Det som nu pågår i Sverige, kan knappast ha undgått någon av oss. Media rapporterar dagligen i långa reportage och stora uppslag. Alltsammans väcker flera funderingar;
Flyktingkris, flyktingkatastrof. Att hjälpa människor i nöd, är för mig en självklarhet! Under andra världskriget blev Sverige en fristad, för många. Och min Älskade Mamma hör till de barn som från Finland företog strapatsrik båtresa till Sverige, där hon blev adopterad och fick det mycket bra. Det tackar jag Gud för. Att han den gången var nådig med tanke på det svåra liv av sjukdom, som längre fram väntade henne. Jag hade ju inte heller funnits om Mamma inte kommit till Sverige. Herrens vägar...
Nu kommer människor i daglig strid ström, till Sverige. Från Syrien, Mellanöstern, Pakistan och Afrika. Och det får jag inte riktigt ihop. Till Sverige? Från dessa länder långt bort. Varför? Det är något som inte stämmer, när man flyr för sitt liv, från krig och terror... Men - inte stannar i första land som erbjuder skydd, utan ställer krav på destination. I händelse Ryssland önskar ockupera Sverige, känns det (för mig) logiskt att bege mig till ett land som är snarlikt mitt eget - värdegrund, religion och livsstil. Om det då visade sig att England, Tyskland, Österrike eller Schweiz ville ta emot mig, så hade jag självklart välkomnat den hjälpen! Hur vore jag funtad om jag då tackade nej och i stället sökte mig till Mellanöstern för att där ingå i deras "integrationsprogram"... ?!
I Sverige har de sju Allians-partierna lämnat gränserna på vid gavel. Hälften av de hitanlända, söker inte asyl. Vad har den halvan för avsikter? Och trettiotusen (30 000) har avvikit från utvisning...
Vår Herr Statsminister kom nyligen på den förträffliga lösningen, att inrätta tältläger... i nordiskt klimat på väg mot blöt höst och kall vinter. Och Herr Kungen tycker vi skall visa öppenhet. Då har jag ett förslag till dem båda - Öppna Sagerska och Slottet som ju har många rum. Kungen kan kanske introducera de nyanlända i den svenska traditionen, Allsång? Bevisa humaniteten. Tält? Hur många månader eller år?
Och sedan då? Vilka bostäder finns plötsligt att tillgå? De finns uppenbart inte för ungdomar som därför inte kan börja sina egna liv, då de tvingas bo hemma - i bostadsbristens Sverige.
Vidare har sjuklövern "snabbspår" till arbete. Vad trevligt att det uppenbart finns ett sådant ess i rockärmarna på de sju. Men det är definitivt inte förbehållet Johansson, Karlsson eller Persson... som hamnat i FAS 3 eller långtidssjukskrivning. Ekonomiskt och socialt utanförskap, räknas inte. Trots alla vallöften.
I Sverige har vi behov av upprustning av infrastrukturen, vård som är sjuk, ett kraftigt lutande PISA-skoltorn, skapade låtsasåtgärder för arbetslösa och ett ovärdigt liv för fattiga pensionärer. Slopa för övrigt skatt på pensioner under femtontusen månad! Men plånböckerna skall öppnas liksom gränserna. Sverigedemokraterna är klarsynta och framsynta. Och kallas rasister, därför att de ser konsekvenserna av alltsammans. Jag har en fråga som jag länge önskat svar på; Var går den bortre gränsen för hur många vi kan ta emot? Vid en miljon, fem miljoner, tio miljoner? För om den mest vänsterflummige någonstans inom sig anser att tio miljoner flyktingar är lite väl många, så för att tillämpa deras egen logik, kan jag då kalla dem rasister... För man är uppenbart rasist då man påpekar att bägaren är full?
Nästa tanke; Syrien har (hade) tjugotvå miljoner invånare... Vad händer med dem som inte har råd eller fysisk ork att fly? Är det inte mer akut att främst ta hand om dem som bor närmast krigshärden? Ooops, jag glömde ju att Sverige är neutralt. Medan man en gång lät soldater tåga genom Sverige till Norge, och vände bort den neutrala blicken. Och man sände även iväg balter... Men det politiska minnet är uppenbart kort. Det är ju förrsten inte många av dem som minns vad de lovat inför ett val. Fackpampen Lövén utlyste nyval men ångrade sig och tyckte det var bättre med DÖ... och komikerhustru Batra hakade på. Och jag kan inte låta bli fundera över om det är hon eller maken som sitter i Parlamentet.
I mitten av September detta år, antog FN något de kallar Agenda 2030 som sägs gynna världsfreden. Och det låter ju helt underbart. För vem vill inte ha världsfred? Men om man tar del av denna Agenda 2030, lite mer på djupet - inser man att det handlar om en nermontering av välfärden i de länder som åtminstone haft en sådan. Allt i syfte att plana ut skillnaderna mellan världens länder. Jag bilägger ingen länk, för det finns en hel del tänkvärt att sätta sig in i angående Agenda 2030. Jag ber er därför att googla just Agenda 2030 eller sök på 2030 Agenda! I Sverige följer vi uppenbart planen. Och notera att ingen politiker eller något parti tar upp denna Agenda 2030. Man kan ju undra varför...
Siste svensk tar med sig flaggan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar