Med jämna mellanrum dryftas det som brukar kallas politikerförakt. Och då tar journalistena fram och dammar av de gamla vanliga statsvetarna, de som brukar höras. Vederbörande utfrågas om anledning till att väljare inte längre känner förtroende och därmed vänder ryggen åt de demokratiskt valda... Som om fenoment inte redan vore känt?
Politikerförakt är inte en isolerad företeelse, snarare en logisk konsekvens av politikers väljarförakt. Börja med att se det därifrån. Det hela sitter djupt rotat och har sitt ursprung i den allmänt rådande fördumningen av hela samhället. Ingen politiker ser ett kall i sin sysselsättning. Och finns det (mot förmodan) ändå någon liten eldsjäl, så lär den snabbt få rätta sig i ledet och anamma gängse jargong och attityd. Garvade yrkespolitiker är sig själv närmast. Ligger knappast sömnlösa och gråter för att gamla tant Svea på sin folkpension, inte har råd att handla middagsmat i slutet av månaden. Och bryr sig inte ett dugg om ungdomar som bor kvar hemma för att det "inte finns" bostäder åt dem. Inte heller ägnas en tanke åt de kroniskt sjuka och deras förnedrande liv - att bollas mellan "vårdgivare".
Demokratibegreppet är den morot som väljaren tror sig få ta del av, vid val och folkomröstningar. Det är listigt utformat och mer raffinerat uttänkt, än i primitiva diktaturer - uppbyggda av valfrihet med ett alternativ. I Sverige presenteras en sjuklöver - som består av olika namn på "partier", men som i grunden representerar samma sak - dumhet. Betald dumhet. Så oavsett vilken av dessa sju socialindolenta dvärgar som får majoritet vid ett val - blir medborgarens verklighet densamma. Senaste valet bekräftar detta. Lågutbildade Lövén utlyste nyval, för att slippa respektera utfallet av det demokratiska valet. Men... kom plötsligt på att han blivit Statsminister... med allt det medför... lön, pension, stor bostad, resor, middagar och strålkastare. Men livet är inte bara Rosen-bad och räkmackor att kana runt på.
Han nonchalerade och baktalade Sveriges tredje största parti (det som står utanför sjuklövern). Och ingnorerade dess väljare. Denne Lövén som likt en goja lärt sig orden "sysselsättning, trainee-jobb och demokrati", fick händerna fulla i arvet efter Fredde och Anke Borg. Politiker är hjärtlösa, så vad Fredde avsåg då han bad oss alla "öppna hjärtan" - betydde ju översatt "öppna plånböcker". Men då var gojan Lövén ny och förstod inte språket. Det var kanske ändå inte så kul att bli Statsminister. I synnerhet när det blåser...
Och blåser gör det, vid landets gränser... Före valet påpekade partiet utanför sjuklövern, svårigheter att erbjuda hela världens flyktingar, plats i en rimligt förväntad välfärd. Då skrek han Lövén, med hjälp av de andra sex; "Rasist! Nazist! Främlingsfientliga influenser!" Och sjuklöverstyrda media gjorde likadant. Det har de betalt för - i Sveriges "oberoende television". En normalbegåvad tittare / lyssnare noterar att endast PK (politiskt korrekta) åsikter låter sig höras, även när man intervjuar "folk på stan". De andra klipps bort. Sedan Stor Brittaniens medborgare röstat för utträde ur EU, har detta blivit ytterst märkbart. När folk tillfrågas om vad de känner inför omröstningens resultat, presenteras uteslutande de som önskat fortsätta pumpa in oändliga summor i denna segt malande kvarn Gigantus, kallad EU.
Att rösta för utträde ur EU handlar om en tro på det egna landet och att därför återta dess suveränitet och förmåga att fatta sina egna beslut. Utan inblandning av extern och tung byråkrati. Förenkling och effektivisering. Lövén & Co vill få internationella klappar på huvudet... och har därför öppnat landets gränser. Kosta vad det kosta vill! Allt betalas med Tant Sveas och Farbror Svens medel. Räcker inte det, skopas medel från andra områden. Det tar för övrigt tjugo år att återställa Försvaret till vad det en gång var... I annat fall ordnas lånekalas. Undrar hur Herrarna i Lyxfällan skulle ta sig an det hela? Kanske hade det sagt att; "Vad Lövén och hans kompisar nu måste börja att tänka på, är att sluta spendera pengar på skit. Lägga upp en realistisk budget. Betala gamla skulder och börja ta ansvar..."
I valtider brukar man värna den enskilde, dennes behov och önskningar - "Alla skall med". Men när valvakornas bakfylla, lagt sig - kommer eftertankens kranka blekhet, följd av girighet och den där stora längtan efter internationell egoboost... Pacta non sunt semper servanda (Avtal / löften behöver inte alltid hållas). Då, efter valet, är individens behov ingenting värt. I Sverige brukar man begrepp som öppenhet, tolerans, åsikts- och yttrandefrihet... Men utan minsta hänsyn till dem (inte så få) som inte tilltalas av PK-apkonster. De nyanlända får behålla sina traditioner, behöver inte konvertera och skall accepteras sådana de är. Vi har tillika en Diskrimineringslag... som i praktiken endast omfattar nyanlända och HBTQ-personer. Men inte alla dem som ställer sig kritiska till svensk dårskap.
Krigsflyktingar skall självklart beredas skydd, till dess de kan återvända för att bygga upp sina hemländer. Lite märkligt ter det sig dock, beträffande dem som tackar nej till skydd i första land som erbjuder just skydd. För att resa genom massor av länder, med Sverige som slutstation. Då är man inte krigsflykting, utan lycksökare. Som i detta land vid regnbågen... får snabbspår till arbete och bostad - för integrationens skull. "Integration" - fint ord. Men alla skatte-svenskar som absolut inte känner sig integrerade, då? De unga som också vill ha arbete och bostad... dem har man aldrig någonsin erbjudit snabbspår! De gamla och sjuka får däremot snabbspår hem, för att dö i sin ensamhet.
En lösning är att alla ivrare av öppna gränser, konsekvent öppnar sina hem och sin plånböcker, för vars en flyktingfamilj. Låter dem bo hemma i lägenheten, radhuset eller villan. Lär dem språket, seder och bruk på plats så att säga. Står för mat och allt annat. Det blir verkligen snabbspår i integration och man slipper asylboenden och annat kostsamt. Och Kungen som också sagt att vi skall vara öppna, han har många rum att erbjuda på Lejonbacken. Jag är royalist och monarkist. Men... Kungahuset kanske skulle kunna flytta in i en våning på Östermalm? De är ju numera inte så mycket mer kungliga än en vanlig bratsfamilj. Nåja, det var en som man säger, parentes.
Politikerförakt är inte en isolerad företeelse, snarare en logisk konsekvens av politikers väljarförakt. Börja med att se det därifrån. Det hela sitter djupt rotat och har sitt ursprung i den allmänt rådande fördumningen av hela samhället. Ingen politiker ser ett kall i sin sysselsättning. Och finns det (mot förmodan) ändå någon liten eldsjäl, så lär den snabbt få rätta sig i ledet och anamma gängse jargong och attityd. Garvade yrkespolitiker är sig själv närmast. Ligger knappast sömnlösa och gråter för att gamla tant Svea på sin folkpension, inte har råd att handla middagsmat i slutet av månaden. Och bryr sig inte ett dugg om ungdomar som bor kvar hemma för att det "inte finns" bostäder åt dem. Inte heller ägnas en tanke åt de kroniskt sjuka och deras förnedrande liv - att bollas mellan "vårdgivare".
Demokratibegreppet är den morot som väljaren tror sig få ta del av, vid val och folkomröstningar. Det är listigt utformat och mer raffinerat uttänkt, än i primitiva diktaturer - uppbyggda av valfrihet med ett alternativ. I Sverige presenteras en sjuklöver - som består av olika namn på "partier", men som i grunden representerar samma sak - dumhet. Betald dumhet. Så oavsett vilken av dessa sju socialindolenta dvärgar som får majoritet vid ett val - blir medborgarens verklighet densamma. Senaste valet bekräftar detta. Lågutbildade Lövén utlyste nyval, för att slippa respektera utfallet av det demokratiska valet. Men... kom plötsligt på att han blivit Statsminister... med allt det medför... lön, pension, stor bostad, resor, middagar och strålkastare. Men livet är inte bara Rosen-bad och räkmackor att kana runt på.
Han nonchalerade och baktalade Sveriges tredje största parti (det som står utanför sjuklövern). Och ingnorerade dess väljare. Denne Lövén som likt en goja lärt sig orden "sysselsättning, trainee-jobb och demokrati", fick händerna fulla i arvet efter Fredde och Anke Borg. Politiker är hjärtlösa, så vad Fredde avsåg då han bad oss alla "öppna hjärtan" - betydde ju översatt "öppna plånböcker". Men då var gojan Lövén ny och förstod inte språket. Det var kanske ändå inte så kul att bli Statsminister. I synnerhet när det blåser...
