Vår Tid är nu

Homosexuell man

Lesbiska kvinnor

Familjeslitningar

Alkoholism

Vårdnadstvist

Otrohet

Intriger

Maktmissbruk

Feminism

Arvstvist

Stöld

Undanhållande av bevis

Integration

Tårgasattack

Dessertör

Spelberoende

Överskuldsatthet

Förskingring

Utpressning

Urkundsförfalskning

Trolöshet mot huvudman

Misshandel

Hot

Oäkta barn

Kommunistisk fanatism

Egenmäktighet med barn

Självmord

Cancer...

Detta är innehållet i den högt uppskattade serien Vår Tid är nu. Den sänds nu i tredje säsong. När man analyserar innehållet, inser man att det är PK-styrt. Man har beställt en serie som förpackas i tid, miljö, scenografi, så att den tilltalar tittaren. Avslutar varje avsnitt med en cliffhanger, för fortsatt behov av att följa med. 

Tidstypiska miljöer till trots, är skådespelarinsatserna mediokra. Det noterar man då man enbart lyssnar och bortser från kläder, smink och interiörer. 

Att paketera alla ovan ingredienser, utan några som helst inslag av glädje och positivism, känns inte trovärdigt. 

Sverige-skam?

Det Nya Sverige

Det var en gång ett land

där kärnfamilj var norm

En mamma och en pappa

gav barnen tid och glädje

Regler, hyfs och gränser 

skapade en trygghet

I hemmet och i skolan

Betyg var lön för mödan

Och kunskap något bra

Kristendom en självklarhet

och Söndagsskola likaså

Man lyssnade och lärde

Eftertanke, klokskap

vett och etikett

Etik moral

och bildning

Man läste böcker

och var kreativ

Skapade och drömde 

i en inre sfär med svängrum

som nutiden har krympt

och PK ockuperat 

Numera hyllas dårskap

dumhuvud och fån

Med chips-flin

box-vin

sväljes

Idol och Mello

Fejsbuck Instagram

där tonårsflickor

utklädda till

slampor

lägger huvudet

på sned

Säljer ut sin längtan

efter tummar röda hjärtan

Tappar språket helt och fullt

Emojs, "alltså", "typ" och "liksom"

är de ord som brukas mest

av elever i en skola

en gång i världsklass

bäst

I Sverige finns numera

tre kön;

En han, en hon, 

en höna (hen)

I brist på förebilder

Manligt - Kvinnligt

Könsdysfori är given

Liksom 

alfabetets diagnoser

Det osunda blir norm

genom lagstiftning

normalt

PK-trolleri-magi

som skiter i 

naturlag

och arters fortbestånd

Regnbågsfolket

skanderar adopterar

det männskoliv

vars gnista 

tänts av 

Kärlek

mellan 

Man & Kvinna

Vår Skapare och Herre

har kyrkan pensionerat

bortrationaliserat

Vandaliserat 

kyrkorum och Bibelord

Ord som PK-prästen kallar saga

Kyrkobänkar kastas ut 

och ersättes med stolar

flyttbara för nya ändamål

Bönemattor?

Altaret är tummelplats

för musicals och lek

Liksom för brudpar

utan Gud

Men med brud 

i Mammon-skrud

Förnöjsamhet och glädje 

över fådda ting

är borta

sedan länge 

Ärvda gamla saker

passar inte in i Hemnet-hem

i sjukhus-vitt och stål

Sterilt och trendigt själslöst

För livet levs i plattan

inte utanför

Det vackra, fina, sunda

avskaffats bit för bit

På gatan råder våldet

bland vapen och granater

Reinfeldt bad oss öppna hjärtan

Och svetsare Lövén, han haka på

Import av kriminella

är deras melodi

Den tid då Sverige

var ett svenskt land

Den tid

den är

förbi

PS!

Undrar om Klimat-Greta & Co

har el-skam?

Telefon och platta

bil och annat

behöver

batteri

vars innehåll

bryts ur skön natur

Att rädda planeten

innebär 

att förstöra den

Jag har miljöaktivist-skam

och politiker-skam!

S:a Elisabet systrarnas Kindergarten

Katolska kyrkan. Om Katolska kyrkan tycker jag inte. Varför denna bestämda inställning? Jo, som treåring i behov av daghemsplats, placerades jag där av mina föräldrar, som nog trodde det skulle bli tryggt och bra där.

Jag anklagar verkligen inte mina föräldrar! Sankta Elisabetsystrarnas kindergarten - tyskt, hette barndaghemmet. Det som idag kallas "dagis", benämndes då barndaghem. Vi, barnen var delade i två avdelningar. Vi små upp till fem år vistades nederst i byggnaden. Och förskolebarnen i avdelningen på andra våningen. I två och ett halvt år vistades jag i denna destruktiva miljö. Jag kan fortfarande få tårar i ögonen när jag tänker på denna tid. Ofta var jag sjuk i infektioner, halsfluss, öroninflammationer med mera. Liten, smal, blek och hängig. 

Kom dit i ottan, med smörgåspaketet i folie, att ha som mellanmål på eftermiddagen. Dagen började med morgonbön. Sedan lek. Ute. De släppte ut oss i kofta och tunnare tröja. Och jag frös ofta. När det var dags för lunch, drog en av systrarna i ett rep med flera bjällror, för att vi med "glad" aptit skulle rusa in och bänka oss, efter handtvätten. 

Vid de låga avlånga borden satte vi barn oss. Där blev vi påknutna långsmala haklappar av galon. Nederdelen av haklappen skulle vi lägga på bordsytan framför oss. Därefter placerades på haklappen, en tallrik med het soppa. En tunn buljong, med några små broskklumpar i samt lite finhackad grönkål. Innan vi började sleva i oss denna vämjeliga vätska, ställde sig en av systrarna framför oss och höll en knappnål i handen. Hon stod där i full fotsid svart mundering, frasande vid kjol och svart och vitt dok, utan att man någon gång såg håret. Inte på någon av dem. Hon brukade säga att det skulle vara så tyst ibland oss, att knappnålens fall skulle höras i golvet. Dessförinna hade vi unisont knäppt händer och bett bordsbön.

Varje dag samma rutin - Jag ville inte äta upp. Same procedure as every day... Då kom en av pingvinerna och slet mig i örat och drog mig sedan över golvet, genom att hålla i min ena överarm och i sin andra hand bar hon min lunch. Sedan in i en stängd skrubb. Där jag fick sitta i chambre separé, till dess att jag låtit mig väl smaka. Någon enstaka gång hände att jag ätit upp utan våld. Då kunde lekkamrater säga till mig förvånat - "Idag har du ju inte åkt ut!?"

Efter måltiden var det till att sitta kvar och vänta in dem som inte var klara. Därefter var det åter knäppta händer och i bön tacka Gud för maten. Amen. Efter ny handtvätt - Sovstund. Mellanmål och ut för att leka. Kommer tydligt ihåg en gång då jag var kolossalt kissnödig... Hade ju lärt mig att man inte fick avbryta vuxna när de pratar. Två pingviner satt i samspråk och jag närmade mig dem för att be om hjälp med att knäppa upp knapparna i mina hängslebyxor... Jag visste att jag skulle bli utskälld om jag avbröt dem. Och utskälld blev jag sedan för att jag inte kunde hålla mig, utan olyckan var ett faktum. De skällde och jag grät. Som vanligt.

I detta barnens helvete, fanns ljusglimtar. Store-Johan i våningen ovanför... Vi var nog lite förtjusta i varandra, för de andra barnen skvallrade om oss. De dagar jag inte hade hängslebyxor med knappar, ville han alltid vi skulle gå ut i buskarna. Dit cyklade vi på varsin trehjulare. Framme drog jag på hans önskan, ner mina byxor och han tittade. Sedan drog jag upp dem igen. Och vi cyklade tillbaka som om ingenting hänt. Tala om snabbis i busken... 

Vad är det i den Katolska kyrkan som manat och ännu manar de anställda att bruka våld och perversioner? Som litet barn var jag förvirrad i den värld som utgjordes av Sankta Elisabetsystrarnas tyska Kindergarten. Hemma var det tillåtet att småprata vid matbordet. Så även hos släkt och goda vänner. Efter de två och ett halva åren, flyttade vi. Mamma och pappa och jag. Då kom jag till ett underbart barndaghem! Hemlagad mat, härlig tomt med stora klätterträd. Skojig personal och fina lekkamrater. Jag stortrivdes där. Aptiten blev bättre och glädjen syntes i mina ögon. Jag kom hem smutsig och glad. Ner i badet och allt kändes fint!

Jag har alltid varit och är Gudstroende! Barnatro som vuxit. Det är härligt och underbart att vara troende. Visst vacklar jag ibland. Men jag kommer alltid tillbaka och även i vacklandets stund finns i bakgrunden, likt ett ryggstöd, Guds fadershand som stöttar när jag är svag. 

Katolska kyrkan tycker jag inte om. Den lever inte som den lär. "Allt vad I viljen..." Våld och pedofili - är det så de anställda själva vill behandlas? Jag tänker på barndaghemmets systrar - skulle de på sin ålders höst, när de kanske fått svårt äta eller avlägga toalettbesök, önska att någon släpade dem över golvet, drog och slet i deras öra? Eller skälla och skrika på dem, när de kissar på sig?

Så Fader, förlåt dem... ty de veta icke vad de göra.

Dårskap

Har inte uppdaterat under hela September. Det blev bara inte av. Har hela tiden kommit annat emellan. Låter som en dålig ursäkt. Jag vet. Men jag behöver ro för att kunna höra mina tankar. Lyssna inåt, reflektera och sortera...

Som ni ser har jag ändrat layout och återtagit mitt första tema - bokhyllan. Titeln på bloggen är också ändrad. För det är där jag har landat. Den som är väl bevandrad i litteratur skriven av Alexandre Dumas d y och d ä, ser den röda tråden, på basis av alla mina inlägg - 322 stycken har det blivit - sedan start Januari 2012. Initialt skrev jag ofta om sorgen, saknaden och tomheten, efter mina älskade föräldrar... Dessa känslor ändrar karaktär så tlll vida att de bildar en enhet, är inte separerade. Saknad och tomhet har flyttat in i mig och jag kan ännu gripas av ett stort behov av att ringa dem för att bara prata och höra hur de har det... Som de nyss fanns och tiden stått still. 

Tänker dagligen på dem. Jag saknar dem för deras värme och kärlek, intelligens och humor. Och jag saknar dem i en fullständigt sjuk och galen värld, som bara de senaste tio åren raserat en god, sund och sedan åtskilliga generationer, väl fungerande värdegrund. Det spelar inte någon roll inom vilket område man söker efter normalitet... Den finns inte. Allt man lärt som barn, gäller inte längre.

Konflikträdda föräldrar som curlar barnen för att göra det bekvämt för sig själva. Inga bråk,  inget ifrågasättande. Ge ungarna varsin surfplatta, ett kilo godis och de håller tyst. Måla bostaden kritvit, bygg hus med stora skyltfönster, undvik gardiner, undvik mattor och undvik innerväggar och dörrar. Och så undrar man varför psykisk ohälsa eskalerar? Vi människor behöver gå ner i varv för att lära känna oss själva och befästa vår identitet. Använder man naturens färger, mår själen bra. Var finns det kritvitt i naturen? Snölandskap. Att vistas i vit boendemiljö, stressar hjärnan, på samma sätt som det blåvita ljuset i plattor och telefoner. Även om människan är en social varelse, behövs möjlighet till egna avgränsade ytor. Att leva och bo i hus med så kallat öppet landsklap, skapar ingen integritet. Att dessutom ha köket i vardagsrumnmet är primitivt. Matos och bättre möbler är ingen fräsch kombination. Barne får då inte helelr känslan av aktsamhet, utan härjar fritt i soffor och fåtöljer. Man får ju inte ge barn tillsägelser. Då kan de ta mental skada.

I skolan råder vänsterns kollektivism och likriktning. I skolan är det också helt ok att vara muslim, men inte kristen. I skolan satsas mer på svagpresterande än högpresterande elever.  IQ sjunker... Det finns åtskilligt i skolvärlden, som är helt åt skogen... Finns det överhuvudtaget någon skola i landet, som bedriver katederundervisning i ett knäpptyst klassrum, där endast skrivande pennor hörs??? Tror inte det! 

Könsdysfori - en annan ny företeelse. Barn som byter kön (?!) Åldersgräns för sterilisering, är 25 år. Men det är ok att vara barn och byta kön... Sjukt! Könsförvirrade barn får det inte lättare av föräldrar med kluven identitet. För många är jämlikhet detsamma som socialt könsbyte. Manhaftiga kvinnor och velourmän. Inga normala könsförebilder.

Vänstern vurmar för muslimer och homosexuella. Muslimer tycker inte om homosexualitet. Hur fungerar den "integrationen"? För om homosexualitet skall utgöra norm, måste ju vänstern omvända muslimer. Good luck! 

Vad har jag för uppfattning om Klimat-Greta? Att hon inte agerar ensam i hela den här Greta-grejen. Vi har klimatproblem. Inte tu tal om saken. Man måste ha klimatångest, annars är man klimatförnekare. Varför heter det klimatförnekare? Klimat har vi väl alltid... Greta är sponsrad och styrd. Hur kan hon för övrigt stå i FNoch påstå att hon bestulits på sin barndom? Då får hon väl anklaga sina föräldrar! Gå i familjeterapi...

Det blir tvära kast i dessa rader. Skriver som tankarna kommer. Har ju som sagt, inte skrivit på en månad, så det finns massor att avhandla. I senaste UG - Uppdrag Granskning berättades om ett 20-årigt bedrägeri - en och samme bedragare som verkat under två decennier. F d bankman som förmått människor att satsa allt och lite till, ja till och med stulit, i tron att bli miljardärer. Klassiskt upplägg à la Nigeriabrev. Det hela gjorde mig berörd... Levt / lever med sviterna av närståendes engagemang i dylik smutsig byk. Han lyssnade aldrig, trots mina varningar. Visste ju hur det skulle sluta. 

Vem är förövare och vem är offer? Satt ett tag och funderade över juridiken. Och det är ganska enkelt. A lurar B som tömmer sina tillgångar. Då är A förövare och B offer. Men, om B inte nöjer sig med att vara luspank, utan förmår C, genom lögner och falsk information, att bidraga - utan att återbetalning sker. Då blir B förövare och C offer. Den siste i kedjan är offer. Då förstår ni min sits. Hur går man / jag vidare?

Och kanske förstår ni mitt val av blogg-titel...

Spiderman

Jag har vad man nog kan kalla svår spindelfobi. Fick åter en påminnelse om den nu på morgonen. Kom ner till köket, började plocka undan och skulle ta mig an lite disk. Så där, i vasken bland några koppar, var den plötsligt - en ganska stor så kallad husspindel. En sådan man brukar dyka på i gamla källare. Utan att hinna tänka, står jag där och skriker rakt ut i luften. Illtjuter! Blir som förstenad. Skakar och kallsvettas. Börjar gråta hejdlöst, i en blandning av fasa, skräck, vrede och ett gigantiskt adrenalinpåslag! Kallar på den andre, som i sakta mak kommer till köket och tar bort eländet i en bit hushållpapper.

Får sedan kommentaren; "Allt detta trams om spindlar". Känns som en fet spark i magen. Fortfarande står jag där paralyserad av panik. Inte ett uppmuntrande ord eller leende får jag. Bara denna besvärade vardagsuppsyn, denna totala likgiltighet inför mig och andras person och känslor. Andras varande är uppenbart behäftad med existens enbart det är den andre till gagn. Människokärlek och genuin omtanke existera inte. Har en sådan spindel som den jag berättat om, visat sig i ett rum, kan jag med stor svårighet åter besöka det rummet. Jag kan bara inte rå för att jag fungerar så här. Det finns ju människor med hundfobi, fågelfobi och som den andre har - råttfobi. Jag tilltalas definitivt inte av råttor! De är äckliga och farliga. Men...

Det jag vill komma fram till är hur vidrigt jag blir bemött då jag är så kallat utsatt och rädd. Har befunnit mig i chock förr. Inte enbart på grund av uppdykande spindlar. Bevittnade för en hel del år seda, en motorcykelolycka där en passagerare slungades av cykeln och blev liggande på motorvägen. Andra sprang fram och jag kände hur jag höll på att svimma, hackade tänder, skakade och benen bar knappt. Han rörde inte en min.

Vidare har jag PTS - posttraumastress från 2006 - mycket sjuk i bland annat blodförgiftning vållad av sjukvården... Inte heller då mött med empati och stöd. Endast irritation och ovilja att hjälpa till, tiden efter hemkomsten från Sahlgrenska. Stora planer och fantastiska projekt hade som alltid, förtur och allt utrymme. Så har det alltid varit. Och är. Att bli kallad idiot får mig att inse att jag varit en dito... Alltid ställt mig själv i yttre cirkeln, utanför. De andras behov först. Andras tänkande, mående och känslor... Viktigare än mitt eget. Min omtanke och mitt totala engagemang. Hon, Hanna finns för andra. Men var är ni, när jag nu behöver er? Borta, gone with the wind... "Var och en sköter sina svårigheter..." Tack så mycket för de orden... Jag har aldrig givit för att kräva eller ens uttrycka önskan om att få. Men... säger de som fått, att de haft det bra... blir jag i alla fall pyttelite frågande till varför de vänt bort blicken, underlåtit att se...

Alla människor har rädslor, oavsett de handlar om spindlar eller råttor och fordringsägare eller om rädslan för ensamhet. Syftar då på den isande ensamhet det innebär att vara utlämnad i situationer av sjukdom och därmed förenlig hjälplöshet. Att dagligen möta illa förtäckta gliringar som syftar till hån av ens svagheter, är lågt. Mycket lågt. Så varför går du inte? Ja... ni som läst mig sedan begynnelsen Januari 2012, ni vet att livet inte är antingen svart eller vitt. Man kan de facto ha gått, utan att man i konkret mening gjort det. 

Jag inledde dessa rader med att tala om att befinna sig i chock. En chock kan komma plötsligt. Och den kan vara en lång utdragen process, som ger känslan av att leva på ett gungfly, en overkliget befolkad av paranoida lögnare utan värme i hjärtat. När man vuxit upp i en kristen miljö, med bekräftande och samhörighet, leenden, skratt... Men också av tunga tårar då livet ställts på sin spets. Desto större anledning att låta glädjen och kärleken vara fundamentet att stå på.

Återkommer så ofta till att kommunikation är det viktigaste som finns, där individer finns. Och än i våra dagar finns det grottfolk, honor och hanar, som människan söker dialog med, för att få kunskap om dessa individers intellektuella och mentala sammansättning. Oavsett det rör marsianer, apor eller andra primater. Vi ser dem i förorter, no go zoones, på stan, i socialenbetalda BMW och i Riksdagshuset, EU-parlamentet med flera likvärdiga platser.
Men också på arbetsplatser och i familjer.

Jag hör till de upptäcksresande (Livsresan), som är vetgiriga, utsattheten till trots. Ibland 
söker jag kunskap - socialantropologisk dito - och brukar mina referenser i försök till så kallat samtal med apa. Apor kan som bekant nå en mänsklig 3-årigs nivå i förstånd. På fråga om kommunikation är möjlig - följer här exempel på svar från primat; "Jä-a fitta, (alla eptet föregås av förstärkningsordet jä-a), kuk, ollon, sopa, dåre, kärring, luder, nolla, rövhål, håll käften, stick nu, lägg av nu, gå nu, sluta nu, dra åt helvete och måtte f-n ta dig..."

Ingen apa, utan apflock. Det är där de hör hemma!

Och kanske är spindelfobin jag har, en urgammal rädsla att hamna i spindelmannens nät. Vävt av just lögner, kyla och illojalitet.

Till Min Älskade Thomas

Till

Min Käre Älskade Broder

om jag hade en sådan;

Då skulle vi dela minnen

Komma ihåg hur vi lekte tafatt

fångade humlor, cyklade ikapp,

och lekte tjuv och polis

Jag skulle minnas hur Du 

satte bandage på min nalle

och jag hämtade plåster då Du

skrapde knäet i äppelträdet

Jag skulle minnas sockerkakan 

vi bakade en morgon då mamma och pappa sov

Hur den brändes och blev kolsvart

när vi såg en igelkott

i trädgården

Jag skulle minnas

hur Du retades 

då jag blev kär 

i skolans tuffe pojke

och jag hämnades och tog

Din bok om indianer

Vi brottades och fräste

som hund och katt

Jag skulle minnas

när Du sökte upp och talade

med den elaka flickan i min klass,

frågade vad hon hade emot min röda tröja

som mamma stickat

Minnas storhelger och resor

Hur vi sedan kämpade

tillsammans

Du och jag och pappa 

då mamma fick en sjukdom

som var svår

Vi hjäpte till i hemmet,

lärde oss att leva i en

rädsla för att mista

älskad mamma


I vuxenlivet

fanns Du där och gladdes

när Du sedan blev en 

morbror

åt mina barn


Det var Du och ingen annan

som såg att jag for illa

av de nya vuxna 

i mitt liv


De var av annan sort

än vår

Lögner och intriger var 

deras melodi

Utfrysning och hån 

förgyllde deras kärlekslösa liv

Du var min tröst och glädje

Dina besök hos mig

vid köksbordet

Med thémugg och en smörgås

gjöt Du mod och hopp i mig

Du erbjöd Dig att tala med

dessa kalla dårar

Jag bad Dig avstå då det 

inte skulle lända till förändring

ty de imbicilla saknar gåvor till förstånd

Jag skulle minnas hur Du tog min hand

i Din och vi båda bad till Gud, som

hemifrån vi lärt

Vi bad om kraft och mod 

och om styrka för att bära bördor 

lagda på oss av de andra 

För Du led av skadorna de gav mig

Du svek mig aldrig

fanns där hela tiden


Det hemska året 2011

gick mamma bort och pappa likaså

Jag minns den enorma kylan som 

genomfor min kropp och själ,

hur föräldrahemmet lades 

i en tystnad som ekade och isade

Klockorna stod stilla och

radion den hade tystnat

Ute ven en sorgsen

höstvind


Jag skulle minnas 

hur vi stod där 

hand i hand

vid

graven


Så ofattbart att de var borta

Nyss hördes deras röster

Alltid bedyrande oss

en gränslös 

Kärlek utan krav

Jag skulle minns just den stunden

då prästen sade de sista orden

och vi lade varsin ros som 

vätts av våra tårar och 

som burits av 

en nyfödd

evig tomhet


Om Du min Käre Älskade

Broder Thomas

fanns...

så 

stod jag inte ensam

vid föräldragraven

ensam utan Dig att dela alla 

livets minnen med


Så till alla dem jag mött

som sagt att ensambarn är

bortskämt barn som har det bra

Hur kan ni bara tro att ni med just de orden 

skulle vinna min kärlek och respekt?

Ni utan hjärta och en hjärna

som inte ser att ensambarn är

ensamt barn?



Så Käre Älskade Broder,

jag vet att namnet Ditt 

är Thomas

För det var namnet pappa gav

i händelse Du skulle finnas

Och Hanna blev 

Din lillasysters namn


Jag Älskar Dig

Evigt

Dissident

Yttrandefrihetsgrundlag 1 kap 1 § säger;

Varje svensk medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att i ljudradio, television och vissa liknande överföringar samt filmer, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.

Sammalunda gäller enligt Tryckfrihetsförordning 1 kap 1 §.

Åsiktsfrihet reglerad i grundlag...

Sverige är en skendemokrati och har snabbt utvecklats (invecklats) till att vara en socialistisk diktatur- och kontrollstat. alla som inte bekänner  röd-grön färg, kallas "högerextrema islamofober, homofober, rasist-nazist-facister". Den av diverse associala medier bekräftelsehungrande massan, knarkar Facebook och Instagram, där gränsen mellan verklighet och önskad dito, upplöses.

I en tillvaro av suddiga gränser, är hjärntvätt / indoktrinering, en logisk konsekvens. Ge folket deras egoboost och de återgäldar undermedvetet sin lojalitet mot staten. DDR i svensk tappning. Uppgraderad version, lite mer raffinerad genom Googles kontroll- och lagringsfunktioner. 

Statstelevisionens nyhetsuppläsare ler käckt (likt Nordkoreanska skrattande kvinnliga uppläsare applåderande nya lyckade kärnvapensprängningar) när de presenterar Novusundersökningar de påstår är till de röd-grönas favör. Vid våldsbrott utesluts helt att nämna förövarens etnicitet osv.

På 1960-1970-talet slängde vänsterkvinnor behån för att markera sin frigjordhet. Samma slags kvinnor bejakar idag, slöjan. Toppless kvinna med slöja? Jag får inte ihop det! Vänstern tar avstånd från kristendom och de kristna symbolerna. Men välkomnar islam! Gudrun Schyman och Annie Lööf i burka? Stefan Löfvén och Jan Björklund i turban?

Den blå-gula flaggan är Sveriges. Den får man vifta med på Nationaldagen. Årets övriga dagar är den symbol för "högerextrem nationalism" (?!) 

Vänsterns röda blodbesudlade fana och vänsterns rötter nämns överhuvudtaget inte i statsmedia. Inte heller kallas dessa kommunismens lakejer, för vänsterextrema stalinistiska, kristofobiska heterofober! 

Förr var det studenter som protesterade mot övervakning och överstatlighet. Nu har globalisterna (George Soros) med flera, avlett de yngre och föst flocken in i klimat-fållan - genom klimat-Greta, vars moder är vänsteraktiv... Glöm att Greta agerar på egen hand! På mediabilder där Greta framträder, finns en och samma unga kvinna (känd tysk miljöaktivist i organisation stödd av George Soros). På bilderna står hon alltid närmast Greta, ofta viskande med henne.

De unga präglas i kollektivismens anda, direkt i barnom(sorgen), sedan i skolan och så mycket det bara går, via media. Curlande (sopande) föräldrar (upptagna av sina plattor och telefoner) har inte tid att sätta gränser och skapa trygghetsramar genom fostran. För man får inte tillrättavisa barn, som då anses taga mental skada. Likt förvildade apungar regerar de klassrummen, medan skolan skriker efter mer pengar (?!) Detta är ju den avsiktliga produkten av socialism! Barn utan normer, blir statens marionetter! Som morot framför näsan på ungarna, håller man associala medier och statsmediernas utbud av IQ-befriade ja-sägarprogram. 

Därför är det medelålders och äldre som synar bluffen. Vi har referenser. Vi var med då Sverige var svenskt, utbildning och kunskap något positivt, kristendom naturligt, väluppfostrade barn eftersträvansvärt, man och kvinna bildade kärnfamilj och den nationella känslan stärket samhörighet och utgjorde trygg tillit.

För att återknyta till detta inläggs ingress - åsiktsfrihet, vilken definitivt inte är självklar! Sedan starten av denna sida, Januari 2012, har jag fått skit och direkta hot för mitt skrivande. I huvudsak av de närmaste (?!) "Skriver du om det eller det, skall du få ett helvete!" Så var det även för flera år sedan då jag skrev i pressen. Över tvåhundra artiklar... Även om mina åsikter låg i linje med de klagandes / hotandes önskade tillhörighet, så var det likväl "fel" att jag gav uttryck för mina reflektioner. Först senare har jag insett att det handlat om desammas verbala oförmåga och stora brister i svenska språket. 

Hanna, du skall stå ut med den plåga vi ger dig! Men du skall också hålla käften, så det inte framkommer hurdana vi egentligen är.

Skriver på telefon, så ha överseende med eventuella skriv- / tryckfel!

Påskdagen 2019

Till Kerstin

Jag kände Dig inte

bara till namnet på Din brevlåda

och de ord

vi växlade 

då jag och hunden

gick förbi

Din täppa växte fritt

liksom 

andras hån och klagan 

Men

utan att låna Dig sin hand

fick Du istället råa ägg

kastade mot det

köksfönster

som 

var en del av 

Ditt Hem

Inga arga ord från Dig

Du hälsade och log

Vi pratade väder 

och Du gillade

min hund

Berömde

honom 

och hans mjuka 

päls

När sommaren var

torr och brännhet

satt Du ute vid ett bord

läste bok och löste korsord

Det värmde då mitt hjärta

att en gång få se

på stubben vid Din brevlåda

en smörgåslåda utav plast

med vatten 

fylld till bredden

Små fåglars räddning 

undan törst

En dag var fönstret

tomt och platsen 

kändes stilla

öde

kall

Bostadsbolagets 

byggare nu 

river väggar 

byter kök och bad

Man fann Dig

liggande på golvet

Din ande 

hade rest

Tack Kerstin

för att det finns

äkta människor 

som Du

Kvar finns

på stubben 

en smörgåslåda

utav plast

Nu tom och torr

men inte

glömd

För den som

bjuder leende

och vatten

har

inte

levt

förgäves

Tack

Grand Hotel Svea

Nu har det tyvärr åter gått ett tag sedan jag skrev. 

Vilket för den sakens skull inte betyder att det inte finns något att skriva om! Det finns mycket att ha synpunkter på. Stora frågan nu är hur alla "IS-resenärer" skall tas om hand (!?)

Det finns ord / benämningar som är fullständigt malplacé - som "resenär"! Man kan vara buss-, tåg-, flyg- och båtresenär, charterresenär osv. Begreppet resenär är även förknippat med att vara turist. Hur är det då möjligt att tillämpa turistbegreppet på deltagandet i terrorism? Jo, av någon anledning som jag och många med mig, inte alls förstår, är man rasist-nazist-facist om man vill ha ett tryggt samhälle...

Vård och omsorg står utan behövande resurser, rättsväsendet måste prioritera grova våldsbrott - skjutningar, bränder, misshandel osv... Sedan tillkommer kostnader för det som brukar kallas kriminalvård. Liksom vänsterns naiva tanke om integration... Har de inte förstått att en god muslim aldrig överger sitt sätt att leva! Den numera vänstervridna Svenska Kyrkan har avskaffat Gud, med motivering att kristendomen är en tolerant och integrerande religion som tar alla i sin famn.

Det Första Budordet lyder - Du skall inga andra gudar hava jämte mig. Svenska Kyrkan har således även avskaffat Gud, genom ett famntag som numera endast omfattar islam. I den fina gamla kyrkan i Höllviken, Stora Hammars kyrka har man inte längre bänkar. De har ersatts av konferansstolar. Kyrkoherdens motivering är att det skall finnas en flexibilitet vid firandet av gudstjänst (?!) Min spontana tanke gick till bönemattor...

Ett annat uttjatat begrepp är "ensamkommande..." För inte så länge sedan åtföljdes ordet av "flyktingbarn". Till dess att man tvingades inse att "barnen" var skäggiga (!?)

Bostadsområden som domineras av nysvenska kulturen, kallas "utsatta områden". Vad är då problemet? Det är ju precis detta pk-vänstern lobbar för! Man skapar problem och bränner sedan skattemedel i den egna sandlådan, och ropar efter ännu mera slantar - på bekostnad av trygg välfärd för dem som arbetat samman medel att numera slösa på ett katastrofalt experiment - att byta ut svensk kultur och religion mot arabisk.

Skall nu IS-resenärer (turister) tas tillbaka till Sverige, föreslår jag att Annie Lööf & Co, låter dem bo hemma hos sig, fikar med dem, lär dem svenska seder och traditioner - liksom varande goda förebilder för alla oss andra. Bra, va?

Anstalterna är överbelagda. Så pass överbelagda att det måste byggas fler! Vem skall betala? Men varför ens bura in kriminella? När terrorister kallas "resenärer", går det väl att betrakta interner som hotellgäster, för att använda pk-terminologi. Låt dem bo femstjärningt hos politiker och ja-sägare som även bör stå för alla deras utlägg, så att vi andra har den valfrihet det sägs att man har i Svea rike.

För vi vill kunna välja! Vi vill inte tvångsanslutas eller medverka i detta pk-jippo! När politiska reportrar reser till arabiska länder, ser man dem följa respektive länders sed, att t ex bära slöja. Där står de med mikrofon i hand och berättar om kvinnoförtryck osv... Väl hemkomna till Sverige, åker slöjan av (!?) Varför det? De tog seden dit de kom. Men... gäller det inte omvänt också? Typisk pk-logik. Skämt! För är man pk, så gäller ju inte logik! 

Ja, och så har vi begreppet "nyanlända". När man betraktas som anländ, då är man väntad. Nyanländ - nyss anländ. Man kan vara nyanländ middagsgäst på en bättre bjudning - hedersgästerna anlände sent, efter det att övriga gäster länge väntat dem...

Det är en märklig tillställning det hela...

Ensamkommande, nyanlända resenärer som inbjuds av pk-vänstern. Får en att tänka på hotellboende middagsgäster, vars nota, med tvång, skall betalas av dem som inte skrivit inbjudningskorten. 

I Sverige är socialism norm. Röda fanor med blodig härkomst och förflutet. När folket sagt sitt, frångås och manipuleras resultatet genom intriger och bakdanteri. Man skapar politisk kris i strävan att undvika samarbete med ett folkvalt parti! Ponera omvänd situation, att vänstern behandlats så... 

Hur många nävar knyts inte i svenska byxfickor, vid tanken på demokrati-lögnen!

Om Du är terrorist är Du resenär.

Om Du betalar kost och logi för resenärer,

då är Du facist! 

Tvättmaskin

I Swedbanks Tvättstuga...

kör man inga kulörtvättprogram!

Man fyller maskinen med svart och skitig tvätt, 

ofta med blodfläckar...

Sedan sköljes tvätten ett antal gånger, 

med tillsatt sköljmedel för bästa mjukhet och lyster. 

Dessutom lättare att stryka. Skön och lyxig känsla!

Använd Swedbank och fläckarna är borta!

Tvätten är skinande vit!

Så länge framgång

mäts i penningar

av hög och låg

är

smuts-byk

makt

Din värdegrund

avgör

efterfrågan!

Swedbank heter tvättmaskinen

Det går dock lika bra 

med annat märke

(bank)