Till Min Älskade Thomas

Till

Min Käre Älskade Broder

om jag hade en sådan;

Då skulle vi dela minnen

Komma ihåg hur vi lekte tafatt

fångade humlor, cyklade ikapp,

och lekte tjuv och polis

Jag skulle minnas hur Du 

satte bandage på min nalle

och jag hämtade plåster då Du

skrapde knäet i äppelträdet

Jag skulle minnas sockerkakan 

vi bakade en morgon då mamma och pappa sov

Hur den brändes och blev kolsvart

när vi såg en igelkott

i trädgården

Jag skulle minnas

hur Du retades 

då jag blev kär 

i skolans tuffe pojke

och jag hämnades och tog

Din bok om indianer

Vi brottades och fräste

som hund och katt

Jag skulle minnas

när Du sökte upp och talade

med den elaka flickan i min klass,

frågade vad hon hade emot min röda tröja

som mamma stickat

Minnas storhelger och resor

Hur vi sedan kämpade

tillsammans

Du och jag och pappa 

då mamma fick en sjukdom

som var svår

Vi hjäpte till i hemmet,

lärde oss att leva i en

rädsla för att mista

älskad mamma


I vuxenlivet

fanns Du där och gladdes

när Du sedan blev en 

morbror

åt mina barn


Det var Du och ingen annan

som såg att jag for illa

av de nya vuxna 

i mitt liv


De var av annan sort

än vår

Lögner och intriger var 

deras melodi

Utfrysning och hån 

förgyllde deras kärlekslösa liv

Du var min tröst och glädje

Dina besök hos mig

vid köksbordet

Med thémugg och en smörgås

gjöt Du mod och hopp i mig

Du erbjöd Dig att tala med

dessa kalla dårar

Jag bad Dig avstå då det 

inte skulle lända till förändring

ty de imbicilla saknar gåvor till förstånd

Jag skulle minnas hur Du tog min hand

i Din och vi båda bad till Gud, som

hemifrån vi lärt

Vi bad om kraft och mod 

och om styrka för att bära bördor 

lagda på oss av de andra 

För Du led av skadorna de gav mig

Du svek mig aldrig

fanns där hela tiden


Det hemska året 2011

gick mamma bort och pappa likaså

Jag minns den enorma kylan som 

genomfor min kropp och själ,

hur föräldrahemmet lades 

i en tystnad som ekade och isade

Klockorna stod stilla och

radion den hade tystnat

Ute ven en sorgsen

höstvind


Jag skulle minnas 

hur vi stod där 

hand i hand

vid

graven


Så ofattbart att de var borta

Nyss hördes deras röster

Alltid bedyrande oss

en gränslös 

Kärlek utan krav

Jag skulle minns just den stunden

då prästen sade de sista orden

och vi lade varsin ros som 

vätts av våra tårar och 

som burits av 

en nyfödd

evig tomhet


Om Du min Käre Älskade

Broder Thomas

fanns...

så 

stod jag inte ensam

vid föräldragraven

ensam utan Dig att dela alla 

livets minnen med


Så till alla dem jag mött

som sagt att ensambarn är

bortskämt barn som har det bra

Hur kan ni bara tro att ni med just de orden 

skulle vinna min kärlek och respekt?

Ni utan hjärta och en hjärna

som inte ser att ensambarn är

ensamt barn?



Så Käre Älskade Broder,

jag vet att namnet Ditt 

är Thomas

För det var namnet pappa gav

i händelse Du skulle finnas

Och Hanna blev 

Din lillasysters namn


Jag Älskar Dig

Evigt