Igår tittade igenom femton diamagasin med 36 bilder i varje, 540 bilder... oj, vad många! Bilderna spänner sig över en dryg tioårsperiod under sextio- och sjuttiotalet. Om jag bortser från mina känslor för Mamma, Pappa, Farmor, Farfar och Gudmor, så påminde mig bilderna också om hur det var att växa upp under dessa decennier - innan det fanns dator, mobil, stereo och färg-teve. Jojo, det gick att leva då också!
Man promenerade eller cyklade till sina kompisar, ringde på deras ytterdörr och frågade om de hade lust att komma med ut. Ibland, om det var långt till kompisen, frågade man sina föräldrar om lov, för att ringa. Hemma fick man ett klockslag för att infinna sig till middagen. Teve hade en kanal och det var sensation då TV2 kom. Liksom stereosändning i radio. Man lyssnade på Tio-i-topp eller Kavalkad, på så kallad rör-radio. Hade man tur, var man ägare till en bärbar kassettbandspelare, från vilken man med mikrofonen i hand, spelade in musiken från rör-radion. Färg-teve var också sensationellt. Inte alla hade känsla för att ställa in dess färg och kontrast, vilket ledde till att personerna i programmen, hade morotsfärgad hy och fotbollsplanerna blev skarpt neongröna.
De flesta barn och ungdomar cyklade. Och man såg många fler cyklister då än nu. Liksom folk som bara var ute och promenerade. Tror att all denna teknologi som nu finns, bidrar till fysisk ohälsa, genom stillasittande liv. Folk förflyttar ändalykten från sängen till frukostsstolen, till bilen, till kontorsstolen, till bilen, till hemmet, till middagsstolen, till teve-fåtöljen, till stolen framför datorn, till sängen och så vidare...
Ljuset och dagen var annorlunda förr, inte bara genom att foton ändrat färg. För det är precis som om dagsljuset var något varmare då. Kan det vara luftföroreningar som påverkat ljusgenomsläppet...?
Det doftade annorlunda förr. Man kunde promenera förbi hus där någon husmor lagade söndagsstek. Och någon kokte kalvkött med dillsås, eller kalops. Mitt i veckan doftade det stekt sill, köttbullar, kålpudding med rårörda lingon eller stekt fläsk med löksås. Ibland doftade det nybakat, av matbröd eller kanelbullar och varm chocklad. Dess dofter är inte vanliga längre och jag saknar dem.
Jag hör inte till dem som säger att precis allt var bättre förr. Men mycket var det. Människan blir inte lycklig utan sina drömmar. Att inte få allting färdigserverat, skapar en enorm kreativitet, oavsett det handlar om materiella önskningar eller sensualismen i en relation.
För nog är den godaste karamellen, den man suger på. Inte den man direkt sväljer.
Jag älskar att skapa och vara kreativ så fort tiden medger. Och jag har en viss förkärlek för garn. Garn är och har varit en av mina terapier i sorg och stress. Mönster skissar jag själv fram och gör beräkningar efter masktäthet, ritar och skapar. Nedan följer exempel på enkel, virkad myströja i mohair. Tröjan är fjäderlätt och har en fin passform då den är virkad endast i luftmask-bågar.
Myströja i Mohair
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar