Har ägnat en stor del av helgen åt att sortera gamla böcker som varit Mammas och Pappas. Allt ifrån gamla skolböcker till psalmböcker och katekeser. Flera av dessa böcker är skinnband, som med åren blivit mycket torra och ljusa av sol och temperaturskiftningar. Jag har ett enkelt och billigt knep att hålla just sådan här gamla böcker "i trim". Om man inte har tillgång till ganska kostsam konservatorolja, har jag kommit på att man på mjuk trasa, mycket försiktigt gnider bokryggen med en liten mängd fiskarsmorning. Och så polerar man med mjuka rörelser. Resultatet är slående! Det blir så bra! Härlig lyster och doftar gott med skinn som mår bra.
Foton har jag även gått igenom. Pappa var hängiven fotograf på fritiden. Och duktig sådan. Det han inte kunde om kameror och fotografering, var inte värt att veta. Han hade passion för naturfoton och stilében. Han framkallade och kopierade själv, genom att ofta omvandla badrummet till mörkrum. Och hans favoritfoto, var liksom det är för mig - svartvitt. Det skulle vara papper med silveroxidskikt för att få bilder med sidenmatt yta och den svartvita ton som ger mjukare, varmare och lugnare kontrast än svartvitt foto på vanligt högblankt kopieringspapper. Jag är även mycket förtjust i brunvitt, så att fotona ser riktigt gamla ut.
Det känns lika svårt varje gång jag tar mig an ett "lass" med saker. För allt skall bedömas och alla beslut är mina. Precis så som det var när Pappa insjuknade och det var mig läkaren vände sig till med diagnosen och prognosen. Samt den fortsatta omvårdnaden och sedan beslutet om förflyttning till Hospice. Varken Mamma eller Pappa önskade bli så kallade "vårdpaket", vilket jag också tryckte på i min läkarkontakt. Värdighet är viktigt hela livet! Så för att återgå till detta med mina Föräldrars tillhörigheter, så är jag mycket tacksam för att få hjälp av anhörig, med att bära och köra saker, eftersom jag själv har en whiplashskada med nedsatt styrka i armarna som följd. Men jag behöver det även av känslomässiga skäl. Därför känns det som salt i sår när samme person, tanklöst uttalar att "Det skall bli skönt när det här tivolit är över!" Med samme person diskuterade jag Fjärde Budet (Du skall hedra Din fader och Din moder). Kan för mig översättas med att Du skall agera i livet, så att Dina Föräldrar kan vara stolta över Dig. Att vara till heder är detsamma som att hedra. Men då hade jag fel, för betydelsen skulle vara underkastelse - även det vuxna barnets underkastelse (?!) Men det rimmar ju väldigt illa med "Allt vad I viljen..."
Jag tror stenhårt på att det är i barndomen vi blir dem vi är. Får vi massor av kärlek och bekräftelse, så blir vi kärleksfulla och uppmuntrande. Men får vi höra att det vi gör alltid kunde ha varit bättre, eller blir jämförda med andra barn, så föds frustration och känslomässig inåtvändhet. För att återknyta till tidigare inlägg (Sanning och konsekvens), så är det kanske så barnet blir mytoman. En sträng, krävande men ständigt missnöjd fadersgestalt som i stället för tillit, bygger upp barnets murar i sitt sökande efter trygghet. Och vips har barnet gjort sin egen fantasivärld till den verklighet det delger föräldrarna och senare i livet, alla andra som den möter...
På tal om möten, så trodde jag det var ett tidigt Aprilskämt när man på Rapport berättade om ett fenomen som kallas Klass-safari. I Stockholm anordnas bussresa för folk som vill titta på hur man bor i bostadsområden med höga huspriser. Detta arrangeras för att få folk att känna klass-hat. En slags uppvigling... Invånare i dessa områden kände sig som apor i bur. På denna safari berättade guiden om vad invånarna tjänar och hur mycket skatt de undkommit med mera. "Allt vad I viljen..." Alltså bör det vara ok att anordna omvända safaris, där man får åka runt i ytterområden och se när det kastas sten på utryckningsfordon. Och samtidigt bli upplyst om hur mycket detta kostar samhället... Få exakta siffror på vad vandalisering, misshandel och dödsskjutningar kostar. Nej, jag tänkte väl det.
För "Allt vad I viljen"... gäller uppenbart bara ena parten - när dårskap får råda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar