Sorg - Läkning

Teckendikten som jag avslutade gårdagens rader med, utgjorde mitt bidrag i en sms-tävling i poesi, som tidningen Sydsvenskan utlyste för elva år sedan. Bidraget kom tvåa. Språket och språkbruk, betyder mycket för mig - det talade och det skrivna. Det är i språket vi "syns" och möts. Tycker mig dock märka en pågående utarmning av vårt vackra svenska språk. Via datorns intåg i våra liv, har svengelskan fått allt större utrymme. Utöver detta nya trendspråk, råder förkärlek till att hugga rumpan av ord. Exempel; "modde" (moderat) eller "credd" (engelskans credit) och så vidare. Andra exempel är dialektala modeord som "husena" (husen), "stog" (stod), "bäbis" (baby), "bäige" (beige), "mä" (nej, jag avser inte något onomatopoetiskt uttryck från klövdjur, utan rätt och slätt ordet "med"). Eller klassikern "massäck" - matsäck.

Skräckexempel på förvrängning av språket, är teveprogram i vilka sjungande begåvningar ges juryutlåtande, i stil med "Nice outfit, schysst combo, du är grym. Lots of credd för dina moves. Sjukt bra! Magiskt för du rockar fett..." Varför kan man inte säga "Snygga kläder, bra kombinerade, du är bra. Mycket beröm för dansen. Jättebra och det låter jättebra..."???

Idag är det alltså tre månader sedan Pappa gick bort. Så för att fortsätta på det jag började berätta om igår, är det lämpligt att ta upp detta med sorg. Hur bemöter man någon som mist en nära anhörig, som betytt allt för en? Definitivt inte med tystnad!!! Vid båda mina Föräldrars bortgång, har jag råkat ut för att personer som träffat dem vid olika högtider och födelsedagar, inte kondolerat. Sådant gör inte sorgen lättare att bära. Det hör till god ton att skicka ett kort eller ringa. Hur svårt kan det vara? Lyssna, lyssna och lyssna, är ett gott råd. Sorg kan inte påskyndas, lika mycket som man kan påskynda ett stort kroppsligt sår, att läka. Olika människor har olika läk-kött. Så är det också med sorg. Beroende av våra referenser och vikten på vårt bagage, kan det bli olika tungt. Sorgearbete - är ett rent kroppsligt och själsligt arbete, för det åtgår oerhörda mängder energi att försöka resa sig igen. En förstående omgivning som inser det, är den största hjälpen! En person med sorg, kan behöva allt ifrån praktisk hjälp till att få höra några goa' ord, med jämna mellanrum. Eller sällskap på promenader! Det är viktigt att då och då gå ut i friska luften och ta djupa andetag! Njuta av de små sakerna. Mindfullness (med vakna sinnen i nuet), kan vara att försöka koncentrera sig på hur ett litet fyllt kex smakar, vad det består av och hur smaken av olika ingredienser framträder. Och det kan vara att sitta och följa fåglarna i trädet utanför köksfönstret. För det handlar om att ge sig själv paus i sorgen - låta tanke och känsla få vingar. En stund. För i dessa ögonblick läker man. Man byter ut delar av sorgen och tar in ny kraft. Carpe Diem.

Man bör inte starta nya omvälvande projekt mitt i sorg. Den måste först sjunka in och finna sitt rum i det inre huset. Det sker inte snabbare av hurtfrisk omgivning. För stress blockerar naturlig läkning. Det sägs att allt blir lite lättare eller ändrar karaktär efter begravning. Jag, kan bara tala utifrån mig själv. Och jag tror att det är svårt, så länge man håller på att tar reda på till exempel tillhörigheter till den man mist. Jag inbillar mig att detta först måste göras, för att kunna ta nästa steg i bearbetande-trappan.

Sammanfattningsvis; Allt vad I viljen andra skola göra eder, det skola ni ock göra dem - Den Gyllene regeln är sedan barndom, mitt mantra. Använd språket och räcker inte orden, skänk ett leende eller ge en Varm Innerlig Kram.

Så här diktade jag på 90-talet;

Insikt

Nyvaknad

ur en evighet.

Med klädnad av dagar

likt pärlor

trädda på tråd.

Där står jag

naken och skör.

Med svävande tanke

och blick över havet.

Men med vingar

som bär.