Erotik.

Främling... Som en sådan känner jag mig numera ofta ofta ofta... Eller som en Gäst hos verkligheten (Pär Lagerkvist 1925).  För någon dag sedan skulle jag använda Google sökmotor och såg på dess förstasida, reklam för de senaste inläggen i Youtube. En ung kvinna vid namn Hanna Widerstedt håller en fyraminuters monolog om att hon minsann "bara vill knulla". Hon förklarar vidare att "alla nittiotalister är mer kåta än andra, typ alla sjuttio- och åttiotalister som bara vill gifta sig och skaffa barn" (!?) Tar hon hem en kille "skall han bara göra sitt, sen' kan han dra!" Den unga "damen" berättar i ett annat Youtubeklipp att hon "har fobi för fattiga människor". Hon "är rädd att fattigdom smittar om hon sitter nära någon som ser fattig ut".

Två saker slår mig; Antingen är hon en god representant för nya tidens individer av honkön som anser att frigörelse är normlös sex. Jag kan inte kalla dem "kvinnor". Snarare konsumtionspirayor - av ting och människor. Med andra ord är hon då själv, så fattig en människa någonsin kan bli. Eller, så är Widerstedt en smart megabluff som parodierar tidens karaktärer, som har självförtroendet och hjärnan i märkesväskan. Personer vars empati får arktiskt klimat att framstå som tropiskt. 

Jag är femtio-/sextiotalist och har som liten flicka upplevt och fascinerats av flower power och som ung tonåring, hippiekult med afgahnpäls, pannband och det glada sjuttiotalet. Den frigjordhet som då fanns, var inte utan värme - så som den är idag. Och trots att jag är en öppen person, så är jag innerligt trött på den allmänna sexualiseringen av allt och alla! Av media serveras vi, kändisars sexliv,  deras sexdebuter och efterföljande relationer, oavsett de stannat kvar i garderoben eller nyligen kommit ur den... Who cares?

Var finns individer som uppskattar romantik och att gå på gammaldags träff och sedan ha sällskap...? En romantisk middag med levande ljus, sedan ha följe fram till porten och så förhoppningsvis få en kyss på kinden. Känslan av oändlig väntan på att telefonen skall ringa. Avtala om en kväll på bio, och få möjlighet att sitta nuddande nära varandras armar. Kanske hålla handen om filmen är spännande eller gripande. Göra cykelutflykt tillsammans. Gå på fik och äta semla eller tura med båten till Danmark. Promenera i Lunds Stadspark och få ett infall att gå på Bach-konsert i Domkyrkan, en Augustikväll då ett stilla regn avlösts av det guldgula aftonljuset som silats genom de åldrande trädens grenverk, in genom kyrkofönstren. Sitta där i kyrkbänken intill varandra och bli ett med stunden. Uppslukas och uppfångas i en tidlös oändlighet. Eller en höstkväll på Malmö Operans föreställning La Traviata. Eller en stadsrundtur med Rundan-båten genom Malmös kanaler. Eller besök på gallerier och muséer. Gå på loppmarknad eller antikvariat och finna de där två muggarna eller den där boken som sedan blir en älskad symbol till minne av ett sådant där gyllene ögonblick... Detta är Vägen till mitt hjärta - definitivt inte den Widerstedtska. 

Undrar om inte sex (idag) à la Widerstedt, kan liknas vid snabbmat? Nu skall jag inte bli ekivok, utan jag gör denna koppling syftande på kvalitén. Om jag skall äta en god middag, så blir den extragod i en estetiskt tilltalande interiör, naturskönt belägen. Erotik som enligt mitt synsätt, innefattar allt som talar till ens sinnen i det nära umgänget med Livskamraten, skall avnjutas som den godaste av måltider, i annat fall tror jag relationen snabbt utarmas, får näringsbrist av ensidig kost...

Samtal - Kan inte få nog av god kommunikation! I dialogen, mötet med blick och kroppsspråk, ser man sig själv och andra. Utveckling är för mig, modet att företa Den Inre Resan. Många som befinner sig mitt i livet, skall se världen, resa till Asien för att finna sig själv. Men lika lite som man kan resa ifrån sig själv, så kan man heller inte plötsligt hitta sig själv i en annan världsdel. Folk får säga vad de vill om Björn Ranelid. Men jag gillar hans språk och budskap. I synnerhet när han beskriver just detta om det inre resandet - "att den längsta resan är den mellan huvud och hjärta". Amen.