I anledning av föregående inlägg, om ordenssällskap och dess förnekande av den absoluta sanningens existens, kommer här några ytterligare reflektioner kring sanningsbegreppet.
Inom juridiken åligger det alltid den som påstår något, att framkomma med bevis. Sålunda är det rimligt att den som hävdar att absolut sanning inte finns, också presterar relevant tes för sin slutsats.
Å andra sidan gäller samma bevisbörda, för den (oss) som hävdar den absoluta sanningens existens;
Enligt www.synonymer.se är sanning detsamma som; riktighet, riktigt påstående, faktum, verklighet, realitet, dogm, grundprincip. Motsatsorden anges som; lögn, osanning. Så, den eller de sällskap som står bakom tanken att absolut sanning inte finns, lever därmed sina liv i lögn och osanning. Sanningen är relativ, säger de. Är den?
Hur kan sanning vara relativ? Betyder det halv-sanning? Nästan-sanning? Kanske-sanning? Var går då gränsen mellan hel- och halvsanning? Vem är då så sann att den kan sätta gränsen? På samma sätt är frågan om vem som sitter med sådan sanning, att den kan tilldela någon "sanningens grad", i sällskap som inte tror på absolut sanning? (!)
Gå ut en sen och stjärnklar natt... Stå där alldeles stilla och lyssna på tystnaden... Andas djupt och nollställ tankarna... Bli ett med stunden... Var här och nu... Nog känns litenheten inför det mäktiga Världsaltet... Det finns ju där, även om vi inte känner dess rätta namn, därför att vårt sinne är begränsat.
Likaledes råder mer eller mindre begränsning inom alla vetande-sektorer. Medan (svar) sanning finns, även om den i varandet, inte är funnen. Beträffande människan, så är exempelvis läkarvetenskapen konkret i orsak och verkan. Man ser samband i sina respektive sammanhang och så vidare. Däremot är själen så mycket större än kroppen. Dessutom har den lika stor variation som det finns individer. Psykologi är därför en ytterst spekulativ "vetenskap", vars slutsatser alltid haft och har kort datum. Oftast syftande till att (in absurdum) navelskåda sin utövare. Vid behov av själavård, skulle jag personligen föredraga en diakon - mer genuin och klok än kommersiell och karriärlysten. Men det kanske också avspeglar mitt behov av och strävan efter just sanning - äkthet.
Åsikter om sanningen kan skifta. Men sanningen exiterar likväl. Några påstod förr att jorden var platt, andra att den var rund. Oavsett dessa åsikter så var / är det ett faktum att jorden är rund. Sanningen är oföränderlig, men åsikterna om den, skiftar. Konklusion; Absolut sanning finns!
Inom juridiken åligger det alltid den som påstår något, att framkomma med bevis. Sålunda är det rimligt att den som hävdar att absolut sanning inte finns, också presterar relevant tes för sin slutsats.
Å andra sidan gäller samma bevisbörda, för den (oss) som hävdar den absoluta sanningens existens;
Enligt www.synonymer.se är sanning detsamma som; riktighet, riktigt påstående, faktum, verklighet, realitet, dogm, grundprincip. Motsatsorden anges som; lögn, osanning. Så, den eller de sällskap som står bakom tanken att absolut sanning inte finns, lever därmed sina liv i lögn och osanning. Sanningen är relativ, säger de. Är den?
Hur kan sanning vara relativ? Betyder det halv-sanning? Nästan-sanning? Kanske-sanning? Var går då gränsen mellan hel- och halvsanning? Vem är då så sann att den kan sätta gränsen? På samma sätt är frågan om vem som sitter med sådan sanning, att den kan tilldela någon "sanningens grad", i sällskap som inte tror på absolut sanning? (!)
Gå ut en sen och stjärnklar natt... Stå där alldeles stilla och lyssna på tystnaden... Andas djupt och nollställ tankarna... Bli ett med stunden... Var här och nu... Nog känns litenheten inför det mäktiga Världsaltet... Det finns ju där, även om vi inte känner dess rätta namn, därför att vårt sinne är begränsat.
Likaledes råder mer eller mindre begränsning inom alla vetande-sektorer. Medan (svar) sanning finns, även om den i varandet, inte är funnen. Beträffande människan, så är exempelvis läkarvetenskapen konkret i orsak och verkan. Man ser samband i sina respektive sammanhang och så vidare. Däremot är själen så mycket större än kroppen. Dessutom har den lika stor variation som det finns individer. Psykologi är därför en ytterst spekulativ "vetenskap", vars slutsatser alltid haft och har kort datum. Oftast syftande till att (in absurdum) navelskåda sin utövare. Vid behov av själavård, skulle jag personligen föredraga en diakon - mer genuin och klok än kommersiell och karriärlysten. Men det kanske också avspeglar mitt behov av och strävan efter just sanning - äkthet.
Åsikter om sanningen kan skifta. Men sanningen exiterar likväl. Några påstod förr att jorden var platt, andra att den var rund. Oavsett dessa åsikter så var / är det ett faktum att jorden är rund. Sanningen är oföränderlig, men åsikterna om den, skiftar. Konklusion; Absolut sanning finns!
The truth is there, wether you belive it or not
Bra skrivet!!!
SvaraRadera