Behandlar vi verkligen varandra, så som vi själva vill bli behandlade? Teknik och utveckling framskrider. Men hur är det med empatin och kärleken till nästan? Har utveckling blivit avveckling av de mänskliga värdena? Hur ofta säger vi inte "hinner inte" eller "har inte tid just nu"? Och vad är det vi sparar tid till, genom att vidtaga så kallade tidsbesparande åtgärder? Fysikern Bodil Jönsson, Lund tog för ett antal år sedan upp denna fråga om tiden och hur vi väljer att disponera den. Vore det bara så att vi hade en tidsbank med ett tidskonto, från vilket vi kunde göra insättningar och uttag, så vore det relevant att spara tid.
Empati kan just vara att ge någon av sin tid. En pratstund eller ett möte över en kopp kaffe. Ett mail. Ett brev eller ett telefonsamtal. Multinationella företag tjänar stort på vårt lika stora behov av mänsklig kontakt, privat eller i vårt arbete. Den ena pekplattan avlöser den andra. Och de kan allt! Man laddar ner appar (lustigt likt ordet nappar) som i ett naffs förenklar vår tillvaro, via pekfingret. För några år sedan sågs nästan varenda vuxen gå omkring och dricka ur medhavda vattenflaskor, vilket gav association till vuxna med nappflaskor. Nu pekar man på pekskärmar och laddar alltså ner "appar". När mobiltelefonen blev var mans egendom, kallades den för "nalle" - Ring mig på nallen, sade man. Kanske är och förblir vi barn i vårt behov av kontakt?
En tanke som ofta slår mig, är hur det kan komma sig att vi är så uppkopplade och kommunikativa via all denna teknik - men så andligt, själsligt, existensiellt och intellektuellt ensamma??? I mediabruset matas vi dagligen med ytlighet. Känns som det råder en boom av ytlighet. Ta bara tevetablån som exempel. Vi skall stylas om, för vi duger inte som vi är! Våra hem skall stylas om, för de duger inte som de är! Och för våra middagsmenyer, höjs ribban ständigt. Och matterminologin är idag ett eget språk.
Jag är svag för vad jag brukar kalla 70-talsmat. Ungefär då Sverige började glänta på köksdörren för influenser från andra länder, och tog sig an de nya recepten men gav dem svensk touch. Det gillar jag! Det här med maten var dock en parentes i sammanhanget.
Ytlighet. Hur skall lättpåverkade barn och ungdomar kunna stå emot trender och utseendefixering och hur kan de låta bli att prioritera på annat sätt, när skolan indirekt uppmuntrar till denna rangordning, genom att inte dela ut betyg, förrän i elfte timmen??? Kan inte låta bli att använda uttrycket "det är så dags att pinka till kväll, när halva natten har gått..." Förstår inte pedagogerna inom utbildningsväsendet att elever behöver ärlig och öppen vetskap om sin reella kunskapsnivå? Ge eleverna focus på sin utbildning - istället för att invagga dem i tron att de alla kan bli rockstars!!!
Denna enkla åtgärd, skulle kunna få svensk skola att åter ligga i topp bland världens bästa skolor. Som ständig syndabock för elevers bristande kunskaper, används argumentet "för små ekonomiska resurser". Fel! Se vilken ordning och uppmärksamhet som råder i U-länders klassrum. Med sämre ekonomi än i svensk skola, berättar elever att de vill fortsätta studera. Alltså är studiemotivation inte kopplad till skolans ekonomiska resurser.
Jag har eftersändning av mina Föräldrars post. Och idag kom post från banken, adresserad till Käre Pappas dödsbo. Så här börjar brevet; "Vad har du för planer i år? Nyåret innebär lite av en nystart - nya mål och utmaningar. Det är väl ganska vanligt att så här års se tillbaka på året som varit och planera för det som ligger framför oss". Tryggt att veta att banken även tänker på oss i vår himmel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar