan två kön för fortplantning. Hur kommunicerar Gud med oss? Är Gud vår inre röst som inte gör sig förstådd i uttalade ord, utan i känslor och det vi kallar intuition som styr våra val och vårt agerande, men även känslor såsom Kärlek och våra normer? Har moral och etik alltid kopplingar till religion? Det finns de som hävdar att detta finns inom oss oavsett trosuppfattning. Om moral och etik fanns inom oss som en naturdrift, skulle vi ju se detta även bland djur. Människan skulle kanske ta lite mer lärdom av djur beträffande vad som är naturligt för artens bestånd. Men moral och etik förutsätter social intelligens, vilket vi i och för sig kan se hos en del djurarter, dock på ett primitivt stadium.

Att Gud hör bön (är min övertygelse). Och kanske hör Gud när vi i vår tur visar oss öppna för att lyssna. I samma andetag jag tänker och skriver denna mening, finns medvetenheten om teodicéproblemet; Hur kan Gud tillåta världens ondska? Varför svälter människor? Och varför för man krig i Guds namn? Gud skapade oss till sin avbild... Lägger vi allt lite för lätt i Guds händer? Så älskade Gud världen... Vi är således avbilder och hur visar vi att vi älskar världen? Kan man bygga rymdfärjor för att upptäcka rymden och bygga elektronkanoner för att utforska mikrokosmos, borde vi kunna exportera kunskap om byggande av infrastrukturer och stå för resursfördelning.

Vi har ansvar. Och har man dessutom kunskap, skall man dela med sig. Har man resurser skall man hjälpa. Har man en gudstro, har man ansvar. Men inte för att pådyvla andra sin trosuppfattning eller för att tävla i godhet. Utan vi bär ansvar för våra gärningar. Vi är våra handlingar - facta probant. De mest religiösa staterna i US, toppar statistik när det gäller mord, våldtäkter osv. Annat exempel i världen, är begreppet "heligt krig". Hur kan det anses vara heligt att släcka liv? Och var går gränsen mellan fundamentalism och "vanlig hederlig tro"?

Så för att återknyta till avd ateism är, kan man nog enklast säga att ateism är motsatsen till gudstro. Och kan nog inte defineras tydligare än så, om man inte samtidigt definierar gudsbegreppet. Vad jag funderar över är hur man kan vara ateist rent intellektuellt och empiriskt, när det man förnekar är en tro? Man vet med andra ord inte vad man förnekar..."

Min käre höll föredraget, som enligt utsago rönte stor uppskattning. Men... det var dock inte jag som fick den officiella "äran", utan han.

Jag kan kort summera min tro på Gud som Skapare, så här; Tanken att blinda naturkrafter skulle kunna koppla samman de 2 000 enzymer som livet är beroende av, är lika sannolik som att slå 50 000 sexor i följd med en tärning. Eller att en tornado som blåser genom ett skrotupplag, slumpmässigt skulle åstadkomma en Boeing 767.

 
Och jag brukar inte ställa mig frågan hur allting tillkommit - utan Varför.