Jag gillar sommar, när den är en sådan där gammaldags svensk sommar. Höga stackmoln som ger den härliga växlande molnigheten, med episoder av ömsom skugga och ljus. En stilla bris och ljum fläktande vind, är fint. Liksom dagar med stilla sommarregn och fräscha dofter av fuktig grönska... Mmm, det är verkligen skönt...
Av olika anledningar, trivs jag inte alls med det EU-anpassade vädret (skämt!) Över tjugofem till trettio grader mår jag inte bra av. Och det starka ljuset är av hälsoskäl plågsamt för mig. Men att säga det till någon som dyrkar tropiskt klimat, möter noll tolerans. Att ha denna, min uppfattning och känsla för hetta, tycks vara detsamma som att kränka något heligt... (!?)
Jag brukar emellertid inte höra till dem som samtalar om väder - än mindre klagar över det. För vad finns att göra? Väder blir det ju alltid, under alla omständigheter. Anser över lag att väder är ett fullständigt värdelöst samtalsämne, just därför att det är opåverkbart. Små människor pratar gärna och mycket ofta om väder, i brist på annat.
På tal om EU - lägg ner det hela! Låt varje land dra sitt eget lass, för det sätter press på respektives regeringar och lagstiftare. Och skall något liknande existera, så dela upp unionen, i en Syd- och Östeuropeisk union. Och låt oss bilda den Nordiska Unionen, ett NU - med nordens fem länder. En nordisk krona, fri rörlighet mellan dessa länder. Men med gränsbevakning som i Canada och Australien. I Norden finns naturtillgångar, kompetens och samsyn i flera värdegrundfrågor.
Ponera att de nordiska länderna och England och Tyskland, valde att lämna EU... då blir det än mer tydligt att mångfald oftast är enfald.
Dela notan? Näpp, men tack för kaffet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar