Vägen Hem...

Böcker är ett underbart transportmedel för att företaga den Inre Resan. Den senaste månaden har jag brukat mig av fyra dito;

 

Vargarna och Påfågelkungen av Lars Rosander - 1978 - (342 s) 

 

Lars Rosander är född i Landskrona 1935. Militär yrkesbana så som chef för pansartruppernas kadettskola i Enköping. Debutromanen Vargarna från Elba, en historisk roman som lika mycket sprudlar av stor och viljestark fabuleringsglädje. Ett säkert stilistiskt handlag och gedigen sakkunskap. I boken Vargarna och Påfågelkungen får man följa Vargarna på nya äventyr - i en härlig skröna där kung Gustaf IV Adolf spelar en om icke just gloriös, så dock framträdande roll... 

 

"Europas öde i händerna på en svensk ex-kung, landsflyktig och inte påfallande begåvad?

 

Jo, minsann! Napoleon, på frammarch igen efter exilen på Elba, menade att Gustav IV Adolf kunde spela en avgörande politisk roll. Enda kruxet var att den befängde svensken ställde ett besynnerligt krav. Nå hinder är till för att övervinnas, och vilka skulle inte övervinna dem om inte Vargarna från Elba! Kumpanerna Noirot, Szymalski och Zitti går i aktion igen - med den vackra erotiska alläterskan Erika. Den arme svenske ex-kungen skulle bara veta vad som väntade honom... Det blixtar i den här muntert galna romanen; blixtrar av blanka vapen, bukiga flaskor, kvickheter och stollerier. Hör hovarnas smatter, lyss till intrigörers konspirationer, förfasas över kvinnors falhet, rygga för mordiska skumraskfigurer - galoppera med Vargarna! Och lär känna den sällsamme kung Påfågel!"

 

En underhållande bok som jag hade bråttom att följa. Mycket humor och rika detaljbeskrivningar. Härliga karaktärer och en spännade tidsresa, om man som jag högt uppskattar den i berättelsen skildrade tidsepoken!

 

Mitt betyg; 4 av 5

 

 

********** 


 

Skugga av Karin Alvtegen - 2007 - (362 s)

 

Karin Alvtegen är en av Sveriegs mest framgångsrika författare. Hon är hittills översatt till tjugofem språk och har tidigare utgivit Skam, Svek, Saknad och Skuld. Skam har också blivit nominerad till Duncan Lawrie International Dagger-priset.

 

"Nobelpristagaren Axel Ragnerfeldt har allt han någonsin kunnat drömma om. Älskad, beundrad och högaktad för sina böcker kan han på ålderns höst se tillbaka på ett långt liv kantat av framgång. Han är arbetarsonen som tack vare si flit blev nationalikon för hela det svenska folket, en man vars ryktbarhet är så stor att ingen i hans närhet kan undgår att påverkas av den.

I skuggan av Axels framgångar lever sonen Jan-Erik, som försörjer sig på att förvalta faderns livsverk. I bakgrunden finns också modern Alice, Jan-Eriks bedragna hustru Louise och dottern Ellen. Tillsammans upprätthåller de bilden av den litteräre giganten. Men så avlider en ensam åldring och ett ödesdigert händelseförlopp sätts igång. I kvarlåtenskapen hittas uppgifter om familjen  Ragnerfeldt som tyder på en långt mörkare historia än den ljusa framgångssagan. En historia som rymmer fasansfulla hemligheter, svek, lögner och död... I den psykologiska thrillern Skugga berättar Karin Alvtegen en grym historia om medaljens baksida och det pris som vissa människor är beredda att betala för att uppnå odödlighet." 

 

Jag hör inte till dem som brukar läsa moderna svenska deckare. Låter mig inte ryckas med av priser och press. Men gjorde här ett undantag. Har ju läst Larssons Millennium böcker. De är en alldeles egen genre och fullt i klass med Dan Brown. Skugga imponerada inte, med vare sig story eller språk. Vad är tjusningen med denna typ av deckare? Jag erfor inte någon känsla av intelligent och listigt upplägg av berättelsen. Den är förutsägbar. Med tanke på det enkla språket, inser jag att boken är helt kommersiell. De flesta läsare är inte språkligt skolade och sväljer deckare, som snabbmat. Sålunda en volymprodukt. Skugga - ligger i skuggan av annat jag läst.  

 

 

Mitt betyg; 1 av 5

 

 

**********


Spel i Kulisser av Sven Stolpe - 1952 - (361 s)

 

Sven Stolpe behöver knappast någon presentation. Han var och förblir ett verbalt visdomsgeni.

 

Spel i Kulisser är en flerbottnad roman om familjen Falk och människorna i dess närhet. Allting är inte alltid vad det synes vara. Boken innehåller dialog mellan karaktärerna. Men man kommer dem framför allt mycket nära genom deras tankar och inre samtal. Så stor detaljrikedom att scenerna blir som att betrakta impressionistisk konst. Författarens värdegrund är kristendom och Gudstro. En stark berättarkonst gör att jag inte rusade genom boken. Blev stundtals rörd till tårar och behövde då och då stanna upp och begrunda Livet. Tillika ett fantastiskt språk som man inte längre finner bland den svagpresterande massan. 

 

 

Mitt betyg; 5 av 5


**********


Omvägen Hem av Staffan Bergsten - 1985 - (284 s)

 

Staffan Bergsten är docent i litteraturvetenskap och poetik i Uppsala. Han har tidgare utkommit med tå mycket väl mottagna romaner; Gamle Kant och Olyckan. Och har skrivit doktorsavhandling om T S Elliot. Bland övriga behandlade författare är; Erik Johan Stagnelius, Gustaf Fröding, Erik Axel karlfeldt, Tomas Tranströmer och Katarina Frostesson. Staffan Bergsten medverkade mellan åren 1961 till 1991 i radioprogrammet Svar Idag, Sveriges Radio P1. Samt litteraturkritiker Upsala Nya Tidning.

"Omvägen Hem är en stor och mycket fängslande familjeroman. Familjen heter Werle och driver en liten möbelfabrik i Småland. De är frikyrkliga och skötsamma - till dess sprickor börjar visa sig i den aktningsvärda fasaden. I centrum står Hanna. Hon är viljestark och energisk. Och hon blir så småningom en ansedd och självständig kvinna. Men hennes liv blir, trots den goda ekonomin och den respektabla karriären, ingalunda bekymmersfritt i den fjärran storstaden. Kring Hanna grupperar sig fyra generationer av hennes familj - levande och engagerande människor med typiska eller säregna öden, som vart och ett på sitt vis speglar den svenska tillvarons förändringar under Hannas långa livstid." 

I en av mina boklådor märkt "Olästa svenska", stack jag på måfå ner handen och tog upp en bok. Det blev denna - Omvägen Hem. Märkligt kändes det efter hand som jag läste, och insåg att bokens Hanna i mångt och mycket är ju jag själv. Hon är inte bara min namne. Hon lider även om min migrän och blev bemött som jag blivit, vid akut insjuknande. Hanna och jag tänker mycket lika. Och reflekterar över samma saker. Har samsyn på den Äkta Kärleken. Detta är en bok full av liv och klokskap, som manar till eftertanke. Att följa Hanna genom hela hennes liv, var att företaga den Inre resan - Inte som Omvägen Hem - utan som Vägen Hem.

 

 



Mitt betyg; 4 av 5

 

 

**********

Böcker är sanna vänner som skänker trygghet

även då de vänder ryggen till