Sölsidan

Har inte uppdaterat på ett tag. Känt att jag behövt bottna i mig själv och bara låta de dagliga rutinerna lunka på. Tror faktiskt det är bra att göra så ibland. Komma ikapp sina egna tankar och känslor.

 

För några dagar sedan blev jag uppringd av filmproducent som hos KB's filmarkiv, funnit en film som Pappa gjort. Producenten håller på att ställa samman en dvd om folkparker, och Pappas film med mig som liten flicka i Malmö Folkets Park under 60-talet, kommer att finnas med. Vad Pappa skulle känna sig hedrad! Han har ju varit med i andra filmprojekt också... Han var verkligen duktig, med fingertoppskänsla för tajming, stämningar, miljöer och ljus... Som Jan Troell...

 

Det är helt fel omständigheter omkring mig. För månfärderna fortsätter. Utan farkost. "Den kommer se'n..." Han tycker vi skall hålla jämna steg, att jag skall dela konsekvenserna av hans omdöme, med honom. Vi har aldrig varit lika. En gång i tiden trodde jag dock att vi hade samsyn på familj och ekonomisk trygghet. Men, ack vad jag bedrog mig. Grundligt. Så går det innan man mist sin sociala oskuld. Då man tror att människor är som man lärt i söndagsskolan eller i Katolska Kyrkans Kindergarten. Och jag garanterar att insikten är chockartad, av att uppleva dåraktighet från inte bara första parkett, utan också som ofrivilligt indragen i scenens handling... En chock som omvandlats till sorg, över år och tid som gått... då jag önskat leva någon annanstans på motsatta villkor.  

 

Med hybris - "min advokat tar varje vecka del av mina rapporter om hur jag har det", hypokondri - "får inte anstränga mig, för då kan kärl brista i hjärnan", trots att samma läkare rekommenderar gymträning (?!), mycket snack och värdelösa löften, så har han fått människor med sig. Liksom banker. När sedan tiden kommer ikapp, blir han "offer" för en ond värld (halleduttingen, då...) Han hånar människor med framförhållning, omdöme och som försöker leva förnuftigt, för att likväl anse att just dessa skall bidraga åt honom. Mental och social indolens, stavas det. Redan från barndom kommer jag ihåg barn med dessa drag - "Du bjuder, du har ju godis kvar..." eller "jag hann inte göra läxan, så jag skriver av dina svar" eller "du lånar mig en femma, du får den sen" osv. Fy sjutton, vad jag tyckte och tycker illa om sådana individer! Verkligen! From the bottom of my heart!

Han var mig praktiskt behjälplig med körningar av saker, vid tömning av mina Föräldrars bostad. Jag satte 5 000 SEK på hans konto, för att täcka drivmedel. Dessa återsände han till mitt konto, med motivering att han ville ha dubbelt upp. Vilken makalös fräckhet!

"Du är alltid på ett jävla pissehumör numera..." (den verbala nivån). Pardonez moi, men hur svårt är det att hålla sig för skratt, när gäldenären helt saknar skrupler? Jag får inte ihop det... För har man miljardär i släkten och mycket förmöget syskon och västkustsk båtmiljonär i bolaget, varför inte vara släkt- och vän-lojal?   

 

 

  

 Så, var är era plånkor???