Och blåser gör det, vid landets gränser... Före valet påpekade partiet utanför sjuklövern, svårigheter att erbjuda hela världens flyktingar, plats i en rimligt förväntad välfärd. Då skrek han Lövén, med hjälp av de andra sex; "Rasist! Nazist! Främlingsfientliga influenser!" Och sjuklöverstyrda media gjorde likadant. Det har de betalt för - i Sveriges "oberoende television". En normalbegåvad tittare / lyssnare noterar att endast PK (politiskt korrekta) åsikter låter sig höras, även när man intervjuar "folk på stan". De andra klipps bort. Sedan Stor Brittaniens medborgare röstat för utträde ur EU, har detta blivit ytterst märkbart. När folk tillfrågas om vad de känner inför omröstningens resultat, presenteras uteslutande de som önskat fortsätta pumpa in oändliga summor i denna segt malande kvarn Gigantus, kallad EU.
Att rösta för utträde ur EU handlar om en tro på det egna landet och att därför återta dess suveränitet och förmåga att fatta sina egna beslut. Utan inblandning av extern och tung byråkrati. Förenkling och effektivisering. Lövén & Co vill få internationella klappar på huvudet... och har därför öppnat landets gränser. Kosta vad det kosta vill! Allt betalas med Tant Sveas och Farbror Svens medel. Räcker inte det, skopas medel från andra områden. Det tar för övrigt tjugo år att återställa Försvaret till vad det en gång var... I annat fall ordnas lånekalas. Undrar hur Herrarna i Lyxfällan skulle ta sig an det hela? Kanske hade det sagt att; "Vad Lövén och hans kompisar nu måste börja att tänka på, är att sluta spendera pengar på skit. Lägga upp en realistisk budget. Betala gamla skulder och börja ta ansvar..."
I valtider brukar man värna den enskilde, dennes behov och önskningar - "Alla skall med". Men när valvakornas bakfylla, lagt sig - kommer eftertankens kranka blekhet, följd av girighet och den där stora längtan efter internationell egoboost... Pacta non sunt semper servanda (Avtal / löften behöver inte alltid hållas). Då, efter valet, är individens behov ingenting värt. I Sverige brukar man begrepp som öppenhet, tolerans, åsikts- och yttrandefrihet... Men utan minsta hänsyn till dem (inte så få) som inte tilltalas av PK-apkonster. De nyanlända får behålla sina traditioner, behöver inte konvertera och skall accepteras sådana de är. Vi har tillika en Diskrimineringslag... som i praktiken endast omfattar nyanlända och HBTQ-personer. Men inte alla dem som ställer sig kritiska till svensk dårskap.
Krigsflyktingar skall självklart beredas skydd, till dess de kan återvända för att bygga upp sina hemländer. Lite märkligt ter det sig dock, beträffande dem som tackar nej till skydd i första land som erbjuder just skydd. För att resa genom massor av länder, med Sverige som slutstation. Då är man inte krigsflykting, utan lycksökare. Som i detta land vid regnbågen... får snabbspår till arbete och bostad - för integrationens skull. "Integration" - fint ord. Men alla skatte-svenskar som absolut inte känner sig integrerade, då? De unga som också vill ha arbete och bostad... dem har man aldrig någonsin erbjudit snabbspår! De gamla och sjuka får däremot snabbspår hem, för att dö i sin ensamhet.
En lösning är att alla ivrare av öppna gränser, konsekvent öppnar sina hem och sin plånböcker, för vars en flyktingfamilj. Låter dem bo hemma i lägenheten, radhuset eller villan. Lär dem språket, seder och bruk på plats så att säga. Står för mat och allt annat. Det blir verkligen snabbspår i integration och man slipper asylboenden och annat kostsamt. Och Kungen som också sagt att vi skall vara öppna, han har många rum att erbjuda på Lejonbacken. Jag är royalist och monarkist. Men... Kungahuset kanske skulle kunna flytta in i en våning på Östermalm? De är ju numera inte så mycket mer kungliga än en vanlig bratsfamilj. Nåja, det var en som man säger, parentes.
Så länge det finns
fattigpensionärer
fattiga barnfamiljer
fattiga ensamstående föräldrar
fattiga sjuka och handikappade
fattiga och utslagna
långa vårdköer
i vilka människor dör
Så är Sveriges
välfärd
inte större
än så.
