Den goda relationen.

Vad utmärker en god relation? Oavsett det är vår relation till föräldrar, barn, livskamrat, vän, bekant, kollega eller granne - vad är essensen i det som är gott? Jag har genom åren, av och till funderat över det. Och så vid ett tillfälle hörde jag en formulering (var och i vilket sammanhang har jag dessvärre glömt), men som jag tycker ger en träffande sammanfattning. Min definition av ordet älska är att se någon genom själens ögon. Alltså; "Att älska någon, är att se den så som Gud avsåg då Han skapade henne / honom". Så tror jag att det är!

Man skall vara generös med bekräftelse. Vara medmänniska - inte motmänniska. En god förälder är inte konflikträdd och sätter kärleksfullt (och tidigt i barnets liv), upp gränser. Gränser som blir en famn av trygghet. Och vidgar famnen allt efter barnets mognad att själv ta mer ansvar. Det finns paralleller i två teveprogram - Jo Frost som Supernanny och Cesar Millan som pratar med hundar. I båda fallen handlar det oftast om föräldrar eller hundägare som inte kan sätta gränser och undrar vad det är för fel på barnet respektive hunden. Gränser är kärlek och vägledning åt både barn och hund. Logsikt. Då undrar jag varför de flesta innerst inne förstår detta, men när man applicerar samma tanke på samma barn, men i skolmiljö, då ropar man högt från vänsterflanken att betyg är orättvist eller att barn mår dåligt av krav eller ordning och reda i klassrummet. Disciplin verkar för övrigt ha blivit ett fult ord numera.

Att ge barn frihet under ansvar, betyder inte att man "släpper tyglarna" och låter det gå vind för våg. Man definierar för barnet, innebörden av begreppet ansvar. Tydlighet. Så borde det även var i klassrummet. Ja, jag är starkt kritisk till dagens skola. Och jag avskyr när föräldrar anser att "allt är samhällets fel" eller "skolans fel", när allt ansvar för individens beteende i klassrummet, stammar från föräldrafamnen eller brist på den. Skolan är en institution som förmedlar kunskap - inte en uppfostringsanstalt. Vad hjälper det med större anslag och högre lärarlöner för att göra läraryrket attraktivt, när en del av barnen inte ens har grundkunskap i hyfs?

Vänskap, grannsämja och bra stämning på arbetsplatsen bygger på Den Gyllene Regeln. Och se människan för den han eller hon är. Om grannen inte hälsar vid brevlådan, hälsa i alla fall. Det finns kanske en förklaring i en dålig dag. Då känns det bra med ett vänligt leende.  

Relationen till livskamraten och tvillingsjälen är för mig omtanke om varandra. Och att ge varandra svängrum att utvecklas, lyhördhet och uppmuntran. Och även om man är gift - betrakta varandra som  vore man varandras älskare / älskarinna. Förgyll varandras vardag. Och hjälps åt att utföra de vardagliga sysslorna, utan schabloniserat genustänk. Återkommer till detta med manligt och kvinnligt. Här kommer relevant dikt, skriven av mig under 90-talet; 

Frihet

Ge mig vingar,

låt mig flyga,

sväva över fälten,

lämna mörkrets köld.

Känna solens hetta

värma

mina kinder!

Ge mig vindar,

ge mig luft,

låt mig andas,

känna styrka!

Frigör mig från bojor,

lossa

mina band!

Ge mig tiden,

ge mig livet.

Låt mig vandra,

ta min hand!

Jag vill älska

nu och alltid!

Känna vindarna

av frihet

men ej

utan

kärleksband!