Nyårsafton är för många ung(dum)ar ekvivalent med "fest", fylla, och fyrverkeri...
Så även för medelålders gubbar och tanter, av billig sort.
År efter år, samma beteende - På med slips och glitter. Välkomstdrink och tjatter. Löjromsnittar och ostbricka. Skvaller och vin till rådjurssadel. Chokladmousse, liten kaka och konjak. Ännu mera tjatter. Musik och släpdans (på skånska kallat "kasedans"). Hångel och tafs. Grogg i soffan, jordnötter och chips. Flabbskratt och flasiga skämt. Snart tolvslag... Skumpan framburen... Öppnad altandörr där fyllebröder riggar ramp.
"Happy new year!" och klirr i glas. "Har nån' en tändare?", och swisch, där brann den hundringen upp! "Hahaha, vicken smäll asså!" Medan omgivningens fyrfota djur och fåglar får panik. Ansvar och respekt för andra varelser? Nänä, inte alls. Sedan laddas den stooora bomben... "Kabooom!" medan de läppstiftskladdiga, bijoutteribehängda kärringerna klappar händer och fyllekraxar; "Vill nån ha Jansson och öl?" Och packet vandrar in.
Övermogna pöstuppar med hängkam, i sällskap med box-vin-rödmosiga höns; "Vem tjänar mest och vem är skild?" I köket tack för hjälpen med utburen servis och glas. En klapp i arslet med fråga om att åter ses... "Hos dig eller på krogen?" Och en bokad taxi signalerar ankomst för hämtning av alkohol-invärtes-marinerad-än-mer-dumifierad fåne, som vid frukost klockan 12, rapande summerar i bakfylledoft; "Sååå trevligt det var igår..."
Same procedure as every year.
Detta är som ni kanske förstått, inte min cup of tea... För mig har Nyårsafton alltid varit, stillhet och summering. Eftertanke och kontemplation.
Förresten, medan jag nu har er på linan (on line), så kan jag berätta att näst senaste inlägget Hudlös, väckte hysteriskt utbrott av den / de som uppenbart igenkände sig själv, utan att vara namngivna (!?) Tänk att min beskrivning var så korrekt. Det finns i mitt liv en knappt handfull individer som skadat och gjort illa. De besöker då och då denna min blogg. Inte för min skull. Utan för sin egen. Här finns nu ca 250 inlägg skrivna under snart precis fyra år. Det är ju lite anmärkningsvärt att dessa handfulla aldrig visat mig kärleksfull omtanke i den sorg som var dubbel, då jag så gott som samtidigt miste två närstående.
Varför söker de i denna blogg, efter sig själv? Deras gärningar får inte framkomma. De skall tystas ner. Inte synas. Inte höras. De tycker inte om mig och har heller aldrig tyckt om mig. Likväl bemödar de sig att googla mitt namn och klicka sig fram för att söka och söka och söka... Och finner de, något som uppenbart är dem bekant... så avges löften om att "göra ditt liv till ett helvete". Eller "så har jag bomber jag kan få att explodera" osv. Det räcker således inte med det helvete de redan presterat.
Nu avrundar jag med att sända er goa' fina läsare
En STOR Nyårskram och Tack för att just NI finns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar