Som vanligt är det de större högtiderna, som påverkar känslor av Saknad och Tomhet efter dem som alltid funnits där. En sådan här dag skulle jag ringt eller mött Mamma och Pappa. Vi skulle önskat varandra Glad Pingst. Och Mamma skulle sagt "Var rädd om Dig Kära Lilla Snus..."
Nu finns ingen som visar den omtanken. Det mest vanliga är att man mister en förälder i taget. Man hinner då "vänja" sig vid tanken på att ens föräldrar faktiskt inte alltid skall finnas där. Och kanske har man syskon, att dela tankar och praktiska göranden med.
Men att varken ha syskon eller en förälder kvar, är fruktansvärt svårt. Känns som man vill klä av sig ett faktum som gör ont. Man vill vakna på morgonen och tro att allt är annorlunda.
Att nu stå inför ännu en flyttning initierad av HK, utan att veta vart... gör inte saken enklare. Hur kan man vara så korkad att säga upp ett boende, innan det finns ett annat...? Jo, det är sant. Och de känslomässiga och positiva banden till snälla och goda människor, blir med ens kristallklart tydliga. Ett stadigvarande Hem med intelligent, empatisk och positiv Livskamrat, är mitt mantra. Kram på er!
Rössjön i Hänryckningens skrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar