Amazon

Varför bloggar jag? Den frågan ställer jag mig då och då. Och varför har jag en hel del läsare, som på olika sätt funnit mina ord?

 

Antingen driver man en blogg med kommersiell inriktning, för att göra sig en hacka på att kunna stava till diverse produktnamn. Eller så önskar man nå tänkande och refleketerande läsare. Jag hör inte till den förstnämnda kategorin. För mig har skrivandet alltid funnits som en självklar del av mitt liv. Oavsett det rör samhälle, politik, religion, prosa, poesi med mera - att få andra att känna igen sig i det jag berättar eller att bara få någon att stanna upp Och som en egen ventil för tankar kring händelser och värderingar. Den som målar och komponerar musik blir inte i lika hög grad misstänkliggjord, så som den skrivande blir. Av någon anledning... 

 

Är författaren kanske lika obehaglig som nykteristen på en fest? Den nyktre som sitter där och ser hur de andra med fyllans hjälp, släpper loss dårskap och spärrar? Det dåliga samvetet, som bjuds inblick bakom rämnade fasader . "Ja, det här med att du inte dricker alkohol, kan ju bli besvärligt i vår relation - för hur skall det förklaras för de andra?" Ja, så lät det. Och det beskriver hur djupt rotat det osunda är. Alkohol är ett legitimt gift som negativt påverkar kroppens alla celler. Fördummar, undergräver glömska och lögnaktighet samt befrämjar diverse sjukdomstillstånd. Det går lika bra med äppelcidervinäger om man tänker på positva effekter för blodet osv. Och åtskilliga avhandlingar bekräftar alkoholens och andra drogers skadeverkningar. Ponera utbyte av den vackert etiketterade och dyrt inköpta alkoholen mot en tub kontaktlim eller T-Röd, som går laget runt bland rödvinsmosiga gubbar i svettiga kavajer och flabbande paljettför(packade) solrynkiga tanter. Ett socialt emballage som utgör hårfin skillnad mellan parkbänk och skinnsoffa.   

Men nu var det inte alkohol jag främst avsåg ägna dessa rader. Men likväl illustrerat exempel på ständigt ifrågasättande av den som valt att avstå alkohol-leken Följa John.

Vad är det som gör att ni Kära läsare, återkommer och läser det jag skriver? För ni skall veta att jag känner mig oerhört ödmjuk och smickrad av de kommentarer och mail ni sänder mig! :-) En stor Kram till er!

Och så finns det dem som tittar in här... Inte för min skull. Inte för att begrunda och reflektera över berörda ämnen. Inte för att ge feedback. Inte för att dela och visa gemenskap i det skrivna ordet. Och absolut inte för att lämna någon kommentar! Det törs de inte. Nej, de tittar hit för att söka eventuell förekomst av eget namn. För att bevaka sin "heder". Se till att inget ofördelaktigt läcker ut om dem. Inget som rör den ohederlighet de visat mig (och andra).

Rädda är de att någon "googlare" skall kunna länka dem till deras gärningars bakgård. Att någon för dem (i stunden) betydelsefull person, råkar ta del av deras avfall. Oavsett det är en ny sängvärmare, föreningskompis eller investor och samarbetspartner. Det får på inget sätt framgå hur de beter sig bakom den flinande förställningen. Själva bär de inget som helst ansvar för sitt beteende.

Läsare har noterat att några inlägg försvunnit. Korrekt. Så är det. Namn- och identiteslösa inlägg var det. Likväl skulle de tas bort, därför att de berörda inte ville läsa om sig själva. Och det är ju väldigt märkligt, för jag tvingar inte någon att besöka min sida... Den ene; "Du tar bort inlägget omedelbart, för jag har bomber som jag kan få att explodera, det vet du!" Ja, nu är det så att min garderob tåler dagsljus. Varenda skrymsle av den. Vita lögner, smussel och svek är som sagt, inte min thékopp. "De som trampat på min heder, har jag krossat och de har aldrig rest sig mer". Och jag borde reagerat då jag initialt mottog orden; "Den här gången tänker jag vara rak..." Brukar således inte vara rak?

Den andre (som oftast med mammas hjälp, har koll på inläggsläget); "Om du skriver någonting om mig, så skall du få ett helvete, det lovar jag! Det spelar ingen roll att du inte skriver mitt namn, för andra kan ju räkna ut att det handlar om mig!" Är månne detta "käcka" beteende så välkänt? Och hur vet de "andra" vem jag är? Hmm...

Vad är det som gör att en del individer besitter två så markant olika sidor - en extern och en intern? Och varför har jag (och säkert flera med mig), tolererat detta - att hanteras ovarsamt och kränkande? Min erfarenhet säger att dubbelnaturer är själsligt förkrympta och komplexfyllda karaktärer. Ser sig dock som hjulnav och gör vad de kan för upprätthållandet av den fantastiska självbilden. Med lögner och överdrifter om sitt ego, övertygar de. Hankar sig fram i livet med stående inbjudan till ständigt ny publik. För repetoaren är begränsad och kräver efter en tid, nya beundrare. 

Varför har jag gått i fällan och uppmärksammat dessa fullblodsegoister? Längtan efter genuin tvåsamhet - en 50/50 man-kvinna-relation. Bestående av värme, empati, förnuft, intelligens, humor och ett rent och fräscht Hem. Har för övrigt genom åren, lagt märke till att de som slarvar med hygien även "slarvar" med sanningsenlighet. Dessa sociala cirkushästar är snabba att "lyssna av", snabba att smickra och fjäska, när det i själva verket är deras sätt att genomdriva sin vilja att nå en hängiven hjälpreda. Som den "duktiga flicka" jag är, tillika med kristen värdegrund (man skall vara tolerant), har jag varit ett enkelt rov. Så var går gränsen mellan att vara en lyhörd medmänniska och totalt själutplånande? Matas man med efterlängtade gemensamma framtidsplaner och utgår ifrån äkta och djup kärlek, så passeras gränsen obemärkt. 

Så, som svar på detta inläggs inledande fråga, började jag blogga i Januari 2012, efter ett Sorgens år - 2011. För att läka. I början av 2012 höll jag på att avveckla och försälja mitt Föräldrahem. Det tar hårt på en. Och det tog hårt på mig. Inte minst därför att jag vid den tidpunkten levt väldigt många år i stress och i väntan på min vän. Min gräns var passerad, jag var trasig och hade helt tappat bort mig själv. Han påstod då att jag lämnade honom, för att jag inte med tillräckligt engagemang uttryckte lycka över att vi skulle kunna börja leva ihop. Lycka? Inte en enda gång bar han mig, lättade mina bördor. Inte erbjöd han sig som lagkunnig att (åtminstone tillfälligt) ta hand om mitt ärende (Försäkringskassan). Inte en enda hemlagad middag eller smörgås bjöd han mig. Inte en enda gång reste han med mig till Malmö, för att hålla mig i handen, då Käre Pappa låg på Hospice. Say no more... 

En normal Man skulle hållt om mig. Spjälat mina brutna vingar. Torkat mina tårar. Värmt mitt hjärta då jag frös. Plockat mig sommarblommor. Läst tänkvärda rader för mig. Kurat skymning med mig. Med milda ögon och en blick full av den innerligaste av kärlek sagt; Min Älskling jag bär dig tills du är hel... och jag vill dela dina minnen. En sådan Man skulle göra mig till den Amazon jag är, när jag likt Fågel Fenix, breder ut mina vingar över oss.

 

 

En sådan Kärleksfull och Intelligent Man vill jag dela Livet med!

Som inte vill äga mig, utan som vill se mig, och som vill bli sedd av mig

 

Älskade, jag vet att Du finns!

 

 

Det blir ett citat i stället för bild, med tanke på den smärta jag genomgick då det förväntades att jag kunde ställa sorgen åt sidan och samtidigt visa glädje och lycka;

 

"Man kan inte döda sorg med lust",

citat ur boken Spel i Kulisser av Sven Stolpe (Bonniers 1952)   

  

Kulisser

En gång i månaden ligger "Sveriges mest lästa tidning (upplaga 2 150 778 ex)" i min brevlåda. Jag talar om Vi i Villa. En mer hurtig och kommersiell tidning, får man söka länge efter. Ja, jag är medveten om att det är en reklamtidning. Och...

 

Tidningens budskap är solklart - Hur mycket du än anstränger dig, så duger det inte. Du är hopplöst efter, för det är nya trender varje månad. Annonser och reportage signalerar hälsa och mycket högt ekonomiskt välstånd. Från första till sista sidan skall man;

Fixa själv i sommar, gräva damm, bygga trädkoja, skapa en växtportal, göra en ljusbrunn, frossa i rabarber, testa grönt på grillen, vinna kampen mot ogräset, plantera som proffset, gräva för pool, installera spa, byta ytterdörr, byta fönster, förstärka växthuset, skydda mot inbrott, bygga stuga och förråd, fixa uterum, handla trädgårdsmöbler på Ikea, installera kamin, plantera rosor i mängd, köpa gräsklippare, lägga sten, kriga mot myror, byta panna, skapa en välkomnande entré, tvätta tak, mäta radon, torka ur källaren, odla salladskål, hänga markiser, kanta rabatter, byta staket, designa trappa, isolera glas, måla med Caparol, byta garageport, bygga drömkök, lyckas med jordgubbar, bada bastu, vårda träd, bjuda på chockladmousse, rengöra plattor, fixa skorsten, köpa soffa, Demi Deka, upptäcka Västkusten, renovera fritidshuset (det också?), ordna rent vatten i brunnen, lösa korsord (hur har man tid med det?), planera begravning (inte konstigt med alla dessa måsten...), tvätta med högtryck, skapa en fin brevlåda... och shoppa, shoppa, shoppa... kuddar, dynor, mattor... Och naturligtvis bära kläder som matchar det hela. Och se fräsch och nyduschad ut!

Glada familjebilder, lekande barn och leende föräldrar. Dream, dream, dream... all you have to do is dream... Som om inte detta ständiga hemfixande vore nog... Man skall även vara engagerad i annat också; Tillaga senaste recepten (toppa varje gång), träna, gå på gym, resa jorden runt, curla barn... Och vara frisk och glad.

Tillika tillbringa timmar med att twittra, instagramma och fejsbucka (en del stavar ordet mail, på svengelska - mejl... därför kul att hantera dessa (as)sociala begrepp, på samma konsekventa sätt :-)

 

Vi i Vila

  

 

 

 

 

 

Skåne - Sveriges Hjärta

 

Ack Skåneland Du Sköna

 

 

Bilder tagna en liten

 

bit från mitt

 

sovrumsfönster

 

 

Ingenstans i landet

 

doftar det så gott

 

som i Skåne

 

 



 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



Alltid redo - för vad?

Sedan urminnes tider har jag haft scouternas almanacka. Den har följt med i livet, som en trevlig tradition. Lätt att med dess hjälp memorera namnsdagar, vilket brukar vara mycket uppskattat av dem jag gratulerar.

 

Nu har jag emellertid börjat fundera över vad som hänt med budskapet i denna traditionellt svenska almanacka. Får jag förresten säga orden "traditionellt svensk", utan att kallas rasist? Inför varje högtid har denna almanacka alltid varit försedd med ett blad som kort berättar om kommande högtid. Inför Kristi Himmelsfärds dag, stod nedanstående text att läsa. Känns märkligt att scouterna KFUM - KFUK som värnar om samvaro och gemenskap, vars många medlemmar är barn och ungdomar, uttrycker sig så tanklöst! Vad jag syftar på är att man kanske har almanackan hemma, men av olika anledningar har man inte råd att skicka sina barn på olika läger. Och kanske är det en ensam familj utan möjlighet att vara just tillsammans med så många. Eller är det en ensamstående förälder som känner utanförskap, av olika anledningar. Det kan även vara en fattig eller ensam pensionär som inte har någon att umgås med. Listan kan göras lång...

 

Jag tycker det kunde räcka att man på bladet för Kristi Himmelsfärds dag, skrev som man alltid gjort - att det var den dag då Jesus lämnade lärjungarna och for till himlen... Men sådant är inte längre PK (politiskt korrekt), för Jesus är numera avskedad från ett land som även sparkat kristendomen som värdegrund. Vem är man rädd för att stöta sig med? De invandrade och deras religion?

 

Beträffande Pingsten, står i denna alamanacka numera ingenting alls! För något år sedan skrev man att Pingsten var / är den tid då lärjungarna fick alla språk att för att kunna föra ut den kristna Budskapet i världen. Och på lappen för Julafton står  i år; "Idag firar det kristna Sverige minnet av Jesus födelse i stallet i Betlehem". Det "kristna Sverige"??? Trodde det var vår statsreligion???

 

På lappen nedan står att man på Kristi Himmelsfärds dag - "kanske konfirmerar sig" - Men Konfirmation är ju bekräftelse av Dopet. Man kan inte konfirmera sig borgerligt, även om det begreppet förekommer. För vad i består då bekräftelsen? Att man låter sig upptas i det socialistiska kollektivet??? 

 

På denna scoutrörelsens almanacka var jag så kallad evighetsprenumerant. Och för något år sedan, kom meddelande om att det blev för dyrt att fortsätta med att distribuera almanackan till oss evighetsprenumeranter. Så nu får man köpa den. Vilket jag naturligtvis inte kommer att fortsätta med!

 

 

Inkonsekvens



 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



Amazing Grace

Det har än en gång, gått ett tag sedan jag senast skrev. Har inte riktigt haft den ro jag behöver och tycker om, då jag sätter mig för att skriva, vid köksbordet som har en ytterst central roll i min tillvaro. Så har det alltid varit. Där spisar jag inte enbart mat, utan även böcker, tänkvärda texter, där telefonerar jag, där bedrev jag även mina studier och där skriver jag till er... Vid just det köksbord som också mina barn satt vid då de växte upp, där berättade de om sina skoldagar medan de drack mjölkchoklad och åt ostsmörgåsar... För det är vid köksbordet de äger rum - de flesta samtalen och där fattas flera av besluten i våra liv.

Jag läser en hel del böcker. Nu senast en fantastisk gammal bok. Med ett ständigt aktuellt ämne. Den är skriven av en engelsk dam vid namn Ellen Gould White (1827-1915). Boken heter Vägen till Kristus. Ja, jag inser att några av er slutar läsa här, för att detta med tro intresserar inte alla. Men det gör inget. För det finns också de som gärna läser vidare! Boken är översatt till en mängd olika språk. Den är lättläst (150 sidor) och den gav i alla fall mig, flera fina aha-känslor. Vidare är den högt uppskattad av tusentals läsare. Jag tänker inte påtaga mig den omöjliga uppgiften att återge bokens innehåll. Det skall upplevas, då vi alla tolkar och tar in saker och ting, på ett högst individuellet sätt. Jag kan helt enkelt bara rekommendera den. Prova på bibliotek eller antikvariat. Den bok jag har är tryckt 1945.

Imorgon är det Kristi Himmelsfärds dag. Säkert ingen märklig dag för många, som istället beger sig till närmsta shoppingcenter, utan någon tanke på varför de är lediga med åtföljande "klämmedag". Det är 40 dagar efter Uppståndelsen, som Kristus gjorde sin himmelsfärd och gick från ett sätt att leva, till ett annat.

En klok god vän skrev nyligen till mig; "Vi råder inte över var någon annan befinner sig i sin relation till Gud. Att vara född i en kristen familj eller vara medlem i något kristet sammanhang ger i sig inget som helst samband med vårt absoluta grundbehov; detta att personligen födas på nytt av Guds Ande. Tillhörigheten i Guds Familj hör totalt samma med att vara född av Gud..."

I mina tidigare (kärleks) relationer, har jag i min innerliga längtan efter att ge och få kärlek, empati och bekräftelse, anpassat mig... Jag har anpassat mig så mycket att jag gjort våld på mig själv, min identitet och min värdegrund. Vi människor är olika. "Och en del väljer att klara sig utan de andras närhet eller hamnar djupt under känslan av att vara mobbad av andra som kör på i brutal okänslighet till och med för sina allra närmaste. Man kan inte ens med bästa egna försök till anpassning, ändra på andra..." (citat god vän).

Vi är våra handlingar. Att leva osunt, kortsiktigt och ostrukturerat, är som att planlöst strö några frön för vinden och hoppas på god och riklig skörd. Och när den uteblir, tro att andra skall komma till undsättning. Man måste inte och man kan inte älska alla. Inte dem som ansvarslöst upprepar sina dåliga gärningar och inte dem som ständigt gör illa, i själviskhet och utan ånger. Dem skall man vända ryggen. Alla relationer som inleds i lögn, kan aldrig bli sanna eller göra gott.

Aktiv och daglig bön är vägen till inre harmoni. Bön kan utövas precis var som helst. Själv tar jag gärna det inre samtalet med Gud, medan jag är ute med Esko (Hundén). Då passar jag även på att tacka Gud för träden, den blå himlen och den nya gräset. Jag tackar för humlors surr och sparvars kvitter. Jag tackar för fältens underbara dofter, för körsbärsblom och för leendet jag möter då jag hälsar på den äldre damen med rollator. Jag tackar för att vara här och nu. För glädjen jag erfar i mitt hjärta... Tack Herre!

Som ni alla vet, driver jag inte någon kommersiell reklamblogg. Men - jag vill här göra ett undantag. Därför att det underlättar bönen att rent fysiskt hålla i en Frälsarkrans. Nedan ser ni originalet ihop med mina tidiga egentillverkade dito! En virkad och en bestående av fynd från min knapplåda...

Hursomhelst, så finns denna Fräslarkrans att köpa på till exempel www.bibelbutiken.se till priset av cirka 150 SEK. Frälsarkransen är skapad av biskop emiritus Martin Lönnebo. Varje pärla har en särkskild betydelse. Och dess antal är arton (Bibelns hebreiska ord för Liv). Martin Lönnebo har valt att låta sin royalty för Frälsarkransen gå till Individuell Människohjälp (IM) där han har inrättat en fond i sonen Jonas namn, för barn och unga med psykisk utvecklingsstörning.

 

Köp den för andras och för Din egen skull!