Jag tycker inte om att gnälla och klaga. Men nu skall jag klaga på alla människor som gjort till sin livsuppgift att ständigt klaga - på allt! "Vädret är för varmt", "Vädret är för kallt", Teve-programmen är för tråkiga och pinsamma", "Grannen skrattar för högt", "Helgerna är tråkiga", "Har svårt för den och den, för den ser ut si och så..." und so weiter...
De människor jag avser, är inte dem som drabbats hårt av något oförutsett och liknande, utan jag syftar på dem som på det hela taget har det ganska bra både materiellt och med hälsan - men som inte tycks uppskatta någonting i livet, utan muttrar endast när det borde var på sin plats med positiva och värmande ord. Lite mer mindfullness, tack!
Människor som ständigt klagar och som alltid ser problem före lösning, och som inte kan glädjas med andra eller ens finna anledning till utbrista i ett "Bravo!" eller att le det där hjärtegoa' och varma leendet som sprider sig till mottagaren, dem skall man hålla sig långt ifrån. Energi-tagare, kallar jag dem. För precis som man kan sprida god och positiv stämning, så lägger sig dessa kverulanters tristess-gnäll, som en grå filt över omgivningen och smittar.
Något jag funderat en hel del på under denna sorge-tid efter mina Älskade Föräldrars bortgång, är den känsla som då och då kommit över mig... Att när det gör så fruktansvärt ont och Saknaden är gigantisk, så är jag tvärsäker på att bästa sättet att visa dem min Kärlek och min Högaktning, det är att ta vara på livet - stunden - ögonblicket. Och att försöka göra gott bland människor. Försöka sprida så mycket värme jag bara kan. Få människor att känna sig bekräftade. Ringa de där "höra-hur-Du-mår-samtalen" och ta mig tiden att vara här och nu - bottna i mig själv.
De människor jag avser, är inte dem som drabbats hårt av något oförutsett och liknande, utan jag syftar på dem som på det hela taget har det ganska bra både materiellt och med hälsan - men som inte tycks uppskatta någonting i livet, utan muttrar endast när det borde var på sin plats med positiva och värmande ord. Lite mer mindfullness, tack!
Människor som ständigt klagar och som alltid ser problem före lösning, och som inte kan glädjas med andra eller ens finna anledning till utbrista i ett "Bravo!" eller att le det där hjärtegoa' och varma leendet som sprider sig till mottagaren, dem skall man hålla sig långt ifrån. Energi-tagare, kallar jag dem. För precis som man kan sprida god och positiv stämning, så lägger sig dessa kverulanters tristess-gnäll, som en grå filt över omgivningen och smittar.
Något jag funderat en hel del på under denna sorge-tid efter mina Älskade Föräldrars bortgång, är den känsla som då och då kommit över mig... Att när det gör så fruktansvärt ont och Saknaden är gigantisk, så är jag tvärsäker på att bästa sättet att visa dem min Kärlek och min Högaktning, det är att ta vara på livet - stunden - ögonblicket. Och att försöka göra gott bland människor. Försöka sprida så mycket värme jag bara kan. Få människor att känna sig bekräftade. Ringa de där "höra-hur-Du-mår-samtalen" och ta mig tiden att vara här och nu - bottna i mig själv.
Ok Surkart, montera den här på ryggen!
Det finns säkert en variant för sura gummor också.
"Den som gnäller över småsaker,
är inte större än så..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